2016-01-18 09:53:00

Påven Franciskus besöker Roms synagoga


Påven Franciskus besökte Roms synagoga, på söndagseftermiddagen, för att träffa ledare och medlemmar av Roms judiska församling, däribland flera som överlevde Förintelsen. Detta är den tredje gången en påve har blivit inbjuden till synagogan  i Rom. Johannes Paulus II gjorde det första besöket år 1986, Benedictus XVI följde hans spår i januari 2010.

Söndagens besök ägde rum strax efter att man i december publicerade ett nytt viktigt dokument vid Vatikanens kommission för relationer med judarna, vars arbete har varit att följa den teologiska utvecklingen under det senaste halvseklet av dialog mellan den katolska kyrkan och judendomen.

Påven Franciskus började sitt tal med att tala om sin personliga relation med den judiska församlingen i Buenos Aires, som han som ärkebiskop ”besökte ofta”. Detta ledde till en autentisk relation, till vänskap, och till ett gemensamt åtagande.

Påven sa att målet med interreligiös dialog är att ”respektera och uppskatta varandra och försöka samarbeta", och han påpekade att i den judisk-kristna dialogen finns det "ett unikt band, då kristensdomen har sina rötter i judendomen. ”Judar och kristna bör därför se sig som bröder, förenade i Gud och med ett rikt gemensamt andligt arv."

Påven Franciskus erinrade om att hans besök i Roms synagoga följde hans föregångares och påminde om att Johannes Paulus II vid sitt historiska besök hade valt att kalla judarna för ”storebröder” – Fratelli Maggiori.

Denna benämning uppmärksammades inte utan kritik år 1986, och när påven Benedictus XVI besökte synagogan föredrog han att kalla dem för “fäder i tron”. I sin intervjubok “Världens Ljus” förklarar han sedan varför:

"Ordet storebror är inte särskilt uppskattat av judarna på grund av att storebrodern i judisk tradition är Esau, som är den ovärdige brodern. Man kan fortfarande använda ordet eftersom det uttrycker något viktigt. Men det är även rätt att kalla dem våra fäder i tron, och denna term kanske beskriver vår relation tydligare."

Men påven Franciskus använde sig åter av begreppet äldre bröder, och han sa att han hoppas att närheten, den ömsesidiga förståelsen och respekten oss emellan alltid fortsätter att växa."

Påven påminde om att man nyligen hade firat 50-årsdagen av Nostra Aetate, Andra Vatikankonciliets förklaring om den katolska kyrkans förhållande till icke-kristna religioner. Detta dokument "möjliggjorde en systematisk dialog mellan den katolska kyrkan och judendomen" och "definierade för första gången teologiskt , och på ett tydligt sätt, relationen mellan den katolska kyrkan och judarna." Påven tillade att "den teologiska dimensionen av den judisk-katolska dialogen förtjänar ett större djup”, som han vill uppmuntra till.

Vidare talade påven om gemensamma utmaningar i dagens värld. Först och främst om vikten av en omfattande ekologi och det faktum att de båda religionerna delar Bibelns syn på förvaltningen av skapelsen. 

"Livet är heligt, en gåva från Gud. Det femte budet lyder "Döda inte". Gud är Livets Gud och han vill alltid skydda och försvara det; och vi, skapade till hans avbild, är skyldiga att göra detsamma. Varje människa, är skapad av Gud, och vår broder, oberoende ursprung eller religion. Guds barmhärtighet omfattar alla, och hans oro riktar sig till de som behöver honom mest: de fattiga, de sjuka, de marginaliserade och de försvarslösa".

"Vi måste be honom att hjälpa oss i Europa, i Mellanöstern, i det Heliga Landet, i Afrika och i alla andra delar av världen, att praktisera fredens, försoningens, och förlåtelsens logik.”

I slutet av sitt tal erinrade påven om judarnas erfarenhet av Förintelsen då de föll "offer för den mest omänskliga grymhet, driven av en ideologi som ville ersätta Gud med människan”. Han mindes de tusentals romerska judarna som deporterades till Auschwitz i oktober 1943, och sa att "vi aldrig får glömma bort deras lidanden, deras ångest och deras tårar." Han riktade sig särskilt till de överlevande som satt på första raden, och såg på dem med värme.

”Det förflutna måste tjäna som en läxa för oss i nuet och in i framtiden. Shoah lär oss att alltid behålla den högsta vaksamhet, för att kunna ingripa kraftfullt i försvar av den mänskliga värdigheten och freden."

”Vi ber Herren tillsammans, att han leder vår väg mot en bra, en bättre framtid. Må Herren välsigna oss och bevara oss. Må han låta sitt ansikte lysa mot oss  och ge oss sin nåd. Shalom alechem! "








All the contents on this site are copyrighted ©.