"O, i sanning saliga natt" - Tusenåriga påskförkunnelsen Exultet

I början av påskvakan, sjunger en diakon eller en kantor ”Exultet" - den antika hymnen som förkunnar ljusets seger över döden och uppmanar de troende att jubla och glädjas över uppfyllandet av påskens profetia, medan den beskriver frälsningshistoriens underverk. Denna högtidliga sång har sina rötter på 300-talet och komponerades enligt traditionen av Sankt Ambrosius (339-397). Även Sankt Augustinus (354-430) sägs ha skrivit verser till den. Den nuvarande textversionen är resultatet av en omarbetning på 500-talet. Texten är poetisk och högtidlig och kallas därför även för Påsk Kungörelsen - praeconium paschale – eller Laus Cerei, Ljusets lovsång.

I påsknatten förenas mörker och ljus, mänskligt och gudomligt. I påsknatten sker det största offret och det största mysteriet, och det är om detta Exsultet, sången till påskljuset, handlar.

Vi firar påsk till minne av Jesu död och återuppståndelse, som ägde rum under påsken som firades till minne av uttåget ur Egypten som också ägde rum under påsken. Det rituella offrandet av ett förstfött lamm går ända tillbaka till Abel. Israeliterna offrar det förstfödda lammet, påskalammet, och stryker dess blod på dörrposterna för att Herren, inte skall offra deras förstfödda, utan istället frälsa dem, rädda dem från döden, befria dem. Påskalammet är Guds förstfödde, Jesus, det sanna lammet, Guds lamm, Agnus Dei, som offras, för att vi skall bli frälsta från döden genom hans blod.

Röda havet är blodet, lammets blod, genom vilket vi blir frälsta. Vandringen genom Röda havet betecknar också befrielsen ur fångenskapen genom dopet, som förnyas på påsknatten.

Men det är också en vandring genom en öken, och är alltså även på detta sätt en vandring genom döden mot livet.

"Jag skulle ge upp all min musik för att ha komponerat Exultet”, lär Wolfgang Amadeus Mozart ha sagt. Och som så ofta med de antika hymnerna som föddes till de gregorianska tonerna, har den under århundradena fått många versioner, både i text och musik. Med rötterna i 300-talet fastställdes den nuvarande versionen först på 1200-talet av påven Innocentius III.

Exultet var skrivet på en lång rulle av pergament som diakonen lät rulla från predikstolen medan han sjöng innehållet. Medan pergamentrullen matades ner från pulpeten, kunde de troende som inte förstod latin följa med tack vare de bilder som återgav berättelsen.. På själva rullen var alltså texten upp och ned i förhållande till illustrationerna.

På de gamla handskrifterna finner man även tecken mellan raderna som är musikaliska hänvisningar för att hjälpa diakonen i framförandet. Det rör sig inte om noter utan snarare tecken som visar på hur sången ska betonas. Denna typ av notation följde den gregorianska tradition under en lång tid, tills den på 1200-talet ersattes med den fyrkantiga noten på tetragrammets linjer.

Från 900-1000-talet finns det bevarat 28 illustrerade Exultetrullar från södra Italien.

Exultet på svenska:

Himlarnas änglaskara skall jubla,

de skall jubla över det gudomliga mysteriet,

och åt Konungens seger

skall en basun intonera lovsång. 

 

Och jorden skall jubla över denna strålande ära

och den evige Konungens lysande prakt;

hela världen skall förnimma

att mörkret har skingrats. 

 

Också kyrkan, vår moder, skall glädjas

smyckad av ärans ljus,

och av många människors röster

skall denna sal genljuda. 

 

Upplyft edra hjärtan.

– Vi har upplyft dem till Herren.

Låt oss tacka Herren vår Gud.

– Det är värdigt och rätt. 

 

Sannerligen är det värdigt och rätt

att besjunga den osynlige Gud Fadern allsmäktig

och hans enfödde Son,

vår Herre Jesus Kristus,

av hela hjärtats och själens lust

och med röstens hjälp. 

 

Han som för oss, åt den evige Fadern,

löst Adams skuld, och

och med fromt blod tvättat av

det gamla offrets skuld. 

 

Detta är den påskhögtid

då det sanna Lammet slaktas

med vars blod de trognas dörrposter helgas. 

 

Detta är den natt,

i vilken våra fäder, Israels barn

fördes ur Egypten

och du lät dem torrskodda gå genom Röda havet. 

 

Detta är alltså den natt som renar

syndarnas mörker med en eldstod. 

 

Detta är den natt som skiljer alla de

som tror på Kristus från världens ondska

och syndens mörker

och för oss in i nåden, och förenar oss med de heliga. 

 

Detta är den natt

då Kristus bröt sönder dödens bojor

och steg upp ur dödsriket som segrare.

 

Förgäves vore vi födda

om inte han fött oss till det nya livet.

 

O, hur underbar är inte din omsorg om oss! 

 

O, hur ofattbar är inte din kärlek:

för att friköpa tjänaren utgav du Sonen!

 

O, hur nödvändig var inte Adams synd

som genom Kristi död är utplånad!

 

O, välsignade skuld, som i så hög grad

förtjänade en sådan Frälsare! 

 

O, i sanning saliga natt

som ensam fick veta tiden och stunden

då Kristus uppstod från de döda!

 

Detta är den natt, om vilken det står skrivet:

“Och natten skall lysa som dagen,

och mörkret skall till min glädje vara som ljuset”. 

 

Det är således denna helgade natt

som fördriver ondskan, avtvår synden,

och återupprättar dem som fallit,

och skänker glädje åt de bedrövade.

 

Den fördriver hatet, skapar endräkt,

och får härskare att kröka rygg. 

 

I denna nådens natt,

ber vi dig, helige Fader, att upptaga

denna nattliga lovsångs offer

som den heliga kyrkan överlämnar till dig

genom sin tjänares händer, av binas arbete,

i det högtidliga frambärandet av detta ljus. 

 

Och nu förnyar vi förkunnandet av detta ljus

som vi till Guds ära tänt med skimrande eld

som trots att den delas upp i

flera delar, ej blir försvagad

utan närs av flytande vax

som binas moder skänkt

som material till detta värdefulla ljus. 

 

O, i sanning saliga natt då jord och himmel möts

och förenar mänskligt med gudomligt! 

 

Sålunda ber vi dig, Herre, att detta ljus

som är helgat till ditt namns ära

för att förjaga denna natts mörker,

skall fortsätta brinna,

och tagas emot som ett välluktande offer

och blanda sitt ljus med himmelens stjärnor. 

 

Må Ljusbäraren få skåda dess låga,

nämligen den Ljusbärare som aldrig går ned,

Kristus, din Son,

som, återkommen från dödsriket,

lyser upp människosläktet med sitt milda sken

och med dig lever och råder i evigheters evighet. 

Amen.