2015-09-30 13:29:00

Påven Franciskus budskap inför Världsungdomsdagen i Krakow 2016


Påven Franciskus budskap för den 31:a Världsungdomsdagen har nu publicerats och det fokuserar på en av saligprisningarna, ”Saliga är de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.” Mötet kommer att äga rum i den polska staden Krakow i juli 2016, och ungdomar ifrån hela världen väntas delta.

Världsungdomsdagen 2016 blir den tredje gången som det internationella ungdomsmötet sammanfaller med ett jubelår. Så var fallet 1984 och under det stora jubiléet 2000 när mer än 2 miljoner unga från 165 länder samlades i Rom för den femtonde Världsungdomsdagen.

I sitt meddelande uppmärksammar påven Franciskus att den kommande Världsungdomsdagen kommer att inträffa under den Gudomliga Barmhärtighetens Jubelår. Därför är det en välsignelse att mötet kommer att äga rum i den stad som har så starka band till både den helige påven Johannes Paulus II och den heliga Faustina Kowalska, vår tids två största ”barmhärtighetsmissionärer.”

Påven talar även om sina egna erfarenheter av Guds barmhärtighet i sitt liv och berättar om hur han för första gången upplevde en kallelse till att bli präst, när han var 17 år gammal. Han uppmanar även världens unga att bli barmhärtighetens redskap för dem runt dem och föreslår att de under de sju första månaderna av år 2016 varje månad kan fokusera på en av de kroppsliga och en av de andliga barmhärtighetsgärningarna.

Nedan följer hela påven Franciskus budskap inför Världsungdomsdagen i Krakow 2016:

”Saliga är de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet” (Matt 5:7)

Kära unga människor,

Vi har kommit fram till den sista sträckan av vår pilgrimsvandring till Krakow, den plats där vi kommer att fira den 31:a Världsungdomsdagen i juli månad nästa år. Vi leds på denna långa och utmanande väg av Jesu ord ifrån Bergspredikan. Denna vandring började 2014 när vi tillsammans reflekterade över den första saligprisningen: ”Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.” (Matt 5:3). Temat för 2015 var ”Saliga de renhjärtade, de skall se Gud” (Matt 5:8). Under det kommande året, låt oss inspireras av orden: ”Saliga är de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet” (Matt 5:7).

1. Barmhärtighetens Jubelår

Med detta tema så blir Världsungdomsdagen i Krakow 2016 en del av Barmhärtighetens Jubelår och blir på så sätt ett ungdomsjubileum på global nivå. Det är inte den första gången som ett internationellt ungdomsmöte har inträffat under ett Jubelår. Under Frälsningens Jubelår 1984 bjöd den helige påven Johannes Paulus II för första gången in ungdomar ifrån hela världen att mötas på Palmsöndagen. Även under Jubelåret år 2000 samlades över två miljoner unga människor ifrån drygt 165 länder i Rom för den 15:e Världsungdomsdagen. Jag är säker på att ungdomsjubileét i Krakow, precis som vid de två tidigare tillfällena, kommer att bli en av Jubelårets höjdpunkter!

Kanske några av er frågar: vad är det här för Jubelår som Kyrkan firar? Bibeltexten i den 3 Moseboken kapitel 25 kan hjälpa oss att förstå betydelsen av ett ”Jubelår” för Israels folk. Vart femtionde år hörde de hornen ljuda (jobel) och kalla dem (jobil) att fira ett heligt år som en tid av försoning (jobal) för alla. Under denna tid skulle de förnya sina goda relationer med Gud, med sina nästa och med skapelsen, allt i en anda av tacksamhet. Detta innebar, bland annat, att skulder efterskänktes, särskild hjälp till de som hade blivit utblottade, förbättrade relationer mellan människor och att slavar frigavs.

