Påven Franciskus i Sankta Marta: ”Det är inte möjligt att vara ödmjuk utan förödmjukelser.”

Under måndagens morgonmässa i Casa Sankta Marta fortsatte påven Franciskus sin reflektion ifrån fredagen om kung David. När David hade insett sin synd, accepterade han även förödmjukelsen som den ledde till eftersom han förtröstade på Herren. Påven varnade även för att Gud förlåter synder, ”men det är svårt för korruptionens sår att läka.”

Kung David ”är bara ett steg ifrån att bli korrupt.” Men Gud sänder profeten Natan, som får David att förstå hur ont som han har handlat. I sin predikan talade påven särskilt om David, och om hur han är ”en syndare, men helig.” David är alltså en syndare och inte korrupt, säger påven, för ”den som är korrupt inser det inte.”

”Det krävs en särskild nåd för att förändra ett korrupt hjärta. Men Davids hjärta var ädelt och han utbrast: ’Jag har syndat mot Herren!’ Han erkänner sin skuld,” sa påven Franciskus. ”Herren förlåter dig din synd,” svarar då profeten Natan. Men han säger även att den korruption som Davids synd har lett till kommer att fortsätta att växa. ”Nu skall svärdet i all framtid hemsöka din ätt.” Gud förlåter Davids synd, men ”det är svårt för korruptionens sår att läka. Vi ser detta på många platser i världen,” fortsätter påven.

Davids förödmjukelse
David ställs senare inför sin son Absalom, som har blivit korrupt, och som startar ett krig mot sin far. Kung David beslutar sig då för att lämna staden men lämnar kvar förbundsarken, han väljer att inte använda Gud för att försvara sig. Istället lämnar han staden gråtandes, med överhöljt huvud och bara fötter. Några personer hånar honom och ropar förolämpningar efter honom. Bland dessa är Simei som förbannar honom. Hans tjänare vill hugga huvudet av Simei. Men kungen svarade: ”Vad har ni med mig att göra, Serujas söner? Om han förbannar, och om det är Herren som har befallt honom att förbanna David, vem törs då fråga: ’Varför gör du så?’ […] Min son, han som har utgått från mitt eget liv, traktar ju efter mitt liv, med hur mycket större skäl då denne benjaminit!Låt honom vara, må han förbanna. Ty Herren har befallt honom det.”

Davids ödmjukhet
”Detta är Davids väg,” sa påven Franciskus. ”Från korruptionens ögonblick till denna förtröstan på att allt ligger i Herrens händer. Detta är helighet. Detta är ödmjukhet.” Påven fortsatte sedan: ”Ödmjukhet kan endast nå hjärtat genom en förödmjukelse. Det finns ingen ödmjukhet utan förödmjukelse, och om du inte kan bära några förödmjukelser i ditt liv så är du inte ödmjuk,” så enkelt är det.

Förödmjukelser är den enda vägen till ödmjukhet
”Den enda vägen till ödmjukhet är förödmjukelse. Vägen till Davids mål, som är helighet, går igenom förödmjukelsen. Heligheten som Gud ger sina barn, som han ger till Kyrkan, nås genom hans Sons förödmjukelse. Han som hånas, han som tvingas att bära sitt Kors. Och denne Guds Son som ödmjukar sig själv är vägen till helighet. Genom sin attityd så profeterar David om Jesu ödmjukhet. Låt oss be Herren om nåden, för oss alla, för hela Kyrkan, om ödmjukhetens nåd. Men även om nåden att förstå att det inte är möjligt att vara ödmjuk utan förödmjukelser.”