Kardinal Erdö tar upp brännande frågor i sitt inledningstal

Familjesynoden är inne på sin andra dag och synodsfäderna är i färd med att tala i de mindre grupperna uppdelade på lingvistisk bas.

I sitt inledningsanförande, på Familjesynodens öppningsdag, talade huvudföredragande, den ungerske kardinal Peter Erdö, ärkebiskop av Esztergom-Budapest, och berörde i sitt långa tal de två mest omstridda frågorna: kommunion till frånskilda omgifta, och om kyrkans förhållning till samkönade relationer. Det var påven Franciskus som valde kardinal Erdö till huvudföredragande under denna biskopssynod.

Kardinal Erdös ord var tydliga och underströk att varken barmhärtighet eller sanning kan utesluta den andra.

Om kommunion till frånskilda omgifta sa han: ”Här behövs en barmhärtig själavård som dock inte lämnar någon tvivel om sanningen i äktenskapets oupplöslighet, vilket Jesus Kristus själv undervisade om. Guds barmhärtighet ger förlåtelse till syndaren, men kräver omvändelse.”

”Synden här ifråga gäller inte i första hand det som orsakade skilsmässan i det första äktenskapet. … Det är alltså inte det misslyckade första äktenskapet som gör att man inte kan gå till kommunion, utan det är synden i och med den nya relationen som förhindrar att man kan ta emot eukaristin.”

”Beträffande den så kallade botgöringsvägen, ”via penitentiale”, använder man detta uttryck på olika sätt (jfr Instrumentum Laboris 122-123)”, sa kardinal Erdö och hänvisade till betydelsen i "Familiaris Consortio" av Sankt Johannes Paulus II (jfr n. 84), där man dessutom kan läsa om hur frånskilda omgifta kan leva i den kyrkliga gemenskapen, utan eukaristisk kommunion.

"För att fördjupa den objektiva situationen angående synd och moralisk skuld, bör man beakta Troskongregationens brev till biskopar daterat den 14 september 1994, och det Påvliga Rådet för Rättsaker,daterat den 24 juni 2000, om huruvida en frånskild och omgift får gå till kommunion. Samt förhålla sig till Benedictus XVI:s post-synodala uppmaning  ”Sacramentum Caritatis”.”

Kardinal Erdö förklarade vidare att botgöringens väg innebar i den romersk katolska kyrkans tradition att de som inte var redo att ändra sitt sätt att leva på, men som ändå kände en önskan till omvändelse kunde bikta sig och i bikten få goda råd och förslag på botgöringsövningar, som ledde vidare mot full omvändelse, men utan att ge dem absolution, som endast dem som faktiskt bestämde sig för att förändra sitt liv fick. (jfr F A Febeus, SI, De regulisiuris Canonical Liber Unicus, Venetiis 1735 , sid. 91-92).

Sedan talade kardinal Erdö om den ortodoxa kyrkans pastorala skilsmässopraxis, och påpekade att man måste ha i åtanke den stora skillnaden mellan kyrkornas institutionella domstolar, liksom staternas lagar och domstolar som skiljer sig från sanningen om äktenskapet enligt Skaparens plan.

Kardinal Erdö underströk starkt att man inte kan ”både bevara troheten till äktenskapets oupplöslighet och samtidigt kalla en ny union för god, eftersom de är motsatser och därför oförenliga. Mellan sanning och lögn, mellan gott och ont, finns det inte graderingar. Även om vissa former av samlevnad bär med sig några positiva aspekter, innebär detta inte att de kan presenteras som goda.”

Den objektiva sanningen om det moraliskt goda och individernas subjektiva ansvar skiljer sig dock”, sa kardinal Erdö och citerade den katolska kyrkans katekes: ”Man kan bli mindre tillräknelig eller ansvarig för sina handlingar, ja, rent av befrias från ansvar genom okunnighet, bristande uppmärksamhet, våld, fruktan, vanor, oförmåga att styra sina känslor och andra psykiska eller sociala faktorer.” (Katolska kyrkans katekes, 1735). Detta innebär att den objektiva sanningen om gott och ont inte kan graderas, medan man på subjektiv nivå kan tala om gradualitet, beroende på samvetets formation, och ansvarskänslan. Den mänskliga handlingen är god, när den är det under varje aspekt.

Vidare talade kardinalen om samkönade partnerskap som, som han sa, ”inte direkt berör familjen, men att homosexuella tendenser hos en familjemedlem påverkar familjelivet.

”I vilket fall finns det ingen som helst grund för att assimilera eller etablera ens tillnärmelsevis analogi mellan homosexuella och Guds plan för äktenskapet och familjen. Ändå måste män och kvinnor med homosexuella tendenser bemötas med respekt och omsorg. Varje tecken på orättvis diskriminering bör undvikas.” (Troskongregationen, Överväganden på förslag till rättsligt erkännande av partnerskap mellan homosexuella personer, 4)".

Varje person måste respekteras i sin värdighet oavsett sexuell läggning. Det är önskvärt att de pastorala programmen ger särskild uppmärksamhet åt de familjer med homosexuella medlemmar. (jfr IL 131). Det är dock, "helt oacceptabelt att prästerna i kyrkan får påtryckningar om samkönat äktenskap, och att internationella organisationer sätter det som villkor för ekonomiskt bistånd till fattiga länder att länderna i fråga inför lagar som fastställer äktenskap mellan personer av samma kön".