Angelus: "Vi måste konvertera från övertygelsen att vi inte behöver konvertera!"

På den andra advent talade påven Franciskus om allar vårt behov av att ständigt omvända oss,  under sin reflektion då han mötte pilgrimer på Petersplatsen klockan tolv för att be Angelus tillsammans.

När han utgick från dagens evangelium i vilket Johannes Döparen predikar ett ”omvändelse dop för syndernas förlåtelse" (Luk 3,3), kan vi fråga oss själva: "Varför ska vi konvertera? Omvändelsen gäller ju den som var ateist och som blir troende, som går från syndare till rättfärdig, men vi behöver ju inte omvända oss, vi är redan kristna!" Det är inte sant”, sa påven och varnade för att som kristen vara övertygad om att vi är goda och att det är bra så.

”Men det är just från denna övertygelse som vi måste konvertera!”, sa påven med kraft.

”Vi måste fråga oss själva: är det sant att vi i livets olika situationer och omständigheter har samma känslor som Jesus? Reagerar vi utan fientlighet i våra hjärtan när någon förödmjukar oss? Förlåter vi de som ber om förlåtelse eller kräver vi att de ska tillgodogöra för det de gjort? Vi är kallade att dela glädje och sorg, men kan vi uppriktigt gråta med dem som gråter och glädjas med dem som gläds? Och när vi uttrycker vår tro, gör vi det med mod och enkelhet, utan att skämmas för evangeliet? Vi kan ställa oss en hel rad frågor, och våra svar visar oss att vi hela tiden måste omvända oss.”

”Johannes Döparens röst ekar fortfarande i den öken som mänskligheten lever i idag”, fortsatte påven Franciskus och frågade: ”Vilka är öknarna i dag? Jo, de stängda sinnena och de hårda hjärtana, som får oss att undra om det finns någon anledning att leva sitt liv i enlighet med evangeliet. Idag, varnar han oss med profeten Jesajas ord: "Bana väg för Herren! Gör hans stigar raka "(v. 4). Det finns en trängande uppmaning om att öppna våra hjärtan och acceptera den frälsning som Gud ger oss oavbrutet, nästan envist, eftersom han vill att alla ska vara helt fria från syndens slaveri. Frälsning erbjuds varje människa och varje folk, utan undantag, var och en av oss alla. Ingen av oss kan säga: "Jag är helig, jag perfekt, jag är redan frälst." Nej vi måste om och om igen acceptera detta erbjudande om frälsning. Barmhärtighetens jubelår är ett tillfälle att gå framåt på Frälsningens väg, den väg saom Jesus har visat oss. Gud vill att alla människor ska frälsas genom Jesus Kristus, den ende medlaren (jfr 1 Tim. 2,4,6).”

Påven förklarade att alla är kallade att göra Jesus känd bland dem som ännu inte känner honom, och att detta inte är proselytism. "Ve mig om jag inte predikar evangeliet!" (1 Kor 9:16), förklarade Paulus. Om Herren Jesus har förvandlat mitt liv, och fortsätter att göra det varje gång jag möter honom, hur kan jag då undvika att passionerat göra honom känd, att tala om honom på jobbet, i skolan, på sjukhuset osv? Runt oss finns många som kommer att vilja börja en trosvandring, om de möter kristna som är förälskade i Jesus. Borde inte vi vare de kristna?”, sa påven och lämnade särskilt ett par frågor till de troende att ta med sig hem ”Älskar jag Jesus? Är jag övertygad om att Jesus erbjuder och ger mig frälsning? ". För om jag älskar Jesus, måste jag tala om honom. Vi måste vara modiga. Vi måste sänka stolthetens och rivalitetens berg, fylla ravinerna som grävts av likgiltighet och apati, och räta ut stigarna som kröks av vår lättja och våra kompromisser.

”Må Jungfru Maria, Guds Moder, som är vår moder och som vet hur man gör, bryta ner de barriärer som hindrar vår omvändelse, vår väg till Herren. Han ensam, Jesus ensam, kan uppfylla människans alla förhoppningar.