Kalenda - Julnattens kungörelse om Herrens födelse

I början av Midnattsmässan under julnatten i Rom sjunger man den traditionella Kalenda, kungörelsen om julen, ur den katolska kyrkans Martyrologium som placerar Kristi födelse i frälsningshistoriens kontext. Efter det att Andra Vatikankonciliets liturgiska reform hade tagit bort traditionen att sjunga denna på julnatten, återupptog den helige påven Johannes Paulus II seden att sjunga kungörelsen Kalenda under Midnattsmässans liturgi i Peterskyrkan. Efter det har även många församlingar återinfört den i sin liturgi.

Den äldre liturgins kalenda var mer specifik i sina datum och med exakta år, medan man i den mer moderna varianten får höra att:

Den tjugofemte december,

när tidsåldrarn utan antal hade gått sen världens skapelse,

då Gud i begynnelsen skapade himmel och jord, och människan till sin avbild,

när århundrade efter århundrade hade gått sedan den Allsmäktige satt sin båge i molnen efter syndafloden, som ett tecken på förbund och fred;

i det tjugoförsta århundradet sedan Abraham, vår tros fader, kom ut från det kaldeiska Ur;

i det trettonde århundradet, efter att Israels folk leddes av Moses i uttåget ur Egypten;

runt det tusende året sedan David smordes kung;

i 65:e veckan av Daniels profetia;

i den 194:e olympiaden;

år 752 sedan staden Rom grundades;

i Caesar Octavianus Augustus, fyrtioandra regeringsår, då hela världen var i fred,

avlades Jesus Kristus, evig Gud och Son till den evige Fadern, som önskade att helga världen  med sin allra mildaste ankomst, av den Helige Ande. När nio månader hade gått sedan bebådelsen, föddes han av Jungfru Maria i Betlehem i Juda, och blev människa:

Vår Herre Jesu Kristi födelse i köttet.

När man kommer till orden "... föddes av Jungfru Maria i Betlehem i Juda", knäfaller eller bugar sig församlingen, precis som under trosbekännelsen vid samma ord. 

Kalenda kommer från latinets ord kalendae, ’månades första dag’. Även om riten är annorlunda i denna julkungörelse, liknar Kalendan Exultet under påskvakans liturgi. Om man i påskvakans Exultet sjunger världens glädjen över återlösen genom Kristus i hans död och uppståndelse, sjunger man i Kalenda’n  uppfyllandet av Guds löfte i det Gamla testamentet och hela världshistorien.