Hiroshima och Nagasaki varnar oss för människans enorma destruktivitet

Under söndagens Angelusbön gjorde påven Franciskus två appeller. Han började med att minnas att det har gått 70 år sedan de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki, bombades med atombomber, den 6 och 9 augusti 1945. ”Trots att det är länge sedan, väcker minnet av denna tragiska händelse fortfarande känslor av skräck och avsky”, sa påven Franciskus. ”Den fruktansvärda händelsen är en symbol, för den enorma destruktivitet människan är kapabel till, om hon använder sig av framstegen inom vetenskap och teknik på ett felaktigt sätt. Den är även en permanent varning till mänskligheten, och en evig uppmaning att fördöma krig och förbjuda kärnvapen och alla massförstörelsevapen. Denna sorgliga årsdag kallar oss framför allt till att be och arbeta för fred, för att sprida en världsomfattande etik av broderskap och ett klimat av fredlig samexistens mellan folken. Från varje land bör man höja rösten högre: nej till krig, inget mer våld, och ja till dialog, ja till fred! Med krig är man alltid en förlorare. Det enda sättet att vinna ett krig på är att inte kriga!”

Påven talade även om sin djupa oro för nyheterna som når honom från El Salvador, ”där situationen har förvärrats för befolkningen som lider av svält, den ekonomiska krisen, de akuta sociala konflikterna och det växande våldet”. Påven uppmuntrade El Salvadors ”kära folk att fortsätta framåt enade i hoppet, och att be för att freden och rättvisan åter blomstrar i den salige Oscar Romeros land.

Under sin reflektion över dagens evangelietext, som fortsätter de senaste söndagarnas läsningar i Johannes sjätte kapitel, om hur Jesus mättar människorna med bröd, förklarade påven Franciskus innebörden av detta "tecken" (Joh 6,41-51):

”Liksom han gjorde med den samariska kvinnan, när han släckte hennes törst med vatten, använder sig Jesus här av hungern och hur den mättas med bröd, för att berätta om vem han är och inbjuda till att tro på honom.”

Påven beskriver hur människorna hade blivit entusiastiska över miraklet och ville göra Jesus till kung, men Jesus försöker få de att förstå att det sanna brödet, som är en gåva av Gud är han själv: ”Många är chockade, de förstår inte, och de börjar mumla sinsemellan. Men Jesus säger: ”Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom…..’’Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv.” (Joh 6,44,47)

Påven sa att dessa ord får oss att reflektera. ”Orden beskriver trons dynamik. Tron är relation: relationen mellan människor - alla av oss - och Jesu person, som omfattar Faderns avgörande roll liksom den Helige Anden.” Och han förklarade att många människor har varit i kontakt med Jesus, de har mött Jesus, men att det inte innebär att de tror på honom, de har till och med fördömt och föraktat honom. ”Det räcker inte att möta honom eller läsa bibeln för att tro. Det är inte ens tillräckligt att bevittna ett mirakel för att tro.

”Det är inte så att Fadern då inte har dragit de till sig. Anledningen till att de inte har kommit till tro är att de har haft slutna hjärtan. Lockades de inte av Fadern? Nej. För deras hjärtan var stängda för Guds Ande, tron kunde inte komma in.

Gud Fader drar oss alltid till Jesus, men det är vi som öppnar eller stänger vårt hjärta. Men om vi låter Fadern dra oss till Jesus, om vi går till honom, med ett öppet sinne, ett öppet hjärta, kan trons frö gro – då ser vi Guds ansikte i Jesu ansikte och Guds ord i Jesu ord, för den Helige Anden har låtit oss bli delaktiga i den kärleksrelation som råder mellan Jesus och Gud Fader. Vi får trons gåva.

Med trons attityd, kan vi förstå innebörden av "livets bröd". Vi förstår när han säger: ”Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.” (Joh 06:51). I Jesu "kött" - det vill säga i hans konkreta mänsklighet – finns Guds hela kärlek, den Helige Ande. De som låter sig lockas av denna kärlek går mot Jesus och går med tro, och då tar han emot livet, det eviga livet.

Påven avslutade med att rikta sina tankar till Jungfru Maria som levde denna erfarenhet exemplariskt. ”Hon är den första människan som trodde på Gud genom att acceptera Jesu kött. Låt oss lära av henne, vår Moder, glädjen och tacksamheten för trons gåva. En gåva som är "personlig", men som inte är en privat egendom utan en gåva som ska delas. Det är en gåva "för att världen ska leva”.”