Jesus Kristus kom för att förkunna och förverkliga Herrens eviga nådens tid. Han kom med ett glädjebud till de fattiga, befrielse för de fångna, syn för de blinda och frihet till de förtryckta (jf. Luk 4:18-19). I Jesus, och särskilt i hans Påskmysterium, så förverkligas fullt ut en djupare mening av jubelåret. När Kyrkan utlyser ett Jubelår i Kristi namn så inbjuds vi alla att uppleva en underbar tid utav nåd. Kyrkan måste erbjuda ett överflöd av tecken på Guds närvaro och närhet, och återuppväcka förmågan i människors hjärtan att se det allra viktigaste. Detta Barmhärtighetens Jubelår är ”en tid för Kyrkan att återupptäcka betydelsen av den mission som Herren gav henne på Påskdagen: att vara ett tecken och ett redskap för Faderns nåd” (Predikan vid den Gudomliga Barmhärtighetens söndags första vesper, den 11 april 2015).

2. Barmhärtig som Fadern

Temat för detta extraordinära Jubelår är ”Barmhärtig som Fadern” (jf. Misericordiae Vultus, 13). Detta passar väl ihop med temat för nästa Världsungdomsdag, så låt oss bättre försöka förstå vad gudomlig barmhärtighet betyder.

Gamla Testamentet använder flera olika ord när det talar om barmhärtighet. De mest betydelsefulla av dessa är hesed och rahamim. Det första av dem, när det används om Gud, uttrycker Guds osvikliga trohet till Förbundet med sitt folk som han för evigt älskar och förlåter. Det andra ordet, rahamim, som bokstavligt översatt betyder ”inälvor” kan översättas som ”innerlig barmhärtighet.” Detta får oss särskilt att tänka på livmodern och hjälper oss att förstå att Guds kärlek för sitt folk liknar en moders kärlek för sitt barn. Så uttrycker profeten Jesaja det: ”Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig.” (Jes 49:15). Sådan kärlek innebär att göra rum för andra inom oss själva och att kunna sympatisera, lida och glädja sig tillsammans med våra nästa.

I Bibeln innebär barmhärtighet även den påtagliga närvaron av en kärlek som är trofast, fritt given och som kan förlåta. I det följande stycket från Hosea så ser vi en vacker bild utav Guds kärlek, där profeten jämför den med en faders kärlek för sitt barn: ”När Israel var ung fick jag honom kär, och från Egypten kallade jag min son. Men ju mer jag kallar på dem, desto mer går de bort från mig… Ändå var det jag som lärde Efraim gå och jag som tog dem i mina armar, men de förstod inte att jag botade dem. Med trofasthetens band drog jag dem, med kärlekens rep. Jag var som den som lyfter upp ett barn till kinden. Jag böjde mig ner och gav dem att äta.” (Hos 11:1-4). Trots barnets felaktiga hållning som förtjänar att straffas så är en faders kärlek trofast. Han förlåter alla sina ångerfulla barn. Vi ser här hur förlåtelsen alltid är en del av barmhärtigheten. Det är inte ”en abstrakt idé, utan en konkret verklighet genom vilken han uppenbarar sin kärlek lik en faders eller en moders, som genom kärleken till sitt barn har rörts i djupet av sitt jag. Den forsar naturligt fram ifrån dessa djup, full av ömhet och medkänsla, nåd och barmhärtighet.” (Misericordiae Vultus, 6).

Nya Testamentet talar om gudomlig barmhärtighet (eleos) som en syntes utav den uppgift som Jesus  i Faderns namn kom till världen för att fullborda (jf. Matt 9:13). Vår Herres barmhärtighet ser vi särskilt när han böjer sig ner till mänsklighetens lidande och visar sin medkänsla med dem som behöver förståelse, helande och förlåtelse. Allt i Jesus vittnar om barmhärtighet. Sannerligen, han själv är barmhärtighet.

I det 15:e kapitlet i Lukasevangeliet finner vi tre liknelser om barmhärtighet: det förlorade fåret, det förlorade myntet och den förlorade sonen. I dessa tre liknelser slås vi utav Guds glädje, den glädje som Gud upplever när han finner och förlåter en syndare. Ja, det är Guds glädje att få förlåta! Detta sammanfattar hela evangeliet. ”Var och en av oss, var och en av oss, är som det där lilla förlorade lammet, som myntet som var borttappat. Var och en av oss är sonen som har slösat bort sin frihet på falska avgudar, illusioner av lycka, och som har förlorat allt. Men Gud glömmer oss inte, Fadern lämnar oss aldrig. Han är en tålmodig Fader, han väntar alltid på oss! Han respekterar vår frihet, men han förblir för alltid trofast. Och när vi återvänder till honom så välkomnar han oss som barn i sitt hus, för han slutar aldrig att vänta på oss med kärlek. Och hans hjärta jublar över varje barn som återvänder. Han firar för att han är glädje. Gud upplever denna glädje när en av oss syndare kommer till honom och ber om hans förlåtelse” (Angelus, den 15 september 2013).

