2016-02-22 16:27:00

Barmhärtighetsgärningarna: 3. Ge dryck åt de törstiga


I sitt budskap inför Världsungdomsdagen i Krakow den 26-31 juli bad påven Franciskus oss att varje månad utföra en av de kroppsliga och en av de andliga barmhärtighetsgärningarna för vår nästa. Under Barmhärtighetens Jubelår presenterar Vatikanradion därför en serie där vi går igenom alla barmhärtighetsgärningarna, ser närmare på deras innebörd och presenterar konkreta förslag på hur vi kan följa påven Franciskus uppmaning till Kyrkan.

Den andra av de kroppsliga barmhärtighetsgärningarna, att ge dryck åt de törstiga, är nära förenad med och kompletterar den första kroppsliga barmhärtighetsgärningen: att ge mat åt de hungriga. I vår vardag får vi ofta tillfälle att utföra de båda tillsammans, eftersom det är naturligt att vi även ger den som är hungrig något att dricka till maten.

Jesu törst
Men att ge dryck åt de törstiga är även nära förenad med de andliga barmhärtighetsgärningarna. När vi läser Bibeln förstår vi att det finns en djup törst i det mänskliga hjärtat som inte enbart vatten förmår släcka. När Jesus hänger på korset så säger han: ”Jag är törstig” (Joh 19:28). Han upplevde den fruktansvärda törst som kom till alla dem som fick utstå korsets plågor, såsom psalm 69 säger: ”De gav mig galla att äta och ättika att dricka i min törst” (Ps 69:22). Men Jesu ord på korset har även en djupare mening som har att göra med Kristi längtan efter att få återvända till Fadern, likt psalmisten skriver i psalm 63: Gud, ”min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig i ett torrt land som försmäktar utan vatten” (Ps 63:1). Även i sitt samtal med den samaritiska kvinnan säger Jesus: ”Ge mig att dricka” (Joh 4:7).

Bland de helgon som har skrivit om Jesu törst är den saliga Moder Teresa. Hon skev: ”Jesus är Gud. Därför är hans kärlek, hans törst, oändlig. Han, universums Skapare, bad om sina skapelsers kärlek. Han törstar efter kärlek… Dessa ord: ’Jag är törstig’ - genljuder de i våra själar?”

Vattnets symbolik i Bibeln
I Bibeln har vattnet även en symbolisk mening. Vattnet som springer fram ur klippan i öknen är ett tecknen på Guds gåvor till sitt utvalda folk (2 Mos 17:1-7, 3 Mos 20:1-13). Vatten används även som en symbol för Gud själv i den vackra psalm 42: ”Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.” Även i Jeremias profetiska text så liknar Gud sig själv vid vatten: ”De har övergivit mig, källan med det levande vattnet” (Jer 2:13).

I det nya testamentet så ser vi hur det apostoliska uppdraget innebär flera prövningar. Bland annat nämns att gå ”hungriga och törstiga” (1 Kor 4:11). I Evangeliet säger därför Kristus: ”Den som ger dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge - amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön” (Matt 10:42). I Uppenbarelseboken beskrivs även livet i det nya Jerusalem som: ”De skall aldrig mer hungra eller törsta” (Upp 7:16).

Dopet
Men sin allra djupaste betydelse får vattnet i dopet. Vatten gör oss rena. ”På motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet i dopet, som inte innebär att kroppen förs ren från smuts utan att man med gott uppsåt vänder sig till Gud. Och ni räddas genom att Jesus Kristus har uppstått,” skriver Petrus (1 Pet 3:21). Paulus beskriver dopet som ”det bad som återförde och förnyar genom den Helige Anden” (Tit 3:5).

Många teologer, särskilt kyrkolärarna Augustinus och Thomas av Aquino, har sagt att dopets sakrament och därmed hela Kyrkan föddes ur vattnet som flödade ur den korsfäste Jesus sida. Även om den kroppsliga barmhärtighetsgärningen att ge dryck åt de törstiga först och främst handlar om att ge dryck till sin broder, så har den alltså även en djupt andlig dimension och är nära sammanbunden med själens törst efter Gud och med dopvattnet som föder oss till nytt liv.

Vatten är en mänsklig rättighet
Avslutningsvis talar även påven Franciskus om vårt behov av vatten i sin encyklika Laudato Si’. Den helige fadern skriver att än idag blir många människor, och särskilt barn, sjuka efter att ha druckit förorenat vatten. Ofta leder det även till människors död. Påven skriver därför:

”Tillgången till drickbart vatten är en grundläggande och universell mänsklig rättighet, eftersom den är essentiell för människans överlevnad och som sådan ett villkor för utövandet av alla andra mänskliga rättigheter. Vår värld har en svår social skuld mot de fattiga som saknar tillgång till dricksvatten, eftersom de har förnekats rätten till ett liv i överensstämmelse med sin omistliga värdighet” (Laudato Si’ nr. 30). 








All the contents on this site are copyrighted ©.