Kan man tala om mödravård före vecka 22?

Det finns en subtil dubbelmoral vad gäller graviditet och abort som ofta hamnar i skymundan men som kan förtydligas med en enkel fråga. Varför är fostret å ena sidan en person som ska skyddas för en serie riskfaktorer, och å andra sidan inte en person utan en cellklump som man utan skrupler kan skrapa bort? Denna dubbelmoral råder inte bara i Sverige, men den är nästan komiskt uppenbar om man studerar socialstyrelsens arbete vad gäller mödravård, som grundar sig på svensk lag, barnkonventionen, Statens medicinsk-etiska råd mm.

Om nu fostret inte är ett barn före vecka 22, vilket aborträtten bekräftar, varför är det då så viktigt att skydda det mot yttre omständigheter som kan skada det? Varför ”främja hälsa hos väntade barn”, om de inte är barn? Det finns i Socialstyrelsens uppmaningar en serie krav på mödrar och mödrars omgivning som har som mål att skydda fostret och ”förebygga ohälsa hos väntade barn”.

Man ska inte röka och inte dricka alkohol, man ska ta sina vitaminer, man ska inte utsättas för påfrestande arbetsuppgifter. Det är arbetsgivarens uppgift att ”bedöma risken för skadlig inverkan på graviditeten”. Allt detta före graviditetsvecka 22 – som är gränsen mellan människa och inte människa i svensk lag. Om en kvinna missbrukar eller lever ett på annat sätt destruktivt liv, som ”riskerar att skada fostret”, ”väger barnets intresse av att få födas friskt över kvinnans intresse”, läser man i Socialstyrelsens ”Kunskapsstöd för mödrahälsovården”. Om så är fallet måste en ”nödvändig insats till skydd för det väntade barnet göras”.

Alltså har en annars ansedd cellklump plötsligt mänskliga rättigheter som måste skyddas före moderns. Man kan i svensk socialpolitik uppenbarligen inte riktigt bestämma sig för om fostret är en människa eller inte.

Statens medicinsk-etiska råd bidrar med fyra etiska principer vad gäller vård:

• insatserna ska göra gott (godhetsprincipen)

• insatserna ska inte skada (icke skada-principen)

• insatserna ska utgå från att alla människor har lika värde (likavärdesprincipen)

• insatserna ska respektera människors självbestämmande (självbestämmandeprincipen).

Om man i vården ser att ”alla människor har lika värde” som man nämner i första raderna i skrivelsen, är det god tid att fundera över hur det nu är med foster, är de eller är de inte människor? Om fostren inte är människor före vecka 22 bör ju mödravården inte påbörjas före vecka 22, eftersom denna vård förutsätter att du väntar barn. Innan vecka 22 väntar du inte barn, enligt svensk lag – alltså kan man inte tala om mödravård.

I Barnkonventionens, som Sverige inte bara har ratificerat utan även har planer att göra till svensk lag, läser vi i artikel 24 att staten har som uppgift att ”säkerställa tillfredsställande hälsovård för mödrar före och efter förlossningen”. Om man vårdar mödrar för barnets väl, vilket barnkonventionen uppmanar till, kan man ju undra var abort kommer in i bilden, eftersom den knappast främjar barnets väl.

Även artikel 6 i Barnkonventionen måste man förhålla sig till: ”Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling”, för om mödravården börjar i och med befruktningen, för att barnen har rätt till ”liv, överlevnad och utveckling”, kan man ju knappas säga att barnkonventionen följs i Sverige om man tillåter att barnet avlivas, och därför inte får ”överleva och utvecklas” under graviditeten. Barnen är mer än livsdugliga, bara de får överleva livmoderfasen, och utvecklas, tills det är meningen att de ska födas.

Medan det svenska samhället fortsätter att stödja att tiotusentals livsdugliga svenska medborgare avlivas om året, skryter man samtidigt om sin välutvecklade omsorg av foster i moderlivet, som skyddas och värnas för bästa utveckling från allra första början. Dubbelmoral! Är eller är inte foster människor? Om de är det så säg då i ärlighetens namn att i Sverige är det ok att avliva barn.