Hela påvens katekes - 7. Jubelåret i Gamla testamentet. Rättvisa och delande
Det är bra och symboliskt att hålla denna audiens just på askonsdagen. Vi inleder fastetidens vandring, och idag skall vi se närmare på det forntida jubelåret så som det beskrivs i bibeln. Vi finner det framför allt i Tredje Moseboken, som beskriver jubelåret som en höjdpunkt på Israels folks religiösa och sociala liv.
Vart femtionde år, på “försoningsdagen” (3 Mos 25:9), när man nedkallade Herrens barmhärtighet över hela folket, förkunnade hornets ljud en stor befrielse. Vi läser i Tredje Mosebok: “ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt. (...) Under friåret skall var och en få tillbaka sin egendom” (25:10,13). Dessa föreskrifter innebär att om någon hade blivit tvungen att sälja sin jord eller sitt hus, så kunde han få tillbaka dem under jubelåret. Om någon inte förmådde betala sina skulder och därför var tvungen att tjäna sin fordringsägare, kunde han få återvända fri hem till sin familj och få tillbaka all sin egendom.
Det var ett slags “allmän skuldavskrivning” som lät alla återvända till den ursprungliga situationen genom att alla skulder skrevs av, jorden återlämnades, och medlemmarna av Guds folk fick på nytt njuta av friheten. Ett ”heligt” folk, där jubelårets föreskrifter tjänade till att bekämpa fattigdom och ojämlikhet genom att garantera alla ett värdigt liv och en jämlik fördelning av jorden som man bodde på och levde av. Grundtanken är att jorden ursprungligen tillhör Gud och bara har anförtrotts åt människorna (jfr 1 Mos 1:28-29), och därför kan ingen göra exklusivt ägaranspråk på den och så skapa ojämlikhet. Idag kan vi tänka på detta; var och en kan tänka efter i sitt hjärta om han eller hon har för mycket. Varför inte lämna något åt dem som inget har? Tio procent, femtio procent… Må den Heliga Anden inspirera var och en av er.
Jubelåret gjorde så att den som blivit fattig på nytt fick vad han behövde för att leva. Den som blivit rik gav tillbaka det han tagit till den fattige. Syftet var ett samhälle som byggde på jämlikhet och solidaritet, där frihet, jord och pengar var för alla och inte bara för ett fåtal, som det är nu, om jag inte tar fel... Ungefär åttio procent av mänsklighetens rikedom ägs av tjugo procent av befolkningen. Med vår frälsningshistoria i minnet säger jag att ett jubelår är till för att man skall omvända sig, för att vårt hjärta skall bli större, generösare, mer Guds barn, med mer kärlek. Om denna önskan, om detta jubelår inte når fickorna, är det inget riktigt jubelår. Det står i bibeln! Det är inget som den här påven hittar på. Jubelårets funktion var att hjälpa folket att praktisera konkret syskonskap genom att hjälpa varandra. Vi kan säga att Gamla testamentets jubelår var ett ”barmhärtighetens jubelår”, för man sökte uppriktigt det som var bäst för ett behövande syskon.
På samma sätt styrde också andra institutioner och lagar Guds folks liv, för att man skulle få erfara Herrens barmhärtighet genom människornas. I dessa regler finner vi en hel del som gäller än idag och som får oss att fundera. Till exempel föreskrev den bibliska lagen att man skulle ge ”tionde” åt leviterna, som hade hand om gudstjänsten och inte hade någon jord, och åt föräldralösa och änkor (jfr 5 Mos 14:22-29). Man ville alltså att en tiondel av skörden eller av frukten av andra aktiviteter skulle ges åt dem som var skyddslösa och behövande för att främja en relativ jämlikhet inom folket där alla skulle uppföra sig som syskon.
Det fanns också en lag om de första frukterna. Den första delen av skörden, den dyrbaraste, skulle man dela med leviterna och med främlingar (jfr 5 Mos 18:4-5; 26:1-11), som inte hade några åkrar, så att jorden var en källa till näring och liv också för dem. ” landet är mitt och ni är främlingar och gäster hos mig”, säger Herren (3 Mos 25:23). Vi är alla gäster hos Herren i väntan på vårt fosterland i himlen (jfr Heb 11:13-16; 1 Pet 2:11), och vi är kallade att göra den värld som tar emot oss, beboelig och mänsklig. Den som har haft mer tur skulle kunna ge många “första frukter” åt den som befinner sig i svårigheter. Inte bara åkerns frukt utan av allt som arbetet producerar, löner, besparingar, allt det man äger och ibland slösar bort. Det sker också idag. Vatikanens välgörenhetskontor får många brev som innehåller litet pengar: “Detta är en del av min lön för att hjälpa andra”. Det är bra, bra att hjälpa andra, att hjälpa välgörenhetsinstitutioner, sjukhus, äldreboenden…; att ge också till främlingar, de som är utlänningar och som är här tillfälligt. Jesus var tillfälligt i Egypten.
Och just med tanke på detta uppmanar bibeln envetet att svara generöst på böner om lån utan att göra småaktiga beräkningar och utan att begära omöjliga räntor: “Om din broder kommer på obestånd och inte längre kan försörja sig, skall du ta dig an honom som man gör med en invandrare eller en tillfälligt bosatt och låta honom bo hos dig. Du får inte ta ränta av honom eller kräva mer tillbaka, ty du skall frukta din Gud och låta din broder bo hos dig. Låna inte ut dina pengar åt honom mot ränta, och lämna honom inte av dina livsmedel för att kräva mer tillbaka” (3 Mos 25:35-37). Denna undervisning är fortfarande aktuell. Många familjer hamnar på gatan för att de fallit offer för ockrare. Låt oss under detta jubelår be Herren att avlägsna från hjärtat hos oss alla denna längtan efter att ha mer, ocker. Låt oss på nytt bli generösa och stora. Vi får bevittna många situationer av ocker och allt det lidande och den ångest som det åsamkar familjerna. Och det händer att folk förtvivlar och begår självmord för att de inte klarar sig och för att de inte har något hopp, de har ingen utsträckt hand som hjälper dem, bara handen hos den som kommer för att tvinga dem betala höga räntor. Ocker är en allvarlig synd, en synd som ropar inför Gud. Herren har istället lovat att välsigna den som öppnar sin hand i givmildhet (jfr 5 Mos 15:10). Han skall ge dubbelt igen, kanske inte i pengar men i annat, men Herren ger alltid dubbelt igen.
Kära bröder och systrar, bibelns budskap är tydligt: att öppna sig modigt för att dela, och detta är barmhärtighet! Och om vi vill få barmhärtighet från Gud måste vi själva börja praktisera den. Låt oss börja praktisera barmhärtighet mellan medborgare, folk och världsdelar. Att bidra till att förverkliga en värld utan fattiga är att bygga samhällen utan diskriminering, som bygger på solidaritet som gör att man delar vad man har, en en fördelning av resurseran som bygger på syskonskap och rättvisa.
| All the contents on this site are copyrighted ©. |