Påven Franciskus: ”Lärarnas uppdrag är att förbereda hjärtan för Herren”

Påven Franciskus tog på lördagsmorgonen emot deltagarna vid en stor internationell kongress, anordnad av den Påvliga Kongregationen för Katolsk Utbildning. Under den fyra dagar långa kongressen hade över två tusen lärare, administratörer och studenter från hela världen mötts för att studera 2000-talets utmaningar för katolsk utbildning. Kongressen organiserades i samband med 50-års jubileet för andra Vatikankonciliets dokument om katolsk utbildning: Gravissimum educationis.

Istället för att läsa upp ett förberett tal så valde påven Franciskus att svara på frågor ifrån konferensens deltagare. Frågorna han fick handlade om många olika ämnen, såsom utmaningen att bibehålla en kristen identitet i utbildningen i olika sociala, politiska och kulturella miljöer, upplösningen av de band som traditionellt har bundit samman familj, skola och samhälle och de prövningar som de ökande oroligheterna i världen medför för utbildningen.

Påven Franciskus berättade för deltagarna vad han anser vara det viktigaste för kristen utbildning: ”Transcendens är vad som behövs. Den största krisen för den autentiska kristna utbildningen är att den har slutit sig för alla former av transcendens.” Han fortsatte sedan mer konkret, ”Lärarnas sanna uppdrag är att förbereda hjärtan så att Herren kan uppenbara sig. Det är målet för all utbildning värd namnet.”

Med den helige Johannes Boscos arbete som exempel sa påven Franciskus: ”Det finns tre språk. Huvudets språk, hjärtats språk och händernas språk. Utbildningen måste förmedlas genom dessa tre språk: instruera hur man tänker, hjälpa eleverna att må bra, och att vandra med dem när de prövar [det som de har lärt sig,]” sa påven och tillade: ”Dessa tre språk måste harmonisera, så att barnet eller eleven tänker på vad han känner och gör, känner det som han tänker på och gör och gör vad han känner och tänker.”

Påven Franciskus avslutade med att uppmuntra lärarna att i denna tid svara på krigens brutalitet genom att ännu en gång engagera sig i att undervisa sina elever om barmhärtighet, och särskilt de fjorton barmhärtighetsgärningarna. ”Kom ihåg barmhärtighetsgärningarna,” sa påven, ”de är Faderns gärningar.”