2016-03-24 12:33:00

Pater Cantalamessa predikar om det Bibliska äktenskapet


I sin fjärde fastepredikan fortsatte den påvliga huspredikanten pater Raniero Cantalamessa att tala om dokumenten från det Andra Vatikankonciliet. Efter att ha avslutat sina reflektioner över Dei Verbum valde pater Cantalamessa nu att fortsätta med den pastorala konstitutionen om Kyrkan i världen, Gaudium et Spes, där han särskilt valde att fokusera på vad som sägs om äktenskapet och familjen.

Dokumentet, sa pater Cantalamessa ”upprepar den traditionella katolska läran som alla känner till, med undantag för att man för första gången understryker den ömsesidiga kärleken mellan makarna som ett av äktenskapets främsta goda, tillsammans med fortplantning.”

Olikheterna mellan könen hjälper oss att öppna oss för Gud
Pater Cantalamessa fortsatte sedan med en reflektion över skapelseberättelserna i Första Moseboken, och talade särskilt om hur Gud skapade människan till man och kvinna. Den påvliga predikanten berättade att han hade funnit betydelsen av skillnaden mellan könen best uttryckt hos den franske poeten Paul Claudel. ”Människan är så stolt! Det fanns inget annat sätt [förutom att skapa de båda könen] för att få honom att förstå sin nästa, att banka in det i honom. Det fanns inget annat sätt att få honom att förstå beroendet, nödvändigheten och behovet av någon annan än honom själv än genom existensen av denna varelse, [kvinnan], som är olik honom grundat i hennes separata existens.”

”Att öppna sig själv för det motsatta könet är det första steget mot att öppna sig själv mot sin nästa tills vi når den Andre, med stor bokstav, Gud. Äktenskapet börjar med ödmjukhet, det är erkännandet av sitt beroende och därmed av sitt eget tillstånd som en skapelse. Att bli förälskad i en man eller kvinna är den mest radikala handlingen av ödmjukhet. Det är att göra sig själv till en tiggare och säga till den andre, ’Jag är inte tillräckligt i mig själv, jag behöver dig också.’ Om, som Friedrich Schleiermacher trodde, religionens essens består i känslan av beroende av Gud, då kan vi säga att det är genom den mänskliga sexualiteten som vi lär oss religionens grundsatser.”

Människans fall leder till att kvinnorna förtrycks
Men, betonade pater Cantalamessa, även om han hittills hade talat om Guds plan, så kan vi inte förstå resten av Bibeln om vi bortser från människans fall. Särskilt viktigt är det som sägs till kvinnan: ”Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn. Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig” (1 Mos 3:16). Mannens dominans över kvinnan är ett resultat av människans synd. Det är inte en del utav Guds plan.

Efter en reflektion av de bibliska karaktärernas olika överträdelser mot Guds tanke för äktenskapet och förtryck av kvinnorna så lyfter pater Cantalamessa fram Gamla Testamentets profeter, särskilt Hosea, Jesaja, Jeremia och Höga Visan, som en kontrast till detta. ”Genom att använda relationen mellan man och kvinna som en bild för förbundet mellan Gud och hans folk så återställer de värdet av ömsesidig kärlek, trohet och oupplöslighet som Guds attityd mot Israel.”

Det är tydligt i Jesu undervisning att äktenskapet är instiftat av Gud
Även i Jesu undervisning betonas äktenskapets värde, kanske allra mest i hans tal om skilsmässa till fariséerna (Matt 19:1-11). ”Med orden ’Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt,’ (Matt 19:6) bekräftar Jesus det gudomliga ingripandet i varje äktenskaplig förening. Upphöjelsen av äktenskapet till ett ’sakrament,’ det vill säga till ett tecken på Guds handlande, behöver inte enbart grundas på de svaga argumenten om att Jesus deltog vid bröllopsfesten i Kanan eller texten i Efesierbrevet som talar om äktenskapet som en reflektion av förbundet mellan Kristus och Kyrkan (jf. Ef 5:32).” Istället så uttrycks äktenskapets värdighet tydligt i Jesu egen undervisning.

