Sankt Thomas av Aquinos råd vid sorg

En av den Katolska Kyrkans viktigaste teologer och filosofer är den helige Thomas av Aquino. Thomas föddes i en adlig familj runt år 1225, och då han redan hade flera äldre bröder så skickades Thomas som femåring till det inflytelserika benediktinklostret Monte Casino, där hans föräldrar hoppades att han en dag skulle bli abbot. Men när den unge Thomas under en period sändes att studera i Napoli så mötte han bröder ifrån en ny tiggarorden, grundad utav den helige Dominicus. Thomas upplevde en stark kallelse att bli dominikan och trädde in i orden. När hans familj fick höra om detta så kidnappade de Thomas och låste in honom i ett torn, i hopp om att han skulle komma på bättre tankar.

Men när detta inte lyckades så lät familjen Thomas bli dominikan. Efter teologistudier i Paris för kyrkoläraren Albert den Store så blev Thomas själv professor, först vid universitetet i Paris, och senare i Rom. Han skrev även oerhörda mängder teologiska och filosofiska böcker, bland annat hans stora mästerverk: Summa Theologiae. Summan är dock oavslutad. När Thomas skrev på den tredje volymen, en tid innan hans död år 1274, så hade han en dag en uppenbarelse. Dominikanmunken, som tidigare hade dikterat för sina sekreterare över 10 timmar varje dag, slutade då helt att skriva. När hans bröder frågade Thomas varför, så svarade han: ”Jämfört med vad jag har sett, så är allt som jag har skrivit bara höstrån.” Den helige Thomas hade flera uppenbarelser av Kristus under sitt liv. Några år tidigare så berättade en broder att han brukade gömma sig i sakristian för att se på när Thomas bad, och en gång hade han då fått se Jesus uppenbara sig för Thomas. ”Thomas, du har skrivit gott om mig. Vad vill du ha?” hörde brodern Jesus fråga Thomas. Thomas såg på Jesus, och svarade: ”Endast dig, min Herre.”

Helgonets eget liv var inte fritt ifrån sorger. Allt ifrån hans tvillingsysters tragiska död som barn, familjens motstånd mot hans kallelse som dominikan, studiekamraternas hån och anklagelser om kätteri ifrån avundsjuka präster präglade Thomas liv. Kanske var det detta som inspirerade honom att i sin Summa Theologiae (ST I-II, q. 38) skriva ner några råd om hur man bäst botar sorg.

Gråt: Gråten är en lättnad, eftersom den släpper sorgen fri.
Umgås med goda vänner: Vänners sällskap lättar på sorgens börda och piggar upp oss. När man ser att man har vänner som tycker om en så ökar även känslan av ens egna värde, vilket gör att man känner sig uppmuntrad. En orsak till sorg är att inte tror att vi är älskade utav andra, eller att vi är mindre älskade än vad vi verkligen är. Detta inre komplex är en form utav sorg, som kommer sig utav att man har en felaktig självuppfattning. När man tror sig vara oälskad så är sorgen äkta, men orsaken till den är falsk. Att då träffa sina vänner och få inse att det man trodde inte är sant lindrar därför sorgen.
Nöjen och njutningar: Precis som en trött kropp behöver vila för att återhämta sig efter hårt arbete, så behöver själen njutningar för att återhämta sig efter sorg.
Varma bad: Ett varmt bad lindrar sorgen, eftersom sorg plågar kroppen. Allting som hjälper kroppen att återhämta sig och återfå sin fulla kraft hjälper därför även mot sorgen.