2016-06-30 10:23:00

Påven på Petrus och Paulus dag "Bönen kan befria oss från rädsla och slutenhet"


På apostlarna Petrus och Paulus högtid den 29:e juni är det helgdag i Rom, då det rör sig om Roms skyddshelgon. Påven Franciskus firade den traditionella mässa i Peterskyrkan under vilken han överlämnade pallium till 25 biskopar från elva länder som har utnämnts till metropoliter, ärkebiskopar i särskilda stift, under det senaste året.

Ett pallium är ett 6 cm brett vitt ylleband med 6 små svarta kors broderade på, som endast påven och metropolit ärkebiskoparna bär. Påven ger pallierna till ärkebiskoparna som ett tecken på deras band till Petrus, till hans efterträdare påven och till hela världskyrkan. Dessa symboliska ylleband består av en ring som vilar över axlarna och fortsätter ned i två band som hänger ned på bröstet och ryggen. Palliernas ylle och korsymboler pekar på att i en katolsk biskop finns det både en herde och en martyr.

Ärkebiskoparna skall bära dessa "pallier" på sina axlar som en herde bär ett bortsprunget lamm, som ett tecken på att biskopar skall vara herdar som är redo att ge sitt liv för sina hjord.

Pallier syns redan på 400-talsmosaiker i Ravenna. Biskopen är en herde, i den Gode Herden Kristi efterföljd. Yllet anspelar på lammet som herden, biskopen, bär på sina axlar. Palliet anspelar också på att den Gode Herden ger sitt liv för lammen: fem små svarta kors påminner om Kristi sårmärken och död på korset. Från tre av korsen hänger ett slags spikar som påminner om korsfästelsen och som samtidigt håller fast palliet.

Ärkebiskoparna bär palliet bara när de firar eukaristin. De romerska pallierna är särskilt förknippade med Petrus, till vilken Jesus sa: 'För mina lamm på bete, var en herde för mina får'."

Vid denna högtid är det även tradition att en delegation från det grekisk ortodoxa patriarkatet av Konstantinopel deltar. Ett besök som den katolska kyrkan sedan gengäldar på aposteln Andreas högtid, den 30 november. I år bestod delegationen bland andra av Bostons metropolit Methodios och biskop Job av Telmessos.

Förutom de 24 metropoliterna deltog 40 kardinaler under den högtidliga mässan. Påven Franciskus riktade sina ord till de samlade prelaterna i en predikan som fokuserade på dagens helgon, och han varnade för att falla för rädslans frestelse.

”I dagens liturgi är kontrasterna mellan stängd och öppnen central”, började påven Franciskus och påpekade att man till detta kan koppla den symbolik nycklarna har som Jesus lovar Simon Petrus, så att han kan öppna himmelrikets portar.

”Apostlagärningarna (12, 1-11) presenterar tre lås, Petrus i fängelset; församlingen samlad i bön, och Marias hus, mor till den Johannes som kallades Markus, som Petrus knackar på hos efter att ha frisläppts.”

”Inför det stängda visar sig bönen vara den viktigaste utvägen”, fortsatte påven. ”Utvägen för församlingen som riskerar att av rädsla och fruktan sluta sig i sig själv, utvägen för Petrus som anförtror sig till Herren när Herodes kastar honom i fängelse. Och medan Petrus var i fängelset ”bad kyrkan ivrigt till Gud för honom” (Apg 12,5). Herren svarar på bön och skickar sin ängel att befria honom, "rädda honom från Herodes hand" (jfr v. 11). Bönen, som en ödmjuk förtröstan på Gud och hans heliga vilja, är alltid en väg ut ur våra personliga och gemensamma slutenhet. Den stora utvägen när dörrar är stängda.”

”Även Paulus skriver till Timoteus, och berättar om sina erfarenheter av frigörelse, även han dömd till döden. Herren var nära honom och gav honom styrkan att slutföra sin förkunnelsen bland hedningarna. (jfr 2 Tim 4:17). Men Paulus talar om en mycket större "öppning", en oändligt bredare horisont: om det eviga livet som väntar honom efter den avslutade jordiska loppet.”

Påven återvände till berättelsen om hur Petrus efter frigivningen går till Marias hus där pigan Rhoda som känner igen Petri röst, inte tror att det är sant, och inte öppnar direkt. Glädjen blandas med rädsla.

”Rädsla hindrar oss, den hindrar oss alltid. Den blockerar oss inför Guds överraskningar. Denna frestelse finns alltid i kyrkan, att stänga in sig i sig själv, att sluta sig, inför faror. Bönen gör det möjligt för nåden att öppna för en utväg: från att vara sluten till öppen, från att vara rädd till modig, från att vara ledsen till glad, från att vara splittrad till enad.

”Må de heliga Petrus och Paulus be för oss, så att vi kan göra denna resa med glädje, och uppleva Guds befrielse för att sedan vittna för alla om den.”








All the contents on this site are copyrighted ©.