Påven under bönevakan inför Familjesynoden: ”Varje familj är ett ljus!”

På lördagskvällen ledde påven Franciskus en bönevaka inför Familjesynoden. Tiotusentals personer hade samlats på Petersplatsen för att delta. Många av dem hade varit där sedan eftermiddagen då den italienska biskopskonferensen hade organiserat ett inledande program med vittnesbörd ifrån förlovade och gifta par, Bibelläsningar, böner, sånger och reflektioner om familjen skrivna utav olika påvar.

När påven Franciskus anlände till bönevakan så hälsade han glatt på alla de människor som samlats på Peterplatsen och som lyssnade på honom med levande ljus i händerna.

”Vad gör det för nytta att tända ett litet ljus i mörkret? Finns det inte bättre sätt att skingra mörkret? Kan mörkret ens övervinnas?” började påven med att fråga retoriskt, och sa att precis så kan vi känna vid vissa tillfällen i livet, då vi är frestade att ge upp.

Men påven fortsatte: ”Varje familj är alltid ett ljus, oavsett hur svagt det är, mitt ibland världens mörker.” Han påminde dem som hade samlats på Petersplatsen om att många hade förstått detta, bland annat den salige Charles de Foucauld, som när han bad berördes av den heliga familjens liv i Nasaret. Han förstod att ”genom att älska andra, så lär vi oss att älska Gud,” sa påven. ”För att förstå dagens familj så måste vi, likt Charles de Foucauld, träda in i familjen i Nasarets mysterium. In i dess tysta dagliga liv, som inte är helt olikt det som de flesta familjer lever, med dess problem och dess enkla glädjeämnen. Ett liv som präglas utav tålamod i motgångarna, respekt för andra, en ödmjukhet som frigörs och blommar i tjänande, ett liv utav gemenskap som är rotat i vetskapen om att vi alla är delar i en och samma kropp,” fortsatte han.

Efter att ha reflekterat över familjen, så fortsatte påven Franciskus att se till familjernas relation till Kyrkan. ”Kyrkan kan lysa upp det mörker som så många män och kvinnor upplever. Hon kan säkert visa dem vägen mot deras mål och vandra vid deras sida, just eftersom hon själv först har upplevt vad det innebär att gång på gång återfödas i Faderns barmhärtiga hjärta.”

Påven uppmanade även familjerna att be om den Helige Andes ledning för synodsfäderna, genom att citera det tal som metropoliten  Ignatius IV Hazim höll till den ekumeniska konferensen i Uppsala 1968: ”Utan den Helige Ande är Gud långt borta, Kristus förblir i det förflutna, Kyrkan blir endast en organisation, auktoritet blir dominans, mission blir propaganda, tillbedjan blir mystik och det kristna livet blir slavars moral.”