2015-09-21 09:27:00

Påven till präster, ordensfolk och seminarister: Var fattiga och förlåtande


Efter sitt möte med Kubas president hälsade påven Franciskus helt kort på i jesuiternas kyrka tillägnad Jesu Heliga Hjärta. Sedan fortsatte påven till Havannas katedral för att fira vesper med präster, ordensfolk och seminarister. Katedralen tillägnad Havannas skyddshelgon den Obefläckade Avlelsen är byggd på 1700-talet och barockfasaden med två torn på var sida är ett verk av den italienska arkitekten Borromini.

Påven greps av kardinal Ortegas inledande tal om fattigdomen i kyrkan i Kuba och av en ordenskvinnas berättelse om sitt arbete med fysiskt och psykiskt sjuka. Temat Barmhärtighetens missionär för påvens besök i Kuba speglades i hans predikan till de gudsvigda och seminaristerna. Påven talade fritt men utgick från det förskrivna talets punkter.

Han talade om att fattigdom är ett obekvämt ord som går mot strömmen, för världsandan känner inte till det, vill inte ha det och gömmer det, inte på grund av blygsamhet utan på grund av förakt. Andan i världen tycker inte om den väg som Guds Sons går, han som ödmjukade sig för att vara en av oss. Den rike unge mannen i evangeliet följde alla buden, men han var rädd för fattigdom och gick undan ledsen.

“Det är nödvändigt och en skyldighet att veta hur man ska hantera tillgångar, eftersom de är Guds gåva” sa påven. Han citerade den helige Ignatius som sa att fattigdomen är väggen och modern till det gudsvigda livet. ”Modern som skapar mer tillit till Gud och väggen som skyddar mot all världslighet. Världsligheten har förstört så många själar!" sa påven och vidare att generösa själar som den ledsna unge mannen, som börjar bra men som sedan fäster sig vid det världsliga slutar illa i medelmåttighet. Rikedom ruinerar och utarmar. Det tar det bästa vi har ifrån oss och gör oss fattiga på den enda rikedom som är värd att ha.

Påven talade vidare om vikten av fattigdomen i kyrkan, för att Gud älskar de fattiga. Han påminnde om att fattigdomen är den första av saligprisningarna: Saliga de som är fattiga i anden, dem som inte knyter sig till rikedom och makt i världen.

Sedan kommenterade påven ordenskvinnans gripande vittnesbörd om sitt arbete med sjuka och påminde om att dem som hjälper de allra minsta tjänar Gud på det allra bästa sättet. Påven tackade ordensfolket för sin tjänst som världen ser som onödig, för att man inte tjänar något på de allra minsta, men som återspeglar Gud.

Påven talade avslutningsvis om bikten och vikten av att tänka på våra synder och inte straffa oss själva och andra för vårt elände. Han bad alla präster att som Jesus aldrig tröttna på att förlåta. 








All the contents on this site are copyrighted ©.