I början av påskvakan, sjunger en diakon eller en kantor ”Exultet" - den antika hymnen som förkunnar ljusets seger över döden och uppmanar de troende att jubla och glädjas över uppfyllandet av påskens profetia, medan den beskriver frälsningshistoriens underverk. Denna högtidliga sång har sina rötter på 300-talet och komponerades enligt traditionen av Sankt Ambrosius (339-397). Även Sankt Augustinus (354-430) sägs ha skrivit verser till den. Den nuvarande textversionen är resultatet av en omarbetning på 500-talet. Texten är poetisk och högtidlig och kallas därför även för Påsk Kungörelsen - praeconium paschale – eller Laus Cerei, Ljusets lovsång.
I påsknatten förenas mörker och ljus, mänskligt och gudomligt. I påsknatten sker det största offret och det största mysteriet, och det är om detta Exsultet, sången till påskljuset, handlar.
Vi firar påsk till minne av Jesu död och återuppståndelse, som ägde rum under påsken som firades till minne av uttåget ur Egypten som också ägde rum under påsken. Det rituella offrandet av ett förstfött lamm går ända tillbaka till Abel. Israeliterna offrar det förstfödda lammet, påskalammet, och stryker dess blod på dörrposterna för att Herren, inte skall offra deras förstfödda, utan istället frälsa dem, rädda dem från döden, befria dem. Påskalammet är Guds förstfödde, Jesus, det sanna lammet, Guds lamm, Agnus Dei, som offras, för att vi skall bli frälsta från döden genom hans blod.
Röda havet är blodet, lammets blod, genom vilket vi blir frälsta. Vandringen genom Röda havet betecknar också befrielsen ur fångenskapen genom dopet, som förnyas på påsknatten.
Men det är också en vandring genom en öken, och är alltså även på detta sätt en vandring genom döden mot livet.
"Jag skulle ge upp all min musik för att ha komponerat Exultet”, lär Wolfgang Amadeus Mozart ha sagt. Och som så ofta med de antika hymnerna som föddes till de gregorianska tonerna, har den under århundradena fått många versioner, både i text och musik. Med rötterna i 300-talet fastställdes den nuvarande versionen först på 1200-talet av påven Innocentius III.
Exultet var skrivet på en lång rulle av pergament som diakonen lät rulla från predikstolen medan han sjöng innehållet. Medan pergamentrullen matades ner från pulpeten, kunde de troende som inte förstod latin följa med tack vare de bilder som återgav berättelsen.. På själva rullen var alltså texten upp och ned i förhållande till illustrationerna.
På de gamla handskrifterna finner man även tecken mellan raderna som är musikaliska hänvisningar för att hjälpa diakonen i framförandet. Det rör sig inte om noter utan snarare tecken som visar på hur sången ska betonas. Denna typ av notation följde den gregorianska tradition under en lång tid, tills den på 1200-talet ersattes med den fyrkantiga noten på tetragrammets linjer.
Från 900-1000-talet finns det bevarat 28 illustrerade Exultetrullar från södra Italien.
Exultet på svenska:
Himlarnas änglaskara skall jubla,
de skall jubla över det gudomliga mysteriet,
och åt Konungens seger
skall en basun intonera lovsång.
Och jorden skall jubla över denna strålande ära
och den evige Konungens lysande prakt;
hela världen skall förnimma
att mörkret har skingrats.
Också kyrkan, vår moder, skall glädjas
smyckad av ärans ljus,
och av många människors röster
skall denna sal genljuda.
Upplyft edra hjärtan.
– Vi har upplyft dem till Herren.
Låt oss tacka Herren vår Gud.
– Det är värdigt och rätt.
Sannerligen är det värdigt och rätt
att besjunga den osynlige Gud Fadern allsmäktig
och hans enfödde Son,
vår Herre Jesus Kristus,
av hela hjärtats och själens lust
och med röstens hjälp.
Han som för oss, åt den evige Fadern,
löst Adams skuld, och
och med fromt blod tvättat av
det gamla offrets skuld.
Detta är den påskhögtid
då det sanna Lammet slaktas
med vars blod de trognas dörrposter helgas.
Detta är den natt,
i vilken våra fäder, Israels barn
fördes ur Egypten
och du lät dem torrskodda gå genom Röda havet.
Detta är alltså den natt som renar
syndarnas mörker med en eldstod.
Detta är den natt som skiljer alla de
som tror på Kristus från världens ondska
och syndens mörker
och för oss in i nåden, och förenar oss med de heliga.
Detta är den natt
då Kristus bröt sönder dödens bojor
och steg upp ur dödsriket som segrare.
Förgäves vore vi födda
om inte han fött oss till det nya livet.
O, hur underbar är inte din omsorg om oss!
O, hur ofattbar är inte din kärlek:
för att friköpa tjänaren utgav du Sonen!
O, hur nödvändig var inte Adams synd
som genom Kristi död är utplånad!
O, välsignade skuld, som i så hög grad
förtjänade en sådan Frälsare!
O, i sanning saliga natt
som ensam fick veta tiden och stunden
då Kristus uppstod från de döda!
Detta är den natt, om vilken det står skrivet:
“Och natten skall lysa som dagen,
och mörkret skall till min glädje vara som ljuset”.
Det är således denna helgade natt
som fördriver ondskan, avtvår synden,
och återupprättar dem som fallit,
och skänker glädje åt de bedrövade.
Den fördriver hatet, skapar endräkt,
och får härskare att kröka rygg.
I denna nådens natt,
ber vi dig, helige Fader, att upptaga
denna nattliga lovsångs offer
som den heliga kyrkan överlämnar till dig
genom sin tjänares händer, av binas arbete,
i det högtidliga frambärandet av detta ljus.
Och nu förnyar vi förkunnandet av detta ljus
som vi till Guds ära tänt med skimrande eld
som trots att den delas upp i
flera delar, ej blir försvagad
utan närs av flytande vax
som binas moder skänkt
som material till detta värdefulla ljus.
O, i sanning saliga natt då jord och himmel möts
och förenar mänskligt med gudomligt!
Sålunda ber vi dig, Herre, att detta ljus
som är helgat till ditt namns ära
för att förjaga denna natts mörker,
skall fortsätta brinna,
och tagas emot som ett välluktande offer
och blanda sitt ljus med himmelens stjärnor.
Må Ljusbäraren få skåda dess låga,
nämligen den Ljusbärare som aldrig går ned,
Kristus, din Son,
som, återkommen från dödsriket,
lyser upp människosläktet med sitt milda sken
och med dig lever och råder i evigheters evighet.
Amen.
All the contents on this site are copyrighted ©. |