”Kritiken mot den traditionella bilden av äktenskap och familj, som tog sin början i Upplysningen och Romantiken, har fört oss till dagens oacceptabel förslag om deras avskaffande. Av olika skäl har dessa två rörelser uttryckt sitt motstånd mot den traditionella synen på äktenskap, som enbart ses i dess objektiva ’ändamål’ - avkomma, samhället och Kyrkan - och där man bortser från de subjektiva och mellanmänskliga relationernas värde. Det enda som inte krävdes av de blivande makarna var att de älskade och fritt hade valt varandra. Även idag är det i många delar av världen så att makarna träffas för första gången på sin bröllopsdag. Upplysningen, å andra sidan, såg äktenskapet som en pakt mellan gifta människor och Romantiken såg det som en kärleksgemenskap mellan makarna.”

”Men denna kritik är i linje med äktenskapets ursprungliga betydelse i Bibeln, inte emot den! Redan det Andra Vatikankonciliet accepterade detta perspektiv när man igenkände den ömsesidiga kärleken och hjälpen mellan makarna som ett av äktenskapets främsta syften. I Gaudium et spes anda sa den helige Johannes Paulus II i en av sina onsdagsaudienser: ’Den mänskliga kroppen, med sitt kön och sin manlighet och kvinnlighet… är inte endast fruktbarhetens och fortplantningens källa, så som det är överallt i den naturliga ordningen. Den inkluderar från allra första början bröllopsattribut, det vill säga, kapaciteten att uttrycka kärlek, den kärlek genom vilken människan blir en gåva - och genom denna gåva - uppfyller sin varelses och existens mening.’”

”I sin encyklika Deus caritas est går påven Benedictus XVI ännu längre, då han skriver djupa och nya tankar om eros i äktenskapet och i relationen mellan Gud och människorna. Han skriver: ’Detta nära samband mellan eros och äktenskap i Bibeln har praktiskt taget ingen motsvarighet i litteratur som inte grundas på Bibeln. Ett av de mest allvarliga fel som vi begår mot Gud är att göra allt som rör kärlek och sex bli till ett område genomdränkt av ondska där Gud inte borde få komma in utan är rent av oönskad. Det är som om Satan, och inte Gud, vore könens skapare och specialisten på kärlek.”

Eros är inte tillräckligt för att utgöra ett äktenskap
”Vi troende, och även många icke-troende, har långt ifrån accepterat de slutsatser som detta idag har fått många människor att dra. Till exempel, att alla former av eros är tillräckliga för att utgöra ett äktenskap, inklusive mellan människor av samma kön. Men vårt förkastande av detta får ännu större styrka och trovärdighet om det kombineras med erkännandet av sexualitetens fundamentala godhet tillsammans med en hälsosam dos själv-kritik.”

”Vi kan inte undvika att nämna hur kristna har bidragit till att forma den negativa bilden av äktenskapet som de västerländska kulturerna så våldsamt har förkastat. Augustinus auktoritet, som på denna punkt stöds av Thomas av Aquino, ledde till att kasta en skugga över makarnas samliv. Man ansåg att det var på detta sätt som arvssynden fördes vidare och hela akten var i sig självt ’åtminstone en förlåtlig synd.’ Enligt kyrkoläraren från Hippo så skulle makarna komma samman med syfte att få ett barn, men de skulle göra så ’med sorg’ (cum dolore) och endast för att det var det enda sättet på vilket staten kunde få nya medborgare och Kyrkan nya medlemmar.”

”En annan del av den moderna synen som vi kan instämma i är att kvinnan har samma värdighet som mannen i äktenskapet. Som vi har sett så är detta centralt i Guds ursprungliga plan och i Kristi undervisning, men det har ofta förbisetts genom århundradena. Guds ord till Eva: ’Din man skall du åtrå och han skall råda över dig,’ har tragiskt uppfyllts genom historien.”