Guds barmhärtighet är mycket verklig, och vi är alla kallade att själva uppleva den. När jag var 17 år gammal så hände det en dag att när jag var på väg för att träffa några vänner så bestämde jag mig för att först stanna till i en kyrka. Jag mötte en präst som jag kände stort förtroende för, och jag kände att jag ville öppna mitt hjärta för honom i bikten. Det mötet förändrade mitt liv! Jag upptäckte att när vi ödmjukt öppnar våra hjärtan och låter någon få se in i dem så kan vi få begrunda Guds barmhärtighet på ett väldigt konkret sätt. Jag kände mig säker på att, i denna präst, så väntade Gud redan på mig innan jag ens kom in i den där kyrkan. Vi fortsätter att leta efter Gud, men Gud är där redan innan oss. Han letar alltid efter oss, och Han finner oss först. Kanske är det någon av er som känner att det är något som tynger ditt hjärta. Du tänker: jag gjorde det här och det där… Var inte rädd! Gud väntar på dig! Gud är en Fader och Han väntar alltid på oss! Det är så underbart att få känna Faderns kärleksfulla omfamning i Försoningens Sakrament. Att få upptäcka att biktstolen är en plats fylld utav barmhärtighet och att tillåta oss själva att vidröras av den barmhärtiga kärleken hos Herren som alltid förlåter oss!

Du, kära unga man, kära unga kvinna, har du någonsin känt hur Någon ser på dig med evig kärlek, en blick som ser förbi dina synder, dina begränsningar och misslyckanden och som fortsätter att tro på dig och som hoppfullt ser på ditt liv? Inser du hur värdefull du är för Gud, som har gett dig allt eftersom Han älskar dig? Den heliga Paulus säger oss att: ”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare” (Rom 5:8). Förstår vi verkligen kraften i dessa ord?

Jag vet hur mycket Världsungdomskorset betyder för er alla. Det var en gåva ifrån den helige påven Johannes Paulus II och har varit med er på alla era Världsmöten sedan 1984. Så många förändringar och starka omvändelser har inträffat i unga människors liv när de har sett detta enkla, tomma kors! Kanske har ni frågat er: vad är källan till korsets stora inflytande? Svaret är att korset är det mest uttrycksfulla tecknet på Guds barmhärtighet! Genom korset kan vi röra vid Guds barmhärtighet och själva vidröras av den! Här tänker jag på berättelsen om de två rövarna som korsfästes tillsammans med Jesus. En av dem var arrogant och erkänner inte att han är en syndare. Han hånar Herren. Den andre erkänner att han har gjort fel, han vänder sig till Herren och säger: ”Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.” Jesus ser på honom med oändlig barmhärtighet och svarar: ”Redan idag skall du vara med mig i paradiset” (jf. Luk 23:32, 23:39-43). Vilken av dessa två identifierar vi oss med? Är det med den arrogante som inte erkänner sina egna misstag? Eller är det med den andre, som accepterar att han behöver den gudomliga barmhärtigheten och som ber om den av hela sitt hjärta? Det är hos Herren, som gav sitt liv för oss på korset, som vi alltid finner den ovillkorliga kärleken som ser våra liv som något gott och som alltid ger oss en chans att börja om igen.

