2015-09-20 14:10:00

Hela påvens katekes om Familjen – 27. Folken


Detta är vår avslutande reflexion om äktenskap och familj. Vi står också inför viktiga och krävande händelser som är direkt knutna till detta stora tema: världsmötet för familjer i Philadelphia, och biskopssynoden här i Rom. Bägge är internationella, så som kristendomen är universell, men också så som familjen är universell, som en grundläggande och oersättlig mänsklig gemenskap.

Vår tids samhälle präglas och styrs av ekonomin. Profitens logik får styra etiken tack vare enorma tillgångar och starkt mediastöd. I det läget är det viktigt med ett nytt förbund mellan man och kvinna. Det är också strategiskt viktigt för att befria folken från att koloniseras av pengarna. Detta förbund måste på nytt styra politiken, ekonomin och samhället. Det måste bli avgörande för om jorden skall vara beboelig, för hur man för vidare känslan för livet, för minnets och hoppets band.

Mannens och kvinnans äktenskapliga gemenskap är detta förbunds grundläggande grammatik. Den finner tron i Guds skapelses vishet. Vad Gud har anförtrott familjen är inte någon instängd självändamålsintimitet, utan det gripande projektet att göra hela världen till ett hem. Familjen är början och grunden för denna världskultur som räddar oss. Den räddar oss från många angrepp, förstörelser, koloniseringar, av pengar eller ideologier som hotar världen. Familjen är grunden för att försvara sig.

Bibelns skapelseberättelse har gett oss den grundläggande inspirationen i dessa korta onsdagsmeditationer om familjen. I bibelordet kan och måste vi gång på gång finna ny bredd och nytt djup. Det är ett stort arbete som väntar oss, men det är också spännande. Guds skapelse är inte bara någon filosofisk utgångspunkt. Den är en universell horisont av liv och tro. Gud har ingen annan plan än skapelsen och att rädda den. Det var för att rädda skapelsen – varje skapelse – som Gud blev människa: ”för oss människor och för vår räddnings skull”, som trosbekännelsen säger. Och den uppståndne Jesus är “den förstfödde i hela skapelsen” (Kol 1:15).

Den skapade världen har anförtrotts mannen och kvinnan. Det som sker dem emellan präglar allt. När de vägrar ta emot Guds välsignelse är det ett storhetsvansinne som förstör allt. Det är vad vi kallar ”ursynden”. Och vi ärver alla denna sjukdom när vi föds in i denna värld.

Men trots detta har vi inte förbannats eller övergivits. Den forntida berättelsen om Guds första kärlek till mannen och kvinnan var skriver med brinnande ord: ”Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes” (1 Mos 3:15a). Dessa ord säger Gud till den svekfulla ormen. Med dessa ord tecknar Gud en skyddande barriär mellan kvinnan och det onda för varje generation. Det betyder att kvinnan bär på en hemlig och särskild välsignelse som skall beskydda hennes barn från den Onde! Som kvinnan i Uppenbarelseboken, som skyndar att gömma sitt barn för draken. Och Gud beskyddar henne (jfr Upp 12:6).

Tänk vilket djup som öppnar sig här! Det sägs mycket dumt och rentav förnedrande om den frestande kvinnan som inspirerar det onda. Men det saknas fortfarande en kvinnans teologi som gör rättvisa åt denna Guds välsignelse för henne och för hennes avkomma.

Guds barmhärtiga skydd för mannen och kvinnan saknas aldrig för någondera. Låt oss inte glömma detta. Bibelns symbolspråk säger att Gud gjorde kläder av skinn och klädde mannen och kvinnan innan han avlägsnade dem från Edens trädgård (jfr 1 Mos 3:21). Denna gest av ömhet visar att trots vår synds smärtsamma följder vill Gud inte utlämna oss nakna åt vårt öde som syndare. Denna Guds ömhet, denna omsorg om oss ser vi inkarnerad i Jesus från Nasaret, Guds son ”född av kvinna” (Gal 4:4). Och aposteln Paulus säger också att “Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare” (Rom 5:8). Kristus, född av en kvinna. Det är Guds smekning på våra sår, på våra misstag, på våra synder. Men Gud älskar oss som vi är och vill att vi skall gå vidare i detta projekt, och kvinnan är den starkare, den som bär projektet vidare.

Guds löfte till mannen och kvinnan i historiens begynnelse omfattar alla människor ända till historiens slut. Om vi har tillräcklig tro, skall jordens folks familjer känna igen sig i denna välsignelse. Jag hoppas att alla de som låter sig gripas av denna vision, oavsett vilket folk, vilken nation eller religion de tillhör, skall vandra tillsammans med oss. De skall vara våra bröder och systrar utan någon proselytism. Vi skall vandra tillsammans under denna välsignelse, under Guds syfte att göra oss alla till syskon i en värld som går framåt och som föds tack vara familjen, i förbundet mellan man och kvinnan.

Gud välsigne er alla familjer i hela världen! Gud välsigne er alla!








All the contents on this site are copyrighted ©.