Fader Stanislaus, de lidande själarna i skärseldens vän

Den polske prästen Stanislaus Papczynski av Jesus och Maria kommer att helgonförklaras på söndag tillsammans med den saliga Maria Elisabeth Hesselblad. Den salige Stanislaus grundade Polens första manliga orden, och de polska biskoparna berättar att han uppmanade människor ”att begrunda Guds barmhärtighet och att förkunna att Guds hjärta är öppet för alla.”

Den salige Stanislaus föddes 1631 i södra Polen. Hans pappa var smed, men istället för att följa i hans fotspår så trädde Stanislaus 23 år gammal in i den spanska Piarist-orden som ordens första polska medlem. När Stanislaus var 30 år gammal så prästvigdes han, men den unge prästen började snart kritisera ordens brist på stränghet. Efter nio år som piarist lämnade pater Stanislaus orden, och 1673 hittade han ett reträtthus som lämpade sig för den nya orden som han ville starta. Denna ordens karisma skulle vara att arbeta för att sprida kunskap om den Obefläckade Avlelsen och att be för själarna i skärselden.

Under en tid då Polen präglades av ett krig som tycktes vara utan slut och då svält och sjukdomar tog tusentals människors liv insåg den salige Stanislaus att många av dem inte var redo att möta sin Skapare. Prästen öppnade då boenden för de bedrövade, avvisade och orättvist behandlade. Han ville även göra något åt alkoholismen som växte lavinartat i slutet av 1600-talet. Den heliga Stanislaus, skriver de polska biskoparna, ”visade att vägen till frälsningen inte är stängd för någon syndare som omvänder sig.” Han visade sitt hemland att ”kärleken är anden, ljuset och livet i varje orden och social gemenskap och att ingen behövande person någonsin ska lämnas att dö utan stöd.”

Pater Stanislaus älskade själarna i skärselden med en oerhörd kärlek. Han talade ofta om att våra bröder och systrar i skärselden är de fattigaste av de fattiga, eftersom de inte på något sätt kan hjälpa sig själva utan helt måste förtrösta på den gudomliga barmhärtigheten.

Det berättas att pater Stanislaus till sin karaktär var mycket godhjärtad och under hans liv gav Gud honom nåden att genom särskilda uppenbarelser få en särskild förståelse för de lidande själarna i skärselden. Under sin livstid fick fader Stanislaus ta emot tre sådana särskilda visioner.

Första gången detta hände var år 1675, två år efter att fader Stanislaus hade funnit sitt reträtthus. Under en tid verkade han som kaplan för den ungerska armén under kriget mot turkarna och i en syn fick han se soldater som hade fallit i strid uppenbara sig för honom och be att han skulle be för dem. När han återvände hem uppmanade han sina bröder att be, göra bot och utföra barmhärtighetsgärningar för själarna i skärselden, särskilt för dem som hade fallit i strid.

Pater Stanislaus fick ta emot sin andra vision några år senare under en måltid efter att ha firat Mässan. Mitt ibland alla de människor som deltog i måltiden föll han i extas efter vilken han omedelbart återvände hem till sitt kloster. Hans medbröder blev förvånade när han kom hem mycket tidigare än planerat och pater Stanislaus utbrast då: ”Jag ber er, bröder, be för själarna i skärselden för de utstår outhärdliga lidanden.” Han lämnade sedan inte sin cell under flera dagar, utan ägnade där all sin tid åt att fasta och be för de avlidna.

Under en pilgrimsresa till Vår Fru av Studziannas Sanktuarium fick pater Stanislaus ta emot sin sista vision. Målet med hans pilgrimsfärd var att be för sin egen hälsa som blev allt sämre. Då pater Stanislaus övernattade i ett kloster blev han mycket sjuk och bröderna där fruktade att han skulle dö. Precis då försattes pater Stanislaus åter i extas och fördes till skärselden, där han såg jungfru Maria be för hans tillfrisknande så att han skulle kunna fortsätta att hjälpa de döda. Efter sin vision tillfrisknade pater Stanislaus snabbt och han begav sig till sanktuariet där han gav en lång predikan om hur de kristna måste hjälpa sina bröder och systrar i skärselden. Han förkunnade även för sina bröder att de måste be av all sin kraft för själarna i skärselden, särskilt för soldater och för dem som hade blivit offer för olika epidemier.

År 1701 fick fader Stanislaus till slut komma hem till Fadern då han dog i Gora Kalwaria utanför Warszawa. Han begravdes i en kyrka tillägnad jungfru Maria och saligförklarades i september 2007 i närvaro av påven Benedictus XVI och kardinal Bertone. Den salige Stanislaus av Jesus och Maria var ”en outtröttlig Kristi apostel” som ”brann för själars frälsning,” sa kardinal Bertone under saligförklaringen.

Idag tillhör över 500 präster i 19 länder Marianerna av den Obefläckade Avlelsen. Deras särskilda kallelse är att arbeta för att främja social rättvisa och att be för de döende. Tiotusentals lekmän är även anslutna till orden på olika sätt.