Påven Franciskus Angelus på fastans 4:e söndag

På fastans 4:e söndag som liturgiskt kallas laetare, talade påven om linelsen med den förlorade sonen och han uppmärksammade en tredje Son, som tjänar de två andra. Glädjesöndagen "laetare" återkallar adventstiden söndag gaudete, för att uppmärksamma att fastan går mot sitt slut och att påskens glädje närmar sig. På svenska kallas denna söndag för midfastosöndagen. Den liturgiska färgen är rosa istället för fastans lila.

När påven Franciskus tog emot pilgrimer och troende på Petersplatsen denna morgon talade han till dem om liknelsen med den förlorade sonen i Lukasevangeliet som beskriver Faderns barmhärtighet.

Påven sa att det som är slående i denna historia är Faderns förlåtelse, hans hopp och hans tålamod.

”Så gör Gud med oss: han låter oss vara fria, trots risker, fria att göra fel. Det är upp till oss att använda friheten väl.”

”Men separationen från sin son är endast fysisk; sonen förblir i faderns hjärta och han väntar på hans återkomst; han ser hoppfullt bortåt vägen. När han ser sonen på avstånd springer han honom till mötes, omfamnar honom, och kysser honom med ömhet. Trots sonens uppror välkomnar fadern honom så.”

Påven Franciskus förklarar hur den äldste sonen som hade stannat hemma blir upprörd, och protesterar, eftersom han inte förstår, och fadern säger att man måste ta emot sonen som har kommit tillbaka hem:

”Detta får mig att tänka på en sak: när man känner sig syndig, känner man sig ynklig och smutsig. Men när man känner att man har gjort rätt kommer fadern också till vår räddning och tillrättavisar en dålig inställning: högmodet. Högmodet kommer från djävulen. Fadern både väntar på de som känner sig som syndare och söker upp de som högmodigt känner sig goda.”

”I liknelsen finns även ett tredje dolt barn”, fortsatte påven och pekade på Jesus som inte vakade över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt (Fil 2,6-7). Han är en förlängning av Faderns armar och hjärta. Han välkomnade den förlorade sonen och tvättade hans smutsiga fötter, han förberedde förlåtelsens bankett. Han, Jesus, lär oss att vara "barmhärtig som Fadern."

Påven avslutade med att visa på hur liknelsen uppenbarar Faderns hjärta: ”Som fadern i evangeliet fortsätter Herren att se oss som sina barn när vi är förlorade, och bemöta oss med ömhet när vi återvänder till honom. Han talar oss tillrätta när vi anser oss vara goda. Våra fel och synder, även om stora, rubbar inte hans kärleks trohet. I försoningens sakrament, kan vi alltid börja om på nytt. Där säger han till oss: "Gå framåt i frid! Res dig och gå vidare!".

Påven avslutade med att återigen uppmana de troende att använda fastan till att ”intensifiera den inre omvändelseresan.”