Natten under vintern 1944 då nazisterna ville kidnappa påven Pius XII

I Antonio Nogaras (1918-2014) efterlämnade anteckningar har man funnit ett viktigt vittnesbörd om hur nazisterna planerade att kidnappa påven Pius XII under den fruktansvärda vintern 1943-1944 då Rom var ockuperat. Hans far var chef för Vatikanmuseerna från 1920 fram till sin död 1954.  Vatikanens dagstidning publicerade på tisdagen Nogaras egen berättelse i sin helhet.

Han berättar att vintern 1944 var han 26 år gammal. Hans far Bartolomeo hade redan år 1921 fått påven Benedictus XV:s tillåtelse att bo i det apostoliska palatset med sin familj i Vatikenen, då han var ansvarig över Vatikanmuseerna, ”ett exceptionellt privilegium för en gift lekman med barn”. Han berättar att hans föräldrar hade en god relation med Msgr. Montini som senare blev påve Paulus VI, eftersom de hade tillgång till statsekretariatets terza loggia som låg i anslutning till bostaden. Umgänget hade blivit så kontinuerligt och förtroligt att Nogara inte ansåg det konstigt när Msgr. Montini knackade på deras dörr en sen kväll klockan 23, under vintern 1944.

”Jag öppnade dörren urskuldande över att jag var i morgonrock och tofflor, men Msgr. Montini skyndade in och sa att han snarast behövde tala med professorn.”

Nogara berättar att hans far hade redan gått och lagt sig, med klädde sig snabbt och brådskade ut i biblioteket. Efter att ha talat tyst och konfidentiellt med Msgr. Montini skyndade de båda iväg, med en ficklampa typ den som nattpatrullerna använde sig av. Tre timmar senare återvände fadern till hemmet kraftigt nerkyld, men först dagen därpå berättade han vad som hade hänt.

Den brittiska ambassadören Sir Francis D'Arcy Osborne och USA:s attaché d'affairs Harold Tittmann hade gemensamt varnat Monsignor Montini om att de hade underrättats, av respektive militära underrättelsetjänster att det tyska överkommandot planerade att kidnappa och deportera påven, med förevändning att Hitler ville sätta honom i säkerhet. Man behövde därför snarast hitta ett gömställe för påven.

Under natten hade Nogaras far Bartolomeo och Msgr. Montini gått igenom lämpliga skrubbar, förråd, omklädningsrum, uthus, nischer och liknande i både Vatikanbiblioteket, museerna och slutligen i Vindarnas torn, som visade sig bekräftade förväntningarna, med dess labyrinter av rum, korridorer, trappor och stegar.

Vad som hände exakt vet inte Nogara, men faderns kontakter med statsekretariatet dagarna efter visade på att hotet hade varit verkligt och nära förestående.

”Jag minns det som en stor lättnad den dag då min far, återvände hem efter ett av sina nästan dagliga besök i statssekretariatet, och berättade att Hitlers plan inte längre var aktuell. Men riktigt lugna över påvens öde var vi inte förrän slutet på den tyska ockupationen i Rom då de tyska arméerna lämnade staden.