2015-06-06 13:56:00

Hela påvens katekes: Familjen – Familjen och fattidomen


"Idag utvidgar vi våra katekeser om familjen till en reflexion om hur sårbar familjen kan vara när livet utsätter den för prövningar och problem.

En av dessa prövningar är fattigdomen. Låt oss tänka på alla familjer som lever i storstädernas utkanter, men också ute på landet... Det finns så mycken misär, så mycket förfall! På många håll förvärras läget också av krig. Krig är alltid något fasansfullt. Det drabbar särskilt civilbefolkningen och familjer. Kriget är verkligen ”all fattigdoms moder”. Kriget gör familjerna fattiga, den rövar bort deras liv, deras själ, och deras heligaste och dyrbaraste känslor.

Trots allt detta finns det många fattiga familjer som försöker leva sin vardag med värdighet och ofta i öppen förtröstan på Guds välsignelse. Men det får inte rättfärdiga vår likgiltighet. Tvärtom måste det bara öka vår skam över att det finns så mycket fattigdom! Det är nästan ett mirakel att familjen fortsätter att bildas också i fattigdomen, och att den rentav bevarar, så gott den kan, den särskilda mänskligheten i sina familjeband. Detta faktum irriterar de välfärdsplanerare som menar att familjeband och föräldraskap är något sekundärt i livskvaliteten. De begriper ingenting! Tvärtom borde vi falla på knä inför dessa familjer, som är en verklig skola i mänsklighet som räddar samhället från att bli barbariskt.

För vad återstår om vi ger efter för trycket från kejsaren och Mammon, från våld och pengar, och avstår också från familjebanden? En ny samhällsetik kan uppstå först när de ansvariga tänker om samhället utifrån kampen mot den onda cirkel där familjerna blir allt fattigare, och som leder oss till avgrunden.

Dagens ekonomi är ofta inriktad på åtnjutandet av individuellt välstånd, men ägnar sig i stor utsträckning åt utsugning av familjebanden. Det är en allvarlig motsägelse. Familjens omfattande arbete tas naturligtvis aldrig med i budgeten. Ekonomin och politiken ger det inget erkännande. Ändå är det grundvalen både för människornas inre fostran och relationerna i samhället. Tar man bort familjernas arbete, rasar alltihop.

Det är inte bara en fråga om bröd. Det handlar om arbete, det handlar om utbildning, det handlar om hälsovård. Det är viktigt att förstå detta. Vi blir alltid djupt gripna när vi ser bilder av svältande och sjuka barn i olika delar av världen. Samtidigt grips vi också av se den glada blicken hos många barn som saknar allt och går i skolor där allt saknas, när de stolt visar sin blyertspenna och sin anteckningsbok. Och hur de ser på sin lärare med kärlek! Barnen vet verkligen att människan inte bara lever av bröd! Också familjeband; i misären lider barnen, för de vill ha kärlek och familjeband.

Vi kristna borde bli bättre på att stötta de familjer som prövas av fattigdom. Säkert känner ni alla någon, arbetslösa pappor eller mammor… Familjen lider och familjebanden försvagas. Det är sorgligt. Den sociala misären drabbar familjen och förstör den ibland. Att sakna eller förlora arbetet, eller att ha ett osäkert arbete, drabbar familjelivet hårt och blir en prövning för relationerna. Ytterligare svårigheter tillfogas av de svåra levnadsförhållandena i fattiga kvarter, med problem som gäller bostäder, transporter, nerdragningar i social omsorg, hälsovård och skola. Till dessa materiella faktorer kommer den skada som åsamkas familjen av falska förebilder som sprids i media som bygger på konsumism och ytlig kult av utseendet, som påverkar de fattigaste samhällsskikten och splittrar familjebanden. Man måste vårda familjen, vårda familjebanden, när familjen prövas av misär.

Kyrkan är en moder och får inte glömma dessa sina barns svårigheter. Också kyrkan måste vara fattig för att kunna bli fruktbar och svara på all denna misär. En fattig kyrka är en kyrka som lever i självvald enkelhet – i sina institutioner och sina medlemmars livsstil –för att riva ned alla murar som skiljer den framför allt från de fattiga. Det behövs både bön och handling. Jag ber ihärdigt Herren att skaka om oss för att våra kristna familjer själva skall genomföra denna revolution av närhet till familjerna, som nu är så nödvändig. Kyrkan består av denna närhet till familjerna ända från början. Och vi får inte glömma bort att vi skall dömas av de behövande, av de små och fattiga innan vi döms av Gud (Matt 25:31-46). Låt oss inte glömma detta, och låt oss göra allt vi kan för att hjälpa familjerna att klara sig i den fattigdom och misär som drabbar familjebanden. Jag skulle vilja läsa än en gång den bibeltext vi hörde i början. Var och en av oss kan tänka på familjer som drabbats av misär och fattigdom. Så här säger bibeln: “Mitt barn, beröva inte den fattige hans uppehälle, låt honom inte vänta med bedjande blick. Såra inte den som svälter, väck inte förbittring hos en man som lider brist. Upprör inte mer ett redan bittert hjärta, låt inte den som tigger vänta på din gåva. Avvisa inte den som ber om hjälp i sin nöd, vänd dig inte bort från den fattige. Vänd inte bort blicken från den som tigger, ge honom inte skäl att förbanna dig.” (Syr 4:1-5). För det är vad Herren skall göra – det säger han i evangelierna – om vi inte gör så."








All the contents on this site are copyrighted ©.