Påven till de gudsvigda: Lev ert liv för era bröder och systrar!

På måndagsmorgonen höll påven Franciskus en särskild audiens för de drygt 4000 gudsvigda männen och kvinnorna som har kommit till Rom för att delta vid avslutningen av det Gudsvigda Livets År.

Påven valde att tala fritt, men överlämnade talet som han hade skrivit till de gudsvigda.

”En dag talade Jesus, i sin oändliga barmhärtighet, till var och en av oss och frågade oss individuellt: ’Kom! Följ mig!’ (Mark 10:21). Om vi är här så är det för att vi svarade ’ja’. Ibland var det något vi levde fyllda av glädje och entusiasm, ibland var det mer smärtsamt och kanske till och med osäkert. Ändock följde vi Honom, och lät oss generöst ledas längs vägar som vi aldrig hade kunnat föreställa oss. Vi delade stunder av intimitet med Honom: ’Följ med mig […] och vila er lite’ (Mark 6:31). Stunder av tjänande och mission: ’Ge dem något att äta, ni själva’ (Luk 9:13). Även hans Kors: ’Om någon vill gå i mina spår måste han […] ta sitt kors.’ (Luk 9:23). Han har introducerat oss i sin relation till Fadern. Han har gett oss den Helige Ande. Han har utvidgat våra hjärtan så att de har blivit lika stora som hans eget. Han har lärt oss att älska de fattiga och syndarna. Tillsammans följde vi Honom och lärde oss ifrån Honom tjänande, gästfrihet, förlåtelse och broderskärlek. Vårt gudsvigda liv är meningsfullt för det handlar om att förbli hos Honom och att bära Honom ut längs med världens gator. Han formar oss efter sig, Han får oss att bli Kyrkan, en gåva till mänskligheten.”

Profetia
Påven Franciskus skrev sedan att han vill ge de gudsvigda tre ord. ”Det första är profetia. Det är ert kännetecken. Men vilket profetiskt tecken förväntar sig Kyrkan och världen ifrån er? Ni är kallade till att först förkunna, genom ert liv innan ni gör det med era ord, vem Gud är. […] För att kunna göra det så måste ni ha en personlig relation med Honom. Ni måste kunna tillbe Honom och dag efter dag fördjupa vänskapen med Honom, tala till Honom ifrån hjärta till hjärta i bönen, särskilt i tyst Eukaristisk Tillbedjan.”

Närhet
Det andra ordet som påven Franciskus gav till de gudsvigda männen och kvinnorna var ’närhet’. ”Gud har, genom Jesus, närmat sig varje man och varje kvinna. Han har delat brudparets glädje i Kanan i Galileen och änkans ångest i Nain. Han steg in i Jairos hus som var fyllt utav döden och i huset i Betania som var fyllt utav doften av nardusbalsam. Han bar deras lidanden och sjukdomar tills Han gav sitt liv till lösen för alla. Att följa Kristus betyder att gå dit Han gick. Att likt den gode samariten lyfta upp de sårade som vi möter längs med vår väg. Att söka efter det förlorade fåret. Var, likt Jesus, nära människorna. Dela deras glädje och deras sorg. Visa, genom er kärlek, Guds fadersansikte och Kyrkans moderliga omsorg. […] Var och en utav er är kallade att tjäna era bröder och systrar enligt er karisma: några genom bön, några genom katekesundervisning, några genom utbildning, några genom att ta hand om de sjuka och de fattiga, några genom att förkunna Evangeliet, några genom att utföra de olika barmhärtighetsgärningarna. Det viktiga är att vi inte lever för oss själva, utan som Jesus som inte levde för sig själv, utan för Fadern och för oss.”

Hopp
”Så har vi kommit till det tredje ordet,” avslutade påven Franciskus sitt skriftliga meddelande: ”Hopp. Vittna om Gud och om hans barmhärtiga kärlek som genom Kristi nåd kan få fylla mänskligheten, som plågas utav oro och rädsla och som ibland frestas att misströsta, med hopp. Ni kan få människorna att uppleva Saligprisningarnas förnyande kraft: ärlighet, medkänsla, godhetens värde, det enkla livet som är fyllt utav mening. Ni kan även ge hopp till Kyrkan. Till exempel, tror jag, till den ekumeniska dialogen. Mötet för ett år sedan mellan gudsvigda ifrån de olika kristna gemenskaperna var en fantastisk nyhet som förtjänar att fortsätta. Det gudsvigda livets profetiska och karismatiska vittnesbörd i sina olika former kan hjälpa oss att föra oss närmare varandra och bidra till full kristen enhet.”