3. Den stora glädjen att vara ett redskap för Guds barmhärtighet

Guds ord lär oss att det är ”saligare att ge än att få” (Apg 20:35). Det är därför som den femte saligprisningen kallar de barmhärtiga saliga. Vi vet att Herren älskade oss först. Men vi kommer att vara verkligt saliga och lyckliga först när vi träder in i den gudomliga ”logiken” om gåvor och nådefull kärlek. När vi upptäcker att Gud har älskat oss oändligt för att vi ska kunna älska Honom gränslöst. Den helige evangelisten Johannes säger: ”Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek… Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att Han har älskat oss och sänt sin Son som försoningsoffer för våra synder. Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste vi också älska varandra.” (1 Joh 4:7-11).

Efter denna mycket korta sammanfattning av hur Herren ger oss sin barmhärtighet, så skulle jag vilja ge er några förslag på hur vi kan bli den här barmhärtighetens redskap för andra.

Jag tänker till exempel på den salige Pier Giorgio Frassati. Han sa: ”Jesus besöker mig varje morgon i den heliga Kommunionen, och jag återgäldar det besöket på det enda sättet som jag kan: genom att besöka de fattiga.” Pier Giorgio var en ung man som förstod vad det innebär att ha ett barmhärtigt hjärta som är öppet för dem som är i störst nöd. Han gav dem långt mycket mer än materiell hjälp. Han gav sig själv genom att ge sin tid, sina ord och sin förmåga att lyssna. Han tjänade de fattiga förutsättningslöst och i tysthet. Han gjorde verkligen det som Evangeliet säger oss: ”När du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda” (Matt 6:3-4). Tänk er, dagen före sin död när han var svårt sjuk så gav han instruktioner om hur hans vänner i nöd skulle hjälpas. Vid hans begravning så var hans familj och vänner överväldigade av att se så många fattiga människor som de själva inte kände. Det var alla dem som hade blivit hjälpta utav den unge Pier Giorgio.

Jag tycker alltid om att koppla samman Evangeliets saligprisningar med det 25:e kapitlet i Matteusevangeliet, där Jesus berättar vilka barmhärtighetsgärningarna är och säger att vi kommer att dömas efter dem. Jag ber er därför att återupptäcka de kroppsliga barmhärtighetsgärningarna: att ge mat åt de hungriga, att ge dryck åt de törstiga, att klä de nakna, skydda den hemlösa, besöka de sjuka, besöka de fängslade och begrava de döda. Inte heller ska vi glömma de andliga barmhärtighetsgärningarna: att ge råd åt den tveksamme, undervisa den okunnige, omvända syndaren, trösta den ledsne, förlåta alla oförrätter, tåligt uthärda besvärliga människor, be för levande och döda. Som ni kan se innebär inte barmhärtighet bara att vara ”en god människa” och är inte heller endast känslosamhet. Det är måttet för vår äkthet som Jesu lärjungar och för vår trovärdighet som kristna i dagens samhälle.

Om du vill att jag ska vara väldigt specifik så skulle jag vilja föreslå att du under de första sju månaderna av 2016 väljer en kroppslig och en andlig barmhärtighetsgärning som du utför under den månaden. Låt dig inspireras av den heliga Faustinas bön, vår tids ödmjuka apostel av den Gudomliga Barmhärtigheten:

”Hjälp mig, Herre,

… så att mina ögon blir barmhärtiga, så att jag aldrig blir misstänksam eller dömer efter skenet utan alltid söker efter det som är vackert i min nästas själ och att vara dem till hjälp.

… så att mina öron blir barmhärtiga, så att jag uppmärksamt lyssnar till min nästas behov, och inte är likgiltig inför deras smärta och klagan.

… så att min tunga blir barmhärtig, så att jag aldrig talar illa om andra, utan alltid har ett uppmuntrans och förlåtelsens ord till alla.

… så att mina händer blir barmhärtiga och fulla av goda gärningar.

… så att mina fötter blir barmhärtiga, så att jag skyndar till min nästas hjälp, trots min egen trötthet.

… så att mitt hjärta blir barmhärtigt, så att jag själv delar alla min nästas lidanden.”
(Den heliga Faustinas dagbok, 163).

