Varför kallas påven för den helige fadern?

Genom historien har många olika titlar getts till påven. En av dem, som påven Franciskus själv är särskilt förtjust i, är ”Guds tjänares tjänare.” Han kallas även ”Västkyrkans patriark,” ”Biskopen av Rom,” ”Kristi ställföreträdare” och ”Petri efterträdare.” Men en av påvens titlar som många finner underlig är ”den helige fadern.”

I Bibeln så ser vi heligheten rättmätigt tillhör Gud, som inte bara kallas för helig, utan: ”Helig, helig, helig” (Upp 4:8). Men samtidigt så kallas även personer, platser eller föremål som förknippas med Gud för heliga i Bibeln. Att något kallas för heligt är alltså ett tecken på att något är vigt till Gud och därmed helt tillhör Honom. Bland annat kallas Jerusalem (Jes 48:2), marken som Moses står på inför den brinnande busken (2 Mos 3:5) och Israels folk (2 Mos 19:6) för heliga.

Efter Kristi död och uppståndelse så började även de kristna att kalla sig själva och varandra för heliga eller helgon (t.ex. Rom 1:7) . Petrus skriver till och med ”Det står ju skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig” (1 Pet 1:16).

Sedan Kristus död och uppståndelse är det inte bara Israel, utan hela Kyrkan, som är Guds heliga folk. Det är därför naturligt att ledaren för Guds heliga folk på jorden kan kallas för ”den helige fadern.” Han kallas inte så på grund av något som han själv har gjort, utan på grund av att Kristus genom sin död och uppståndelse frälste och helgade det folk som påven leder. Att kalla honom för ”den helige fadern” upphöjer alltså inte honom som person, utan bekräftar och vittnar om att ”så älskade Gud världen att Han gav den sin ende Son, för att de som tror på Honom inte skall gå under utan ha evigt liv” (Joh 3:16).