Angelus: ”En dag ska vi dömas efter om vi har utfört barmhärtighets- gärningarna”

Innan söndagens Angelusbön talade påven Franciskus till pilgrimerna om söndagens Evangelietext som handlar om den Barmhärtige Samariten och om vem som är vår nästa.

Trots sommarhettan i Rom samlades tiotusentals pilgrimer på Petersplatsen för att be Angelus tillsammans med påven Franciskus på söndagen. Eftersom den helige fadern inte ger några allmänna audienser under juli månad var pilgrimerna extra förväntansfulla inför veckans enda tillfälle att få se och be tillsammans med biskopen av Rom.

Att låta andra människor vara vårt livs centrum
Efter att ha hälsat på pilgrimerna på Petersplatsen sa påven, ”Idag ger oss liturgin liknelsen om ’Den Barmhärtige Samartien’ från Lukasevangeliet (10:25-37). Genom en enkel och inspirerande historia så visar den för oss en livsstil vars centrum inte är vi själva, utan andra. Med deras svårigheter, som vi möter längs vår resa, och som utmanar oss. Jesus använder denna liknelse i samtalet med den laglärde om det dubbla kärleksbudet som gör det möjligt för oss att vinna evigt liv: Att älska Gud av hela ditt hjärta och din näste som dig själv (v. 25-28). ’Ja,’ svarar den laglärde, ’och vem är min nästa?’ Även vi kan fråga oss själva detta: Vem är min nästa? Vem älskar jag som mig själv? Mina föräldrar? Mina vänner? Mina landsmän? De som delar min tro?”

“Jesus svarar med en liknelse. En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. Längs vägen kommer först en präst och sedan en levit gående, men när de ser den skadade mannen så stannade de inte utan vek åt sidan och gick förbi. (v. 31-32) Sedan kommer en samarit, vilket är en invånare i Samarien, vilka föraktades av judarna eftersom de inte sökte efter den sanna tron. Men när han såg den stackars mannen så ’fylldes han av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan förde han honom till ett värdshus och skötte om honom.’ (v. 33-34) Nästa dag anförtrodde han honom i värdshusvärdens omsorg, betalade för hans vård och sa att han skulle betala för allting (v. 35).”

Vårt agerande avgör vem som är vår nästa
”Vid denna del av berättelsen vänder sig Jesus till den laglärde och frågar honom: ’Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?’ Och det självklara svaret är: ’Den som visade honom barmhärtighet’ (v. 36-37). På detta sätt har Jesus gett den laglärde, och oss, ett helt nytt perspektiv. Jag måste inte kategorisera andra för att avgöra vem som är min nästa och vem som inte är det. Det beror på om jag väljer att vara eller inte vara en nästa till den person som jag möter och som behöver min hjälp, även om jag inte känner henne eller om hon till och med är en fiende. Avslutningsvis säger Jesus: ’Gå du och gör som han!’ (v- 37). Han säger det till var och en av oss: ’Gå du och gör som han’ mot nästa broder eller syster som är i nöd.”

”Den barmhärtige samaritens inställning är nödvändig för att vi ska kunna säga att vi vittnar om vår tro, som ’i sig själv, utan gärningar, är död’ precis som aposteln Jakob säger (Jak 2:17). Genom goda gärningar som utförs med glädje och kärlek till andra så spirar vår tro och bär frukt. Låt oss fråga oss själva: Är vår tro fruktsam? Leder den till goda gärningar? Eller är den fruktlös och därmed mer död än levande? Agerar jag som någons nästa eller går jag bara förbi? Vi bör ofta ställa oss dessa frågor, eftersom vi en dag ska dömas efter om vi har utfört barmhärtighetsgärningarna. Herren kommer då att säga till oss: ’Minns du den där gången på vägen från Jerusalem till Jeriko? Den där mannen som låg där halvdöd, det var jag.’ (Jf. Matt 25:40-45). Minns du? Det där hungriga barnet, det var jag. Minns du? Den där flyktingen som jagade efter ett liv, det var jag. Den där ensamme morfadern, övergiven på ett äldreboende, det var jag. Den där ensamme sjuka på sjukhuset som ingen kom för att besöka, det var jag."

'Havets Söndag'
Sedan anförtrodde påven Franciskus pilgrimerna till den saliga jungfru Marias förbön och bad att hon skulle vandra med oss längs denna kärlekens väg. Efter att sedan tillsammans med folket på Petersplatsen ha bett Angelusbönen så vände sig den helige fadern på nytt till pilgrimerna.

”Kära bröder och systrar, idag är det ’Havets Söndag’ för att uppmärksamma den pastorala vården för sjömännen. Jag vill uppmuntra er alla sjömän och fiskare i ert arbete, som ofta är tungt och riskfyllt, liksom alla de kaplaner och volontärer som arbetar tillsammans med er. Må Maria, Havets Stjärna, vaka över er!”

Sedan önskade påven alla pilgrimerna en god söndag och inte minst, en god lunch, innan den helige fadern som vanligt påminde dem om att be för honom.