Påven Franciskus: Syndare, ja, men aldrig korrupta

I sin predikan under fredagens morgonmässa i Casa Sankta Marta uppmanade påven Franciskus oss att be Gud att den svaghet som leder oss till synd aldrig leder till korruption.

De korrupta är de som inte tycker att de behöver förlåtelse
Utifrån den första läsningen om kung David och Batseba så talade den helige fadern om skillnaden mellan syndare och korrupta, och sa att de korrupta är de som inte tycker att de behöver förlåtelse.

Man kan synda många gånger, och alltid återvända till Gud och be om hans förlåtelse. Tvivla aldrig på att den kommer att ges! Men det är när man blir korrupt, när man tycker att man inte behöver bli förlåten, som problemen börjar.

Den korrupta tycker inte att hon behöver Gud
Det är det som händer med kung David när han ser Batseba, Urias hustru. Efter att David har förfört Batseba får han höra att hon väntar barn. David kommer då på en plan för att dölja sitt äktenskapsbrott. Han kallar hem Uria ifrån fronten och försöker få honom att besöka sin hustru. Men Uria går inte till henne, utan stannar hos de andra officerarna i kungens palats. David försöker då göra honom berusad, men inte heller denna plan lyckas.

”Detta försätter David i en svår situation,” sa påven Franciskus. ”Men han säger till sig själv, ’Jag kan klara det här’ Han skickar ett brev, som lyder: ’Ställ Uria längst fram, där striden är som häftigast, och dra er sedan tillbaka från honom, så att han blir ihjälslagen.’ Han dömer honom till döden. Denne man, denne trofaste man, som är trogen lagen, trogen sitt folk, trogen sin kung, får bära sin egen dödsdom.”

Korruptionens trygghet
”David är ett helgon, men han är även en syndare.” Det är lusten som fäller honom, säger påven Franciskus. Ändock älskar Gud honom väldigt mycket. Samtidig påpekar påven att ”den store, ädle David” känner sig så trygg, ”eftersom kungariket var starkt.” Efter att ha begått äktenskapsbrott gör han allt i sin makt för att arrangera en trogen mans död, genom att maskera det som en förlust i strid.

”Detta är ett ögonblick i Davids liv genom vilket vi ser ett ögonblick som kan inträffa i allas våra liv: det är steget ifrån synd till korruption. Det är här som David tar det första steget mot korruption. Han har makten, han har styrkan. Och därför är korruption en väldigt enkel synd att begå för alla oss som har någon form utav makt, oavsett om den är kyrklig, religiös, ekonomisk, politisk… För djävulen får oss att känna oss trygga: ’Jag kan klara det här.’”

Syndare, ja, men inte korrupta
Korruption, vilket David räddas ifrån genom Guds nåd, har sårat hjärtat hos den modige unge mannen som mötte Goliat med en slangbella och fem små stenar. ”Idag vill jag särskilt understryka en sak,” avslutade påven. ”Det finns ett ögonblick där syndens attityd, eller ett ögonblick där vår situation tycks så trygg och vi ser att vi har makten” där synden ”slutar” och blir ”korruption.” Och ”något av det allra värsta” med korruption är att den som blir korrupt tänker att han ”inte behöver förlåtelse.”

”Låt oss idag be för Kyrkan. Först för oss själva, och sedan för påven, biskoparna, prästerna, de gudsvigda männen och kvinnorna, för lekfolket: ’Herre, beskydda oss, beskydda oss från korruption. Ja, vi är alla syndare Herre, allihopa, men låt oss aldrig bli korrupta!’ Låt oss be om denna nåd.”