Påven firar kyndelsmässan med tusentals gudsvigda män och kvinnor

På den 20:e Världsdagen för det Gudsvigda Livet, som avslutade det Gudsvigda Livets År, firade påven Franciskus en mässa i Peterskyrkan klockan 17.30 på eftermiddagen. Världsdagen för det Gudsvigda Livet infaller varje år på Kyndelsmässodagen den 2 februari, och under denna mässa finns alltid en mångfald av de katolska ordnarna representerade, gamla liksom nyare ordnar. Deltagandet var särskilt stort i år, då gudsvigda sedan flera dagar har samlats i Rom för bön och reflektion.

Vid Peterskyrkans mässa deltog även en stor skara andligt, från sina kloster runt om på jorden, särskilt klausurnunnorna, som i sitt tillbakadragna liv tjänar en central roll i kyrkans mission. Det var den helige påven Johannes Paulus II som instiftade Världsdagen för det Gudsvigda Livet, år 1997.

Dagens ovanliga namn kyndelsmässodagen, har sina rötter i det gamla svenska ordet för ljus – kyndel. Ljuset står som centralt tema eftersom dagens evangelium återger den gamle Symeons ord när han tog emot Jesusbarnet i templet 40 dagar efter Jesu födelse, då han kallade honom  ”ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna”.

Mässan inleddes med att påven Franciskus ledde den traditionella ljusprocessionen, då man sjunger antifonen tagen ur profeten Jesaja (40:10) Se, Herren kommer i makt och glans, och hans tjänares ögon skall skåda ljuset”,

Högtidens  liturgiska betydelse fokuserar på Kristi ljus - ett av de fall där den liturgiska tiden följer den historiska tiden, eftersom dagen infaller exakt 40 dagar efter julen, då vi firar att Kristus är Ljuset. Alla högtider präglas av detta under jultiden ända fram till dagens högtid.

I sin predikan talade påven Franciskus om vad denna högtid lär oss, och genom den enkla berättelsen i dagens evangelium, fokuserade han om vikten av att mötas, förundras och vara tacksamma.

”Gudsvigda män och kvinnor kallas först och främst till att vara mötets män och kvinnor. Kallelsen motiveras inte av vårt eget projekt, utan av mötet med Herren som kommer till oss genom en livsförändrande upplevelse. Efter det mötet är inget sig likt. Han är den nyhet som gör allting nytt.”

Påven betonade vidare att ”som gudsvigda är förundrans väktare. Ve oss, om vi vänjer oss vid våra nådegåvor, och tar dem för givet”, och han uppmanade till att leva tacksamheten, tacksamheten till kallelsen till det gudsvigda livet: ”Så vackert det är när vi möter gudsvigda med glada ansikten, kanske redan till åren, som Simeon och Anna, glada och full av tacksamhet för sin kallelse.”

”Må Herren Jesus, genom sin moder Marias förbön, växa i oss, liksom önskan att mötas, vårda förundran och glädjen i tacksamheten. De kommer andra att lockas av dess ljus, och kunna möta Faderns barmhärtighet.”