Budskapet om den Gudomliga Barmhärtigheten är en väldigt speciell vägvisare för livet, för den kräver handling. En av de mest uppenbara barmhärtighetsgärningarna, och kanske den som är allra svårast att utföra, är att förlåta dem som har sårat oss, som har behandlat oss illa eller som vi anser vara våra fiender. ”Hur svårt kan det ibland inte vara att förlåta! Och ändå är förlåtelsen det redskap som har lagts i våra bräckliga händer för att kunna nå hjärtats frid. Att släppa ilskan, vreden, våldet och hämnden är nödvändiga villkor för att kunna leva glädjefyllt” (Misericordiae Vultus, 9).

Jag möter så många unga människor som säger att de är trötta på att att denna värld är så splittrad, med konflikter mellan anhängare av olika grupper och med så många krig, där religionen i vissa av dem används för att rättfärdiga våld. Vi måste be Herren att ge oss nåden att vara barmhärtiga mot dem som har gjort oss orätt. På korset bad Jesus för dem som hade korsfäst honom: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör” (Luk 23:34). Barmhärtighet är det enda sättet att besegra ondskan. Rättvisa är givetvis nödvändigt men ensamt är det inte tillräckligt. Vi behöver både rättvisa och barmhärtighet. Jag önskar att vi tillsammans kunde förenas i bön och ifrån djupet av våra hjärtan be Herren att förbarma sig över oss och hela världen!

4. Krakow väntar på oss!

Det är bara några månader kvar innan vi sesi Polen. Krakow, den helige påven Johannes Paulus II:s och den heliga Faustinas stad, väntar på oss med öppna armar och hjärtan. Jag tror att det var den gudomliga försynen som ledde oss till beslutet att fira ungdomsjubiléet i den stad som var hem till vår tids två stora barmhärtighetsmissionärer. Den helige påven Johannes Paulus II förstod att detta är barmhärtighetens tid. Vid början av sitt pontifikat skrev han encyklikan Dives in Misericordia. Under Jubelåret 2000 så helgonförklarade han syster Faustina och instiftade den Gudomliga Barmhärtighetens högtid, som nu infaller den andra söndagen efter påsk. År 2002 invigde han själv den Gudomliga Barmhärtighetens sanktuarium i Krakow. Samtidigt anförtrodde han hela världen till den Gudomliga Barmhärtigheten, i hopp om att detta budskap skulle få nå alla jordens folk och fylla deras hjärtan med hopp. ”Guds nåd måste tända denna gnista. Denna barmhärtighetens eld måste föras ut över hela världen. I Guds barmhärtighet kommer världen att finna fred och mänskligheten kommer lycka!” (Predikan vid invigningen av den Gudomliga Barmhärtighetens Sanktuarium i Krakow, den 17 augusti 2002).

Kära unga människor, i sanktuariet i Krakow som är tillägnat den barmhärtige Jesus, där han har avbildats i målningen som vördas av Guds folk, väntar Jesus på er. Han tror på er och han räknar med er! Han har så mycket som han vill säga till var och en av er… Var inte rädda att se in i hans ögon, som är fyllda av oändlig kärlek till er. Öppna er själva för hans barmhärtiga blick, som är beredd att förlåta er alla era synder. Hans blick kan förändra era liv och hela såren i er själ. Hans ögon kan släcka törsten i era unga hjärtan, törsten efter kärlek, efter fred, efter glädje och efter sann lycka. Kom till Honom och var inte rädda! Kom till Honom och säg ifrån djupet av era hjärtan: ”Jesus, jag litar på Dig!” Låt er själva beröras av hans gränslösa barmhärtighet, så att ni genom era handlingar, ord och böner kan få bli barmhärtighetens apostlar till vår värld som är sårad utav själviskhet, hat och så mycket förtvivlan.

Bär med er Kristi barmhärtiga kärlekseld - såsom den helige påven Johannes Paulus II sa - in i alla delar av era liv och ut över hela jorden. Jag är med er i detta uppdrag genom min uppmuntran och mina böner. Jag anförtror er alla till Maria, Barmhärtighetens Moder, för denna sista sträcka av era andliga förberedelser inför nästa Världsungdomsdag i Krakow. Jag välsignar er alla av hela mitt hjärta.

Påven Franciskus

Vatikanen, den 15 augusti 2015
Jungfru Marias Upptagning till Himlens Högtid








All the contents on this site are copyrighted ©.