Påven firar mässa på Petersplatsen "Var barmhärtighetens missionärer!"

På den andra söndagen efter påsk, som i den katolska liturgin kallas för ”in albis”, firade påven Franciskus, liksom på påskdagen en vecka tidigare, en mässa på Petersplatsen. Sedan år 2000 har denna söndag ytterligare en viktig innebörd, då påven Johannes Paulus II beslutade att man i den katolska kyrkan denna dag ska fira den Gudomliga Barmhärtigheten.

Den helige Johannes Paulus II var mycket fäst vid denna vördnad, och det var efter den första vespern till denna söndag som han lämnade jordelivet år 2005. Det var även den dagen påven Benedictus XVI saligförklarade honom, 2011, och som påven Franciskus helgonförklarade honom 2014. I år faller det sig att datum och liturgisk högtid sammanfaller och på lördagen firade man att det var 11 år sedan Johannes Paulus II avled den 2 april.

Eftersom vi är mitt i det extraordinära Barmhärtighetens Jubelår, är naturligtvis Barmhärtighetens söndag en särskild dag. Under sin predikan denna morgon uppmanade påven Franciskus alla troende att vara barmhärtighetens apostlar i världen.

”Evangeliet är boken om Guds barmhärtighet, eftersom allt som Jesus sa och gjorde är ett uttryck för Faderns barmhärtighet”, sa påven och förklarade att allt skrevs inte ner: barmhärtighetens evangelium är fortfarande en öppen bok, som Kristi lärjungar fortsätter att skriva med konkreta handlingar och genom att vittna om Guds barmhärtighet, med andliga och kroppsliga barmhärtighetsgärningar.”

Påven beskrev kontrasten i Jesu missionsuppmaning, och lärjungarnas rädsla och slutenhet:

”Denna kontrast finns i oss, och upplevs som en inre kamp mellan ett tillslutet hjärta och den kärleksfulla kallelsen att öppna hjärtat som slutit sig av synd. Kallelsen att gå ut ur oss själva är befriande. Kristus vill befria oss och sända ut oss. Den väg som den uppståndne Herren visar oss är enkelriktad: det innebär att vi måste gå bortom oss själva för att vittna om kärlekens helande kraft som har erövrat oss. Framför oss har vi en mänsklighet som är sårad och rädd, en mänsklighet som bär ärren av smärta och osäkerhet. Inför de ångestfulla ropen om barmhärtighet och frid, hör vi Jesu ord inspirera oss: "Som Fadern har sänt mig, så sänder även jag er" (Joh 20:21).

Påven förklarade hur man som barmhärtighetens missionärer måste ”ta på såren, vårda och läka dem. Så förkunnar vi Kristus, och gör honom närvarande och levande. Detta är det uppdrag han anförtror oss. Barmhärtighetens evangelium behöver personer med tålmodiga öppna hjärtan, som förmedlar medkänsla och förståelse, generösa och glada missionärer, som älskar fritt utan att förvänta sig något i gengäld.”

Med Jesu hälsning "Frid vare med dig!" (Joh 20:21) avslutade påven med att påminna om att även vi ska använda denna hälsning, och att det ”inte rör sig om en frid uppnådd på förhandlingsbordet, eller frånvaron av konflikt: det är den Uppståndne Herrens frid vi talar om, den frid som har besegrat synden, rädslan och döden. En frid som förenar istället för att splittra, en frid som inte överger oss och som kvarstår trots smärta och som tillåter hoppet att blomma. Denna frid föds om och om igen i Faderns fölåtelse, och vårt uppdrag är att vara fridens bärare och redskap.”

Sannerligen Guds barmhärtighet är för evigt; den tar aldrig tar slut, den ger aldrig upp inför stängda dörrar, och den tröttnar aldrig. Herren är med oss ​​för alltid. Låt oss tacka Herren och be honom om nåden att aldrig tröttna och dra oss undan barmhärtighetens källa – och att föra den till världen….. Skriv de sidor av evangeliet som aposteln Johannes inte skrev: ”många tecken har inte har tagits med i denna bok” (jfr Joh 20,30).