Påven talar om 'Fader Vår' under söndagens Angelus

”Vilken vacker bön det vore om var och en av oss den här veckan bad: ’Fader, ge mig den Helige Ande!’” sa påven Franciskus under sönagens Angelus.

På söndagen tog påven Franciskus en paus i förberedelserna inför sin apostoliska resa till Polen med anledning av Världsungdomsdagen. Klockan 12 öppnades som vanligt fönstret till den helige faderns kontor, och från sitt fönster ledde påven Franciskus pilgrimerna på Petersplatsen i Angelusbönen.

”Kära bröder och systrar, godmorgon!” hälsade påven Franciskus pilgrimerna. ”Söndagens Evangelietext (Luk 11:1-13) börjar med att Jesus ber i ensamhet en bit bort ifrån den andra. När han avslutar sin bön så ber lärjungarna honom, ’Herre, lär oss att be’ (vers 1) och han säger, ’När ni ber skall ni säga: Fader...’ (v. 2). Detta ord är hemligheten med Jesu bön, det är nyckeln som han ger oss eftersom den gör att vi kan träda in i ett förtroligt samtal med Fadern som under hela hans liv vandrade med honom och bar honom.”

Fader Vår
”Med det lilla ordet ’Fader’ så associerar Jesus även två förböner: ’Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma’ (v. 2). Jesu bön, och därför den kristna bönen, handlar först och främst om att ge utrymme åt Gud, om att låta honom visa oss sin helighet genom oss och om att hans rike ska utbredas genom att vi låter honom utöva sitt kärleksfulla herravälde över våra liv.”

”Denna bön som Jesus har lärt oss, ’Fader Vår’, fullbordas sedan utav tre andra förböner. Alla tre uttrycker våra mest grundläggande behov: brödet, förlåtelsen och hjälp i frestelsens stund (jf. v. 3-4). Du kan inte leva utan bröd, du kan inte leva utan förlåtelse och du kan inte leva utan Guds hjälp i frestelserna. Det bröd som Jesus säger till oss att be om är det nödvändiga, inte det överflödiga. Det är pilgrimernas bröd, ett bröd som inte går att samla på hög och som inte blir dåligt, som inte tynger ner oss under vår vandring. Förlåtelsen är först och främst den förlåtelse som vi får ta emot från Gud. Endast insikten om att vi är syndare som har förlåtits genom den oändliga gudomliga barmhärtigheten kan göra det möjligt för oss att göra konkreta handlingar av försoning med våra bröder. Om en människa inte känner sig som en förlåten syndare så kan hon aldrig utföra en gest av förlåtelse eller av försoning. Allt börjar med att vi i våra hjärtan erfar att vi själva är förlåtna syndare. Den sista bönen, ’utsätt oss inte för frestelse’ uttrycker att vi är medvetna om vårt mänskliga tillstånd där vi alltid utsätts för ondskan och korruptionens snaror. Alla vet vad en frestelse är!”

Genom bönen låter Guds oss delta i hans frälsningsverk
”Jesu undervisning om bönen fortsätter sedan med två liknelser genom vilka han visar relationerna när två vänner möts och en faders relation till sin son (jf. v. 5-12). Båda liknelserna tjänar till att lära oss att ha en fullständig förtröstan på Gud, som är Fadern. Han vet våra behov bättre än någon av oss själva vet men han vill ändå att vi djärvt och ihärdigt skall bära fram dem inför honom, för det är på så sätt som vi deltar i hans frälsningsverk. Bönen är det första och främsta arbetsredskapet som vi har! Att ihärdigt be Gud om något handlar inte om att övertala honom, utan tjänar till att styrka vår tro och vårt tålamod genom vilka vi tillsammans med Gud kämpar för allt det som verkligen är viktigt och som är nödvändigt. Vi är två i bönen: Gud och jag kämpar tillsammans för det som är viktigt!

”Bland dessa så finns det en mycket viktig sak, det allra viktigaste som Jesus säger i dagens Evangelium, men som vi nästan aldrig ber om, och det är den Helige Ande. ’Ge mig den Helige Ande.’ Jesus säger: ’Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er Fader i himmelen ge Helig Ande åt dem som ber honom!’ (v. 13). Den Helige Ande! Vi måste be att den Helige Ande kommer till oss. Men varför är den Helige Ande så viktig? Han är viktig för att vi ska kunna leva väl, leva med visdom och kärlek och göra Guds vilja. Vilken vacker bön det vore om var och en av oss den här veckan bad: ’Fader, ge mig den Helige Ande!’  Maria visar oss detta genom sitt liv som var helt fyllt utav Guds Ande. Hon hjälper oss i vår bön till Fadern, förenade med Jesus, om att vi inte ska leva på ett världsligt sätt, utan efter Evangeliet, vägledda av den Helige Ande.”

Be ännu ihärdigare när världen tycks bli allt mörkare!
Efter att ha lett pilgrimerna i Angelusbönen sa påven Franciskus: ”Ännu en gång så skakas vi i vår själ av de sorgliga nyheterna om handlingar av våld och terrorism som har orsakat smärta och död. Jag tänker på de dramatiska händelserna i München i Tyskland och Kabul i Afghanistan, där många oskyldiga människor har mist livet.”

”Jag inbjuder er att tillsammans med mig be att Herren ska inspirera oss till goda åtaganden och till gemenskap. Desto oöverstigligare som svårigheterna tycks vara och desto svagare som fredsförslagen verkar, desto ihärdigare måste vår bön bli.”

Påven om VUD: "Vi kommer alla att vara förenade i bön!"
Påven Franciskus avslutade sedan med att tala om sin kommande resa till Polen och den 31:a Världsungdomsdagen i Krakow. Petri efterträdare berättade att han reser dit på onsdag och han bad om hela världens förböner för Världsungdomsdagen nu under Barmhärtighetens Jubelår och med nåden från den helige Johannes Paulus II:s förböner. Till sist tackade påven även alla dem som nu arbetar med att välkomna alla de unga pilgrimerna och de biskopar, präster, gudsvigda och lekfolk som reser dit tillsammans med dem. Han hälsade även särskilt till alla de ungdomar som inte kan delta på plats i Krakow, utan som istället kommer att följa firandet via nyheterna: ”Vi kommer alla att vara förenade i bön!” sa påven.