"Böckernas innehåll är inaktuellt" Pater Lombardi om läckta uppgifter

Vatikanen fortsätter på sin väg mot bättre insyn och förvaltning. Det sa chefen för Vatikanens pressrum, pater Federico Lombardi, som svar på de två böcker som har publicerats, ”Avarizia” av journalisten Emiliano Fittipaldi och ”Via Crucis” av Gianluigi Nuzzi, som även är den journalisten som använde sig av stulna dokument för att skriva boken ”Sua Santita’” under påven Benedictus XVI:s pontifikat. Böckerna som även bygger på sekretessbelagda dokument, vill visa på motsatsen, att Vatikanen har en dold och dålig ekonomisk förvaltning. 

På onsdagen svarade pater Lombardi på journalisternas frågor i pressrummet angående de senaste dagarnas händelser, som liknar dem 2012, med arrester i Vatikanen, läckta dokument som publicerats för att sätta den Heliga Stolen i dålig dager, och visa på en splittring mellan påven och kurian.

Pater Lombardi sa att: ”Publiceringen av de två böckerna om Vatikanens ekonomi och finansiella verksamhet är föremål för nyfikenhet och kommentarer i stor utsträckning. Som ni vet, är en stor del av det som har publicerats resultatet av att man har utlämnat information och konfidentiella dokument, och därför bygger de på en olaglig verksamhet, som Vatikanens behöriga myndigheter nu utreder. Men det är inte det vi ska prata om nu.”

”Det intressanta är snarare böckernas innehåll. Man kan säga att den mesta av informationen som ges redan är offentlig och känd, men med en mindre bredd och detaljrikedom. Framför allt bör det noteras att böckerna bygger på en insamling av uppgifter och information som påven själv har uppmanat till för att genomföra en reform som förbättrar den administrativa situationen i Vatikanen och den Heliga Stolen.

”Det är från COSEA-kommissionens arkiv, en kommission som hade som uppgift att se över den Heliga Stolens ekonomisk-administrativa strukturer, som det mesta av den läckta informationen kommer. Kommissionen tillsattes av påven Franciskus den 13 juli 2013 för detta ändamål och upplöstes efter den avslutade mandatperioden. Det rör sig alltså inte om information som har erhållits mot påvens vilja, eller mot de ansvariga på de olika avdelningarna, utan information som har erhållits eller levererats i samarbete med dessa institutioner, i syfte att ge ett positivt bidrag.”

”Information av detta slag måste naturligtvis studeras, förstås och tolkas med försiktighet, balans och koncentration. Man kan tolka samma information på olika sätt. Ett exempel är situationen gällande pensionsfonden, som har tolkats mycket olika, och beskrevs som ett stort hål å ena sidan, och den Heliga Stolens officiella uppgifter som i stället är mycket lugnande.”

”Vad gäller frågan om användningen av den Heliga Stolens rikedomar, som i helhet är stora, men som i verkligheten syftar till att långsiktigt stödja den katolska kyrkans verksamhet, som förvaltas av den Heliga Stolen eller liknande institutioner, både i Rom och i olika delar av världen, skiljer dess ursprung sig åt. Det finns sedan lång tid tillbaka alla möjligheter att känna till historien och utvecklingen av kyrkans egendomar, till exempel i de ekonomiska avtalen mellan Italien och den Heliga Stolen i samband med Lateranpakten 1929, och den effektiva förvaltning, som påven Pius XI med framsynthet då genomdrev, som inte bara gällde Vatikanen och Italien utan hela den universella kyrkan.

När det gäller Peterspenningen, som är de troendes gåvor till påven för att stödja hans ämbete, är det nödvändigt att notera att dess användningsområden är olika, även beroende på situationen. Välgörenhet är säkerligen en av de väsentliga uppgifterna, men de troende litar på att påven själv kan bedöma nödsituationer och hur man ska bemöta dessa. Gåvorna är till gagn för påvens tjänst, och den universella kyrkans bästa. I påvens tjänst ingår även den romerska kurian, som är redskapet för utövandet av hans ämbete, vidare initiativ utanför Roms stift; förmedling av trosundervisningen till de troende i olika delar av världen; stöd till de 180 påvliga diplomatiska beskickningarna runt om i världen, som betjänar de lokala kyrkorna och som ingriper för att fördela påvens välgörenhet, förutom att de representerar påven i de olika länderna. Allt detta finns tydligt beskrivet i Peterspenningens historia.

Pater Lombardi uppmanar till att skilja på vad som är vad: ”Med jämna mellanrum tar man upp dessa frågor om den katolska kyrkan ekonomi upp, och det medför alltid nyfikenhet och kontroverser. Det vore önskvärt att man var så pass ansvarsfull att man fördjupade sin forskning i situationerna och de specifika problemen, för att så kunna se att mycket är helt berättigade och normala kostnader för en god administration, vilket man systematiskt undviker att informera om. Därefter kan man urskilja där det finns problem som måste åtgärdas, mörker av upplysa, sanna oegentligheter eller olagligheter att utplåna.”

”Det är precis denna typ av utredning och komplexa arbete som påven Franciskus själv har påbörjat, med inrättandet av COSEA kommissionen, och som har lett till beslut och initiativ som fortfarande är under utveckling och genomförande: omorganisationen av avdelningarnas budget, utnämningen av en högste revisor, väl fungerande institutioner som ansvarar för övervakningen av de ekonomiska och finansiella verksamheterna etc. Dessa är objektiva och obestridliga verkligheter.”

Pater Lombardi säger att böckernas publicerade materialet tillhör en övergången fas, ”med främsta motiv att vilja skapa ett intryck av motsatsen, av ett förvirringens välde präglat av icke-transparens och individuella, felaktiga intressen”.

Han sa dock att "detta inte innebär att man underskattar det mod och det engagemang som påven Franciskus har visat i att ta itu med att förbättra användningen av de jordliga rikedomarna till gagn för de andliga. Det är denna del som främst bör uppmärksammas och uppskattas, med ett korrekt informationsarbete, som på ett tillfredsställande sätt svarar på allmänhetens förväntningar och behov av sanning."

”Den goda förvaltningens väg, rättvis och öppen, fortsätter framåt utan tveksamheter. Det är påven Franciskus vilja, och från kurians sida saknas definitivt inte viljan att med all sin kraft samarbeta.”