2015-09-20 16:14:00

Vi tjänar inte idéer, vi tjänar människor!" Påven firar mässan i Havana


Klockan 9 på söndagsmorgonen lämnade påven Franciskus nuntiaturen för att bege sig till Havanas Revolutionens torg, där han firade sin första utav tre mässor i Kuba. På detta torg har både påven Johannes Paulus II och påven Benedictus XVI firat mässan under sina resor till landet, 1998 respektive 2012.

I sin första predikan talade påven om vikten av att tjäna; vad det innebär att tjäna och vem man ska tjäna. Påven utgick från dagens evangelium ur Markus nionde kapitel, i vilket Jesus ställer en diskret fråga till sina lärjungar.

”Vad var det ni talade om på vägen?” (Mark 9,33) Eftersom lärjungarna hade tvistat om vem som var den störste, skämdes de för att berätta det för Jesus. Även vi kan idag, liksom lärjungarna då, fastna vid denna fråga: vem av oss är  viktigast?

”Vem är viktigast? Detta är en livslång fråga som vi vid olika tidpunkter i vårt liv måste svara på”, sa påven. ”Mänsklighetens historia har präglats av hur vi har svarat på denna fråga.”

”Jesus är inte rädd för människors frågor. Han är inte rädd för vår mänsklighet eller de olika frågor som den medför. Tvärtom, han känner till hjärtats "vändningar", och liksom en bra lärare, är han alltid redo att uppmuntra och stödja oss. Som vanligt gör han vårt sökande och våra ambitioner till sina och ger dem en ny horisont. Trogen sig själv kan hans svar innebära en ny utmaning, och inte de svar som vi hade förväntat oss. Trogen sig själv följer Jesus alltid kärlekens logik, vilket är en logik, ett tänkesätt, en inställning till livet, som alla är i stånd att leva efter, eftersom den är avsedd för alla.”

”Långt ifrån alla former av elitism, tillhör inte Jesu horisont några få privilegierade själar, som har förmågan att nå höga nivåer av kunskap och andlighet. Jesu horisont finns i det dagliga livet, även här på vår ö, och den kryddar vår vardag med evighet.”

”Vem är viktigast? Jesu svar är enkelt: Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.” Den som vill vara stor måste tjäna andra, inte låta sig tjänas av andra”, sa påven, och förklarade att detta är den stora paradoxen med Jesus. ”Lärjungarna grälade om vem som skulle ha den främsta och mest privilegierade platsen. Vem skulle klättra högst, snabbast och ha de mest förmånerliga uppgifterna.”

”Jesus upprör deras "logik", deras tänkesätt, genom att helt enkelt tala om för dem att man lever livet autentiskt genom att konkret åta sig att tjäna vår nästa.”

Påven förklarade mer ingående att ”att tjäna andra innebär huvudsakligen att ha omsorg om deras sårbarhet. Ta hand om de utsatta i våra familjer, i vårt samhälle, i vårt folk. Det är de lidande, sköra och försvarslösa ansiktena som Jesus ber oss uppmärksamma och älska, med en konkret kärlek med handlingar och beslut. En kärlek som visar sig i vårt sätt att vara medborgare på, oavsett vilken uppgift vi har. Vi är kallade att tjäna och hjälpa våra bröder och systrar, och försvara deras värdighet. Att kämpa för deras värdighet och leva för deras värdighet. Det är därför som de kristna ständigt kallas att sätta sina egna krav och begär åt sidan, deras strävan efter makt, och istället tjäna de mest utsatta.”

”Det finns en slags tjänst som verkligen tjänar, men vi måste vara noga med att inte frestas av en annan typ av tjänst, en "tjänst" för egenvinnings skull”, varnade påven vidare. Det finns en läggning att bara vara intresserad av att tjäna ”mitt folk” eller "vårt folk". Denna tjänst lämnar alltid "ditt folk" utanför, och leder till utanförskap.

”Allas vår kristna kallelse är tjänsten som verkligen tjänar, och att inte frestas av en egennyttig "tjänst". Jesus uppmanar oss alla att kärleksfullt ta hand om varandra. Utan att kontrollera vad vår granne gör eller inte gör. Jesus säger: ”Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.” (Mark 9,35). Han säger inte: om din granne vill vara först, se till att han tjänar! Vi måste vara noga med att undvika dömande blickar och förnya vår tro och vårt sätt att se på, vilket Jesus uppmanar till.”

”Denna kärleksfulla omsorg handlar inte om att vara servil, att försöka behaga de med makt. Snarare innebär det att sätta våra bröder och systrar i centrum: att se deras ansikten, beröra dem, känna närhet och ibland medlidande. Att tjäna är aldrig ideologiskt, vi tjänar inte idéer, vi tjänar människor.”

Påven avslutade med att beskriva Kubas folk: ”ett folk som uppskattar glädje, vänskap och skönhet. Ett folk som vandrar och lovsjunger. Det är ett folk som har sina sår, liksom alla människor, men som vet hur man står med öppna armar, och forsätter framåt med hopp, eftersom det är kallat till storhet”, och påven uppmanade dem att ta vara på denna kallelse och de gåvor som Gud har gett Kuba.

”Men framför allt inbjuder jag er att ta hand om och tjäna när ni ser era bröders och systrars bräcklighet. Försumma dem inte inför förföriska planer, i vilka de inte har någon plats. Glöm inte bort de goda nyheterna vi har hört idag: att ett lands storhet, ett folks betydelse och vikten av dess individer, alltid beror på hur man tjänar de minsta och mest sårbara bröderna och systrarna. Här finns frukterna av en sann mänsklighet.”

"Den som inte tjänar tjänar ingenting till"








All the contents on this site are copyrighted ©.