Om att acceptera Guds vilja

Den helige Frans av Sales (1567-1622) var biskop av Genève i Schweiz och blev efter sin död inte bara helgonförklarad, utan utsågs även till kyrkolärare. Under sitt liv gav han ett flertal personer andlig vägledning brevledes och han skrev även andliga böcker som har blivit mycket älskade. En utav hans texter handlar om att acceptera Guds vilja.

En övning i att acceptera Guds vilja

När du tar en promenad på egen hand, eller vid något annat tillfälle när du är ensam, vänd då din blick mot Guds vilja och se hur hans vilja är alla de gärningar som hans barmhärtighet och rättvisa utför i himmelen, på jorden och under jorden. Acceptera, lova och välsigna sedan denna världens suveräna vilja med djup ödmjukhet, och se att den är helt igenom helig, rättvis och vacker.

Vänd sedan din blick mot Guds särskilda vilja, genom vilken han älskar sina egna och i dem fullbordar olika verk utav tröst och vedermödor. Ägna en stund åt att begrunda detta, och betrakta inte enbart alla de former genom vilka han skänker oss tröst, utan främst av allt de prövningar som de goda genomlider. Acceptera, lova och välsigna sedan hela denna vilja.

Slutligen, betrakta denna vilja i dig själv. I allt det som drabbar dig på ont eller gott och i allt det som kan hända med dig, endast undantaget synd. Acceptera, lova och välsigna sedan allt detta, och förklara din avsikt att alltid hedra, vårda och älska denna suveräna vilja, att anförtro dig åt hans barmhärtighet och att ge honom ditt eget liv och dina käras liv.

Avsluta med att förklara din fulla förtröstan på hans vilja och att du tror att han kommer att göra allt för oss och för vår lycka. Efter att ha gjort denna övning två eller tre gånger så kan du förkorta eller variera den på de sätt som du finner bäst, men du bör sträva efter att ofta återkalla den.

Att bära Jesus

Vi lever i denna värld utav en enda anledning - att ta emot och att bära den gode Jesus. På våra tungor, genom att tala om honom. I våra armar, genom att göra hans goda gärningar. På våra axlar, genom att bära hans bördor och lidanden, både de inre och de yttre. Hur saliga är inte de som bär honom milt och troget! Jag har sannerligen burit honom på min tunga varje dag. Och det tycks mig som om jag har burit honom till Egypten när jag i försoningens sakrament har hört så många botgörare som med stor förtröstan har talat till mig för att få ta emot honom i sina syndiga själar. Må det behaga Gud att förbli där!

Det finns endast ett stort ord för vår frälsning: Jesus! Må vi förmå, åtminstone en enda gång, att säga detta heliga namn utav hela vårt hjärta. Vilket balsam det är när det får överskölja hela vår själ. Hur saliga skall vi inte vara när vi inte har något i vårt förstånd förutom Jesus, när vi inte har något i vårt minne förutom Jesus, när vi inte har något i vår vilja förutom Jesus. Jesus kommer att vara överallt i oss, och vi kommer alla att vara i honom. Låt oss försöka uppnå detta genom att säga hans namn så ofta vi kan. Även om vi endast kan stamma fram det nu så kommer vi till slut att kunna tala det väl.

Att bära våra kors

Ingenting i denna värld kan ge oss en djupare frid än att se upp på vår Herre i alla de lidanden som han fick utstå från sin födelse fram till sin död. I hans liv ser vi så mycket förtal, fattigdom, beroende, smärta, plåga, skada och all slags bitterhet, så när vi reflekterar över dem så ser vi att det är fel utav oss att kalla våra små prövningar för lidanden och smärtor och att tänka att vi behöver mer tålamod för att uthärda dem, eftersom en enda droppe utav ödmjukhet är allt som vi behöver för att kunna bära det som sker med oss. Din själ rörs av all denna sorg, förvåning och oro eftersom den ännu inte är tillräckligt förankrad i Korsets kärlek och i överlåtelse till Guds vilja.

Ett hjärta som verkligen respekterar och älskar den korsfäste Jesus Kristus älskar hans död, smärta, lidande, skymfer, hunger, törst och skam. Och när några små deltaganden i dem kommer så gläds ett sådant hjärta och omfamnar dem kärleksfullt. Varje dag skall du minnas de lidanden som vår Herre uthärdade för vår frälsning. Gör det inte när du ber, utan vid en annan tid, kanske när du tar en promenad, och begrunda hur gott det gör oss att få delta i dem. Ta reda på hur du kan göra det, vilket betyder, hur du kan förneka dina begär, och särskilt dina allra mest rättfärdiga begär. Med stor kärlek till vår Herres lidande och kors, ropa sedan tillsammans med den helige Andreas: ”O saliga Kors som min Frälsare älskade så högt, när skall jag få ta emot dig i mina armar?”