Genusteorin borde få oss att gråta
”Bland representanterna för den så kallade ’genus revolutionen’ så har uppropet för kvinnlig jämlikhet lett till galna förslag såsom att upphäva skillnaderna mellan könen och ersätta dem med med mer flexibla och subjektiva ’genus’ (manlig, kvinnlig, varierande) eller att befria kvinnorna från ’moderskapets slaveri’ genom att inrätta nya sätt genom vilka barn kan födas. Under de senaste månaderna har det ett flertal gånger rapporterats om att män snart kommer att kunna bli gravida och föda barn. ’Adam föder Eva,’ skriver de med ett leende, men detta är något som borde få oss att gråta. De antika grekerna skulle ha kallat allt detta för hybris, uttrycket för mänsklig arrogans inför Gud.”

”Det faktum att vi har valt dialog och självkritik ger oss rätten att förkasta alla dessa planer som ’omänskliga.’ De går emot inte bara Guds vilja, utan även mänsklighetens väl. Om vi omsätter dem i praktiken i större skala kommer det att leda till oförutsedda mänskliga och sociala katastrofer. Vårt enda hopp är att människornas sunda förnuft, kombinerat med det naturliga ’begäret’ efter det motsatta könet och moders- och fadersinstinkten som Gud har nedlagt i den mänskliga naturen, kommer att motstå dessa försök att ersätta Gud med oss själva. Detta nya projekt är snarare ett uttryck för männens försenade skuldkänslor än för en äkta respekt och kärlek för kvinnan själv.”

Vi måste leva Bibelns ideal av äktenskapet
”Inte mindre viktig än skyldigheten att försvara det bibliska idealet om äktenskapet och familjen är de kristnas skyldighet att återupptäcka och leva detta ideal på ett sådant sätt så att det återinförs in i vår värld genom handlingar snarare än genom ord. De första kristna ändrade de statliga familjelagarna genom sin livsstil. Vi kan inte göra tvärtom och försöka att ändra människors livsstil genom de statliga lagarna, även om vi som medborgare har en skyldighet att bidra till att vårt land förordnar rättvisa lagar.”

”Efter Kristus, så läser vi helt riktigt skapelseberättelsen i ljuset från Treenighetens uppenbarelse. I detta ljus får orden om att ’Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem” (1 Mos 1:27) äntligen den betydelse som innan Kristus förblev gåtfull och otydlig. Vad är sambandet mellan ’Guds avbild och att vara ’man och kvinna’?” frågade pater Cantalamessa. ”Likheten är denna: Gud är kärlek, och kärlek kräver gemenskap. Den kräver ett ’jag’ och ett ’du’. Det finns ingen kärlek som inte är en kärlek till någon. Om kärleken endast har ett subjekt så är det inget annat än egoism och narcissism.”

Äktenskapet är en symbol för och en reflektion av Treenigheten
”När två personer älskar varandra - och det starkaste exemplet på denna kärlek är äktenskapet mellan en man och en kvinna - så återskapar de något av det som sker i Treenigheten. I Treenigheten skapar (’andas’) två personer, Fadern och Sonen, genom att älska varandra Anden som är kärleken som förenar dem. Någon har till och med kallat den Helige Ande för det gudomliga ’vi’:et. Alltså, istället för att vara ’den tredje personen i Treenigheten’ så är Anden den första personen plural. Det är på precis detta sätt som det mänskliga paret är en bild av Gud. Mannen och hustrun är i själva verket ett kött, ett hjärta och en själ men har olika kön och personlighet. På så sätt är enhet och mångfald förenat i paret. I detta ljus ser vi den djupa betydelsen i profeternas ord om det mänskliga äktenskapet. Det är en symbol för och en reflektion av en annan kärlek, nämligen Guds kärlek för sitt folk,” avslutade det påvliga hushållets predikant.








All the contents on this site are copyrighted ©.