Markis Lagergren och Birgittahuset i Rom

Birgittasystrarnas hus på Piazza Farnese är en given plats för svenska pilgrimer i Rom. Både katoliker och icke-katoliker, som kommer enskilda och eller i grupp, blir varmt mottagna av de gråklädda systrarna med den Heliga Birgittas så speciella krona på slöjan.

Men för hundra år sedan fanns varken Birgittasystrarna i Rom, eller huset som svenskt pilgrimsmål. Vid 1900-talets början, då Elisabeth Hesselblad anlände till staden var det allt annat än en självklarhet. Här stod en ung flicka, visserligen mycket målmedveten, men inte med den bästa av hälsa, nykonverterad, av enkelt ursprung, utan ekonomiska tillgångar i en främmande stad. Det ska vara ett helgon för att inte tappa modet.

I detta skede av historien passar det att koppla in en landsman, markis Claes Lagergren, som mötte Elisabeth Hesselblad 1904 i Rom. Ett starkt möte som han beskriver i sina dagboksanteckningar: 

”en ung kvinna på omkring 30 år med ett sällsamt intagande ansiktsuttryck och en blick som strålade av mildhet… Hon omtalade för mig att hon hade kommit till Rom för att bli nunna. Jag saknar ord för att skildra det djupa intryck, den unga kvinnan gjorde på mig.”

Claes Lagergren från Närke hade konverterat 1880, och 1884 blev han tjänstgörande kammarherre för påve Leo XIII i Rom. 1889 förlänades han markisvärdighet i ärftlig utvidgad primogenitur av påven, vilket gör familjen Lagergren till den enda svenska släkt som tillhör den romerska och påvliga adeln. Han  kände väl till Birgittahuset i Rom sedan tidigare:

”När jag först kom till Rom, och ännu ett stycke inpå åttiotalet, voro kanikerna i S:ta Maria in Trastevere fortfarande husets ägare. Allt var då förfallet och en lokal i bottenvåningen var en illa känd osteria, där nattliga uppträdanden ofta ägde rum med lösa kvinnor, morraspel, knivhugg och svordomar.”

Men några år senare hade huset köpts av en polsk grevinna som lät göra det till ett karmelitkloster. Det var i detta karmelitkloster som Elisabeth Hasselblad levde som nybliven nunna, med påvlig tillåtelse att bära birgittindräkten.

1908: ”Hon mottog mig nu bakom ett järngaller…. Hon såg ut att föreställa den heliga Katarina av Vadstena, fortfarande mycket vacker med allvarliga ansiktsdag och ett uttryck av stor godhet. Hon var iförd den Heliga Birgittas dräkt.”

Vid deras möte 1912 skriver markis Lagergren att Moder Elisabeths birgittinska kommunitet i Rom hade fått kanoniskt erkännande, och hon talade om sina förhoppningar: ”Det var en bländande vision, men jag tror på den”.

Moder Elisabeths dröm var bland annat att huset som Birgitta hade levt och dött i skulle bli ett birgittinskt kloster. Men det var inte bara hon som var intresserad av huset. Även från protestantiskt håll visades intresse. Birgittaföreningen med ärkebiskop Söderblom i spetsen drev flera förslag på hur huset skulle kunna tas i besittning, och han manade den svenska regeringen att erbjuda den italienska regering att byta huset mot ett i Stockholm.

Här hade markis Lagergren en viktig roll. 1928 beskriver han i sin dagbok hur  förhandlingarna om huset gick, och hur han förklarade för minister Sjöborg att ”de som först och främst hade rätt att göra anspråk på Birgittas helgedom voro hennes andliga barn, birgittinerna, och att påven aldrig skulle ge bifall”. Men ärkebiskop Söderblom fortsatte driva sin sak vilket sporrade markis Lagergren att engagera sig i köpet av huset. Karmelitnunnorna begärde 3 miljoner lire.

Tre miljoner lire då, är idag cirka 90 miljoner svenska kronor. En norrman, Christopher de Paus hade redan lovat Moder Elisabeth 500 000 lire, likaså en engelsman. Påven, då Pius XI, bidrog med 1 miljon lire. Men det fattades fortfarande 1 miljon lire. Markis Lagergren och hans andra hustru Mary, född Ogden, beslöt sig raskt för att bidra, då de ”länge umgåtts med tanken på att göra en donation för att rädda huset och kyrkan åt birgittinerna”.

Den 26 maj undertecknades donationshandlingen på en halv miljon lire, och efter en påvlig audiens några dagar senare sa påven att han skulle meddela kapitlet i S:ta Maria in Trastevere ”att han hade avsikter med huset och att det inte kunde säljas till någon annan person”. 1931 flyttade Moder Elisabeth och hennes systrar in.

Idag vilar markis Lagergren på den tyska kyrkogården i Vatikanen och Moder Elisabeth Hesselblad i heliga Birgittas hus på Piazza Farnese.