Påven Franciskus under Angelus: ”Stjärnan är Evangeliet, Guds Ord!”

Efter påvens mässa väntade en stor folkskara på Petersplatsen för att tillsammans med påven be Angelusbönen vid tolvslaget. Som varje år hade den europeiska familjeorganisationen Europae Familia organiserat en parad från Castel Sant’Angelo till Petersplatsen, i år för 31:e gången i rad. I paraden deltar brödraskap, församlingar, fanbärare och trumslagare, musikorkestrar, blomsterbärare, personer klädda i historiska dräkter – en folkfest som växer för var år som går. Man beräknar över 1500 deltagare varav 250 barn. Varje år väljs tre vise män, och i årets parad red de inte på hästar som de brukar utan på riktiga kameler, till åskådarnas häpnad och glädje.

Påven hälsade alla som hade samlats på Petersplatsen, och sa: ”I dagens Evangelium berättas det om de vise männen som kom ifrån Österlandet till Betlehem för att tillbe Messias, och som ger trettondagens högtid en universell anda. Och detta är Kyrkans anda, som vill att alla jordens människor ska få möta Jesus och få erfara hans barmhärtiga kärlek.”

”Kristus är född och även om han ännu inte kan prata så kan alla världens folk, representerade av de vise männen, redan få se, erkänna och tillbe honom. ’Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom’ (Matt 2:2) är det första som de vise männen säger till Herodes när de har kommit fram till Jerusalem. De var högt uppsatta män som hade kommit ifrån fjärran länder och annorlunda kulturer till Israels land för att tillbe Konungen som hade fötts. Kyrkan har i dem alltid sett bilden av hela mänskligheten och vill genom firandet av trettondagen leda varje man och kvinna till Barnet som har fötts för hela världens frälsning.”

”På julnatten så blev herdarna, dessa enkla och föraktade män, de första som fick föra lite värme till denna kalla grotta i Betlehem. Nu kommer stjärntydarna ifrån fjärran länder eftersom även de på ett mystiskt vis har dragits till det här Barnet. Herdarna och de vise männen är mycket olika varandra, men en sak förenar dem: himlen. Betlehems herdar skyndade inte för att se Jesus eftersom de var särskilt bra, utan för att när de vakade i natten och lyfte sina ögon mot himmelen så såg det ett tecken, lyssnade till budskapet och handlade efter det. Så var det även för stjärntydarna, som när de lyfte sina ögon mot himmelen såg en ny stjärna, tydde dess tecken och gav sig av. Herdarna och de vise männen lär oss att för att möta Jesus så måste man lyfta sin blick mot himmelen. Vi kan inte ha blicken fäst vid oss själva utan måste ha vårt hjärta och sinne öppet mot Guds horisont, han kommer alltid att överraska oss, och veta hur vi tar emot hans budskap och omedelbart och generöst svarar på det.”

”När de vise männen ’såg stjärnan fylldes de av stor glädje’ (Matt 2:10). Även för oss kan det bli en stor tröst att se stjärnan vägleder oss och som påminner oss om att vi inte är utelämnade åt vårt öde. Och stjärnan är Evangeliet, Guds Ord, så som psalmisten säger: ’Ditt Ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig’ (Ps 119:105). Detta ljus leder oss till Kristus. Utan att lyssna till Evangeliet så är det inte möjligt att möta honom! De vise männen som följde stjärnan kom till den plats där Jesus var. ’Och där fann de Barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom’ (Matt 2:11). De vise männens erfarenhet utmanar oss att inte nöja oss med det mediokra, att inte bara gå från dag till dag, utan att söka efter alltings mening, att passionerat undersöka livets stora mysterium. Han lär oss att inte avskräckas av litenheten eller fattigdomen, utan att se den majestätiska ödmjukheten och lär oss att knäfalla inför den.”

”Jungfru Maria, som välkomnade de vise männen i Betlehem, lär oss att lyfta blicken från oss själva, låta oss ledas av Evangeliets stjärna till Jesus och att falla ner ock tillbe honom. På samma sätt kan vi ge strålarna av dess ljus vidare till andra och dela resans glädje med dem.”

Påven Franciskus fortsatte sedan: ”Idag vill vi särskilt uttrycka vår andliga gemenskap med våra katolska och ortodoxa bröder och systrar i Östkyrkorna, där många av dem imorgon firar Herrens födelse. Vi önskar dem fred och allt gott!”