Sankta Marta: Sanning och mänsklig svaghet

Under fredagens Mässa i Sankta Marta betonade påven Franciskus att förkunnelsen av Guds ord aldrig får skiljas ifrån förståelsen av den mänskliga svagheten. I sin predikan utgick Guds tjänares tjänare från Evangelietexten om när Jesus talar med fariséerna om äktenskapsbrott.

Evangeliet, sa påven Franciskus, är fullt av exempel på hur fariséerna och de skriftlärda försöker komma åt Jesus genom att överraska honom. De försöker ständigt att underminera hans auktoritet och hans popularitet bland folket. Ett av dessa försök berättas det om i denna Evangelietext då fariséerna försöker att fresta Kristus genom att fråga om en man får skilja sig ifrån sin hustru.

Detta är en fälla som läggs ut av ”en liten grupp upplysta teologer” som är övertygade om att de ”har all kunskap och all Guds folks vishet.” Men Jesus, sa påven, flyr från denna snara genom att gå ”bortom” den, ”till äktenskapets fullhet”. Påven påpekade att Jesus redan tidigare har gjort på samma sätt med saddukéerna då de frågade honom om kvinnan som hade haft sju män. Vid uppståndelsen, bekräftar Jesus, kommer hon inte att vara fru till någon av dem. För i himmelen gifter man sig inte och blir inte heller bortgift.

I detta fall, sa påven, så talar Jesus om äktenskapets ”eskatologiska fullkomnande”. Men med fariséerna så talar han istället om ”fullkomnandet av skapelsens harmoni”. ”Gud gjorde dem till man och kvinna” och ”de två skall bli ett”.

”De är inte längre två, utan ett enda kött,” och därför ”får ingen människa skilja åt vad Gud har fogat samman. På båda frågorna, om en man ska gifta sig med sin brors änka och i detta fall, så svarar Jesus med överväldigande sanning. Med den burdusa sanningen: Detta är sanningen! Alltid från fullheten. Och Jesus förhandlar aldrig om sanningen. Och dessa människor, denna lilla grupp utav upplysta teologer, förhandlar alltid om sanningen. De reducerar den till juridik. Men Jesus förhandlar aldrig om sanningen. Detta är sanningen om äktenskapet, det finns ingen annan.”

”Men Jesus,” fortsatte påven Franciskus ”är så barmhärtig. Han är så fantastisk så att han aldrig, aldrig, aldrig stänger dörren för syndarna.” Jesus slutar inte med att förkunna sanningen utan han frågar sedan fariséerna vad Mose lag säger. Och när fariséerna svarar att Moses tillät en man att skriva ett skilsmässobrev så svarade Jesus att det var tillåtet ”eftersom era hjärtan är förstockade”. På så sätt skiljer Jesus alltid mellan sanning och ”mänsklig svaghet” utan att börja vrida och vända orden.

”I den värld som vi lever i, med denna tillfällighetens kultur, så är synden en mäktig verklighet. Men Jesus, som refererar till Moses, säger till oss: ”Men det finns förstockade hjärtan, det finns synd, man kan göra något åt det. Förlåtelse, förståelse, slå följe, integration, urskiljning av dessa fall… Men sanningen är aldrig till salu. Och Jesus kan säga denna starka sanning och på samma sätt vara så förstående gentemot syndarna, gentemot de svaga.”

Och därför är ”de två saker som Jesus lär oss sanning och förståelse.” Detta är vad de ”upplysta teologerna” inte lyckas med, för de är fångade i en ”matematisk ekvation” utav ”kan man göra såhär? Kan man inte göra såhär?” Därför ”kan de inte se båda dessa väldiga horisonter och de kan inte älska” den mänskliga svagheten. Det är tillräckligt att se på den ”finkänsklighet” som Jesus behandlar äktenskapsbryterskan som skulle stenas med: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer.”

Må Jesus lära oss att vara lyhörda för sanningen, samtidigt som vi har en stor förståelse för alla våra bröder i deras svårigheter. Må Gud ge oss denna nåd, avslutade påven Franciskus.