Kan det finnas barmhärtighet utan att man bekänner sina synder?

I januari publicerades en intervjubok med påven Franciskus med titeln ”Guds namn är Barmhärtighet”. Med anledning av den senaste tidens debatter om relationen mellan rättvisa, omvändelse och barmhärtighet frågar journalisten Andrea Tornielli i boken påven Franciskus om det kan finnas barmhärtighet utan att man bekänner sina synder?

”Barmhärtigheten finns, men om du inte vill ta emot den…” svarar påven Franciskus eftertänksamt. ”Om du inte ser att du är en syndare så betyder det att du inte vill ta emot den, det betyder att du inte känner något behov av barmhärtigheten. Ibland är det svårt att veta precis vad som har hänt. Ibland kan du kanske känna dig skeptisk och tänka att det är omöjligt att resa dig upp igen. Eller så kanske du föredrar att behålla dina sår, syndens sår, och du uppför dig som en hund, du slickar dina sår. Detta är en narcissistisk sjukdom som gör människor bittra. Det finns en njutning i att känna sig bitter, en ohälsosam njutning.”

”Om vi inte börjar med att se vårt eget elände, om vi förblir förlorade och förtvivlar över att vi aldrig kommer att bli förlåtna, så slutar det med att vi slickar våra sår, och de förblir öppna och kan inte läka. Men det finns även en medicin, det finns läkedom. Vi behöver bara ta ett litet steg emot Gud, eller åtminstone uttrycka en önskan om att ta det steget. En liten öppning är tillräcklig. Vi måste minnas och påminna oss själva varifrån vi kommer, vad vi är, om att vi är jord. Det är viktigt att vi inte tänker på oss själva som självtillräckliga.”

”Den heliga Teresa av Avila varnade sina systrar för självtillräcklighetens fåfänga. När hon hörde kommentarer såsom, ’De hade inget skäl att göra så emot mig,’ så brukade hon säga, ’Må Gud befria oss från dåliga skäl. Om någon inte vill bära korset så vet jag inte varför hon fortfarande är kvar i klostret.’”

”Ingen av oss borde tala om oförrätter utan att tänka på alla de oförrätter som vi har begått gentemot  Gud. Vi får aldrig glömma vårt ursprung, jorden som vi är skapta av, och detta gäller särskilt för de ämbetsvigda.”