Påven i Greccio "Uppmärksamma på den stjärna Gud vill att att du ska följa"

För ovanlighetens skull stod det ”inga aktiviteter” i påven Franciskus program för måndagen och tisdagen. Det betydde dock inte att påven inte gjorde någonting alls, för plötsligt kom ett kort pressmeddelande om att påven hade åkt till Greccio i norra Lazio, för att där under inofficiella omständigheter hade träffat biskopen, och den lokala franciskan-församlingen. Tillsammans med franciskabröderna bad påven inför den målning som visar på den helige Franciskus första julkrubba i Greccio. På platsen där den första julkrubban år 1223 uppfördes, utanför Greccio 60 km söder om Assisi, byggdes ett sanktuarium för att minnas den Helige Franciskus initiativ, och i denna kyrka finns en målning även den från 1200-talet, som visar den första julkrubban.

I sanktuariet mötte påven Franciskus en grupp ungdomar som hade bjudits dit av biskopen utan att de visste vad som väntade. Påven höll en kort predikan för dem i vilken han talade om julens tecken.

”I livet finns det många tecken, och evangeliet ger oss två tecken knutna till Jesu födelse som hjälper oss att begrunda julen. Det första tecknet - det är inte det första kronologiskt, utan det andra, är stjärnan de tre vise männen följer: "Vi har sett stjärnan". Men himlen är ju fylld av stjärnor, inte sant? Det är fullt! Men de har sett en speciell stjärna som de la märke till och som fick dem att överge det de höll på med och påbörja en resa som de inte kände till målet på ... Detta är ett tecken: Om det inte finns en sådan stjärna i våra liv, en speciell stjärna som kallar oss att göra något mer, något gott, påbörja en resa, eller att fatta ett beslut, då är det något fel. Vi måste be om nåden att upptäcka den stjärnan som Gud vill att vi ska se idag, eftersom den stjärnan kommer att leda mig till Jesus.”

Påven talade vidare om det andra tecknet. Det som änglarna beskriver för herdarna: ”ett nyfött barn i en krubba”. Gud som gör sig liten. Gud som sänker sig för att vara en av oss, för att gå före oss. Denna Guds litenhet, eller ödmjukhet strider mot stolthet, självtillräcklighet och självgodhet ... Barnets ödmjukhet är det andra tecknet. Mitt liv, är det enkelt, ödmjukt eller är jag högmodig och självgod?

Vi måste vara medvetna om vi saknar dessa två tecken i våra liv: att upptäcka stjärnan som Gud vill att jag ska följa, och det första kommer att leda mig till det andra, ödmjukhet och enkelhet. 

De vise männen var smarta, eftersom de lät stjärnan leda dem. Jag hoppas att era liv alltid förknippas med dessa två tecken, som är gåvor från Gud, att ni aldrig kommer att sakna stjärnan och att ni alltid förblir ödmjuka och återupptäcker Jesus i de små, de fattiga, i de ödmjuka, de enkla, de som samhället utesluter, och som ibland inte får leva. Detta önskar jag, det är allt jag vill säga.

Tillsammans bad påven och de unga vid krubban till vår Himmelska Moder, som vägleder oss.