Syster Sofie O.P. - ”Vilket himla liv”

Under det Gudsvigda Livets år publicerades syster Sofie O.P. i Rögles senaste bok på Artos förlag. Med början i en promenad genom Stockholm, världens ensammaste stad, reflekterar hon över hur Kyrkans långa tradition av gemenskapsliv skulle kunna bryta ensamheten och föra människorna både närmare Gud och varandra. Frågan som hon ställer sig är: Vad har kommunitetslivet att erbjuda dagens samhälle?

Syster Sofie själv har snart levt 25 år i kommunitetsliv. Hon har upplevt stunder av glädje, fest och gemenskap, men har även fått se korsets lidande både i sina egna och i andras kommuniteter. In i allt detta tar hon med läsaren på en unik vandring rakt in i gemenskapens hjärta där hon personligt berättar om vad det innebär att leva kommunitetslivets olika aspekter. I bokens första del talar hon om kallelsen, om att försöka urskilja vilken kommunitet som Gud kallar till, om vänskap och ensamhet, om fester, om konflikter och om ledarskap och lydnadslöftet. Den andra delen handlar om några av Kyrkans nyare kommuniteter och deras liv, och syster Sofie berättar bland annat om Emmanuel, Johannesbröderna, Jean Vaniers L’Arche och om Betlehemssystrarna i Jerusalem.

I boken framträder tydligt hur kommunitetslivet både är utmanande och överflödande välsignat. Syster Sofie citerar Jean Vanier, som har skrivit: ”En kommunitet är platsen där våra begränsningar och vår egoism inte längre går att dölja. När jag hela tiden lever tillsammans med andra upptäcker jag min fattigdom och mina svagheter, min oförmåga att komma överrene med vissa personer, mina blockeringar, mitt sårade känsloliv, mina omättliga önskningar och behov, min avundsjuka, mitt hat och min destruktivitet. Så länge jag var ensam kunde jag tro att jag älskade alla människor; men nu när jag lever med andra inser jag hur oförmögen jag är att älska, att jag är i stånd att vägra andra liv.” Samtidigt, menar syster Sofie, är det just denna konfrontation med vår egen svaghet som gör oss barmhärtiga mot andra människor. I vår svaghet får vi kasta oss på Gud och låta honom bära, och det är då som vi fullt ut kan få börja blomma i vår kallelse och i våra talanger. I sin beskrivning av en utav kommuniteterna i bokens andra del skriver syster Sofie ”Medlemmarna i Le Chemin Neuf bär ingen särskild ordensdräkt, men är klädda i vitt, beige eller ljusbrunt och bär ett enkelt träkors om halsen. Prästerna har prästkrage och systrarna - dem känner man igen på deras utstrålning!” Gång på gång återkommer syster Sofie i sin bok till glädjen och kärleken.. Den oerhörda, fullständigt uppfyllande glädjen för den som Gud har kallat när hon får ge sitt liv helt till honom. Och till kärleken som uppfyller varje vrå av människans själ, och som gör det värt alla prövningar tusen gånger om.

Genom att dela upp ”Vilket himla liv” i två olika delar får syster Sofies bok en bred läsarkrets. För den som söker en fördjupning i sitt andliga liv är kommuniteterna som beskrivs i bokens andra del en mycket god inspirationskälla. Och för den som i sitt hjärta tycker sig förnimma en längtan efter att få viga sitt liv helt till Gud är bokens första del en ovärderlig skatt.