Påvens predikan i Sankta Marta "Lita på Herren, även när vi inte förstår"

När påven predikade under sin mässa i Sankta Martas kapell på måndagsmorgonen påminde han oss om några dramatiska händelser under den senaste tiden: avrättningen av Moder Teresas barmhärtighetssystrar i Jemen, folk som dör i Eldslandet i Argentina, uteliggare som dör av köld. Det enda vi kan göra i jordens ”mörka dalar”, är att förlita oss på Gud. Även när vi inte förstår, som framför ett barn som lider av en ovanlig sjukdom, måste vi lägga vår tillit i Herrens händer, som aldrig överger sitt folk.

Susanna som var en rättfärdig kvinna "smutsades ner" av två mäns "onda begär", men hon föredrar att lita på Gud och väljer att oskyldig dödas snarare än att göra det som männen ville. Det var denna text ur Daniels bok som inspirerade påven Franciskus ord denna morgon, när han underströk att även när vi går genom en "dal av mörker" behöver vi inte frukta något ont.

”Herren vandrar alltid med oss, han älskar oss och överger oss inte.” Från detta perspektiv reflekterade påven över vår tids många mörka dalar.

"När vi idag ser de många mörka dalarna omkring oss, med olyckor, så många människor som dör av svält, krig, många barn med funktionshinder, många sällsynta sjukdomar som ingen vet vad de beror på…. När man ser allt detta, utbrister man: men Herre, var är du? Vandrar du med mig? Detta var Susannas känsla. Även vår. När du ser dessa fyra dräpta systrar. De hade vigt sitt liv åt att tjäna, och föll offer för mordiskt hat. När du ser flyktingarna ute i den kalla natten. Men, Herre, var är du?.”

"Hur kan jag anförtror mig till dig Herre om jag ser alla dessa saker? När jag ser ett barn lida är det en gåta för mig. Det enda ljus jag får är Jesus i Getsemane trädgård: "Fader, ta denna kalk. Men ske din vilja ". Han förlitar sig på Faderns vilja. Jesus vet att allt inte slutar med döden eller med ångesten, och det sista ordet från korset är: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande!" och så dör han. Att lita på Gud är en troshandling. Jag litar på dig. Jag förstå inte, jag vet inte varför detta händer, men jag litar på dig. Du vet varför."

Detta lär Jesus oss när han förlitar sig på Herren som är en Herde. Mig ska inget fattas. Även om han går igenom den mörkaste dal vet han att det onda är ett tillfälligt ont, men att den ultimata ondskan inte finns, för Herren är med honom. ”Eftersom du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.”

Påven sa att vi måste be om denna nåd. ”Herre lär mig att lita på dig, att lita på din vägledning, även i dåliga tider, i de mörkaste stunder, i dödsögonblicket":

”Det gör oss gott att överlåta våra liv och våra svårigheter i Herrens händer. Tänk så många människor som ingen bryr sig det minsta om, inte ens i deras dödsstund. För tre dagar sedan dog en hemlös person av kyla. Mitt i Rom, en stad med alla möjligheter att hjälpa. Varför, Herre? Inte ens en klapp ... Men jag litar på dig, eftersom du inte sviker. Herre, jag litar på dig, även om jag inte förstår."