2015-04-14 13:58:00

Hela påvens trosundervisning om Familjen – Barnen


Påven Franciskus talade på onsdagsaudiensen den 8 april om barnen som "den vackraste frukten av den välsignelse som Skaparen gett mannen och kvinnan."  Han sa: "I dessa katekeser om familjen avslutar vi idag reflexionen om barnen, som är den vackraste frukten av den välsignelse som Skaparen gett mannen och kvinnan. Vi har redan talat om vilken stor gåva barnen är. Idag måste vi tyvärr tala om det lidande som många av dem tvingas genomleva.

Det är många barn som redan från början inte tas emot, som överges, som berövas sin barndom och sin framtid. Det finns folk som rentav säger att det var ett misstag att låta dem födas, som för att rättfärdiga sig. Detta är skamligt. Vi får inte lasta över våra egna skulder på barnen. Barn är aldrig ett ”misstag”. Deras hunger är inget misstag, och inte heller deras fattigdom, deras bräcklighet, deras övergivenhet – tänk på alla barn som överges på gatan; och inte heller deras okunnighet eller oförmåga är något misstag – många barn vet inte ens vad en skola är. Tvärtom är detta goda skäl för att älska dem ännu mer, än mer generöst. Vad skall vi ha högtidliga deklarationer om mänskliga rättigheter och om barnets rättigheter till, om vi sedan bestraffar barnen för de vuxnas misstag?

De som har till uppgift att styra, att fostra, ja alla vi vuxna är ansvariga för barnen och har ansvaret att göra något för att förändra den här situationen. Vad jag syftar på är barnens lidande. Varje åsidosatt eller övergivet barn, som lever på gatan och livnär sig på att tigga eller annat, utan skola, utan sjukvård, är ett rop som stiger upp till Gud och som anklagar det system som vi vuxna har skapat. Tyvärr faller dessa barn offer för brottslingar, som utnyttjar dem för ovärdiga affärer, eller fostrar dem för krig och våld. Men också i de så kallade rika länderna är det många barn som får genomleva dramatiska situationer som präglar stundom omänskliga levnadsförhållanden. De är alla exempel på en barndom som våldtas till kropp och själ. Men inget av dessa barn glöms bort av Fadern som är i himmelen! Ingen av deras tårar går till spillo! Och inte heller går vårt ansvar till spillo, människors samhällsansvar, vars och ens ansvar, och ländernas ansvar.

En gång förebrådde Jesus sina lärjungar för att de avlägsnade de barn som föräldrarna tog dit för att han skulle välsigna dem. Evangeliets berättelse är gripande. “Sedan kom man till honom med barn, för att han skulle lägga händerna på dem och be. Lärjungarna visade bort dem, men Jesus sade: ”Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de.” Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån” (Matt 19:13-15). Man blir gripen både av föräldrarnas förtröstan och av Jesu svar. Gudskelov är det många barn med svåra problem som har fantastiska föräldrar, som är beredda att göra vilka uppoffringar som helst och att vara generösa. Men dessa föräldrar får inte lämnas ensamma! Vi måste stötta dem i deras möda, men också erbjuda dem stunder av delad glädje och bekymmerslös glädje, för att de inte skall uppslukas helt av vårdens rutiner.

Hur som helst, när det gäller barn, borde man aldrig få höra juridiska svar, som “när allt kommer omkring är vi ingen välgörenhetsinrättning”; eller: “i det privata får var och en göra som man vill”, eller: “vi beklagar, men vi kan ingenting göra”. Sådana ord behövs inte när det gäller barn.

Ofta drabbas barnen av följderna av föräldrarnas mödosamma, prekära och underbetalda arbete med outhärdliga arbetstider och dålig kollektivtrafik. Men barnen får också betala priset för omogna relationer och ansvarslösa separationer. De är de första offren. De drabbas av frukterna av en kultur som bara betonar subjektiva rättigheter, och blir sedan tidigt denna kulturs barn. Ofta tar de till sig våld som de sedan inte förmår “smälta”, och inför de vuxnas ögon är de tvungna att vänja sig vid förfallet.

Också i vår tid, liksom i det förflutna, ställer kyrkan sin moderlighet till barnens och familjernas förfogande. Kyrkan erbjuder denna världs föräldrar och barn Guds välsignelse, moderlig ömhet, fast förbråelse och bestämt fördömande. Barn är nämligen ingenting man kan ta lätt på.

Tänk hur det samhälle skulle vara som beslöt att anta följande princip: “Det är sant att vi inte är perfekta och att vi gör många misstag. Men när det gäller barn som kommer till världen är ingen uppoffring från vuxnas sida alltför dyrbar eller alltför stor, för att inget barn skall behöva tro att det är ett misstag eller ingenting värt, och för att det inte skall bli övergivet åt livets sår och människornas övervåld”. Tänk så bra ett sådant samhälle skulle vara! Ett sådant samhälle skulle man kunna förlåta många misstag.

Herren dömer vårt liv när han lyssnar till vad barnens skyddsänglar berättar, de som ”alltid ser min himmelske faders ansikte”, som Jesus sade (jfr Matt 18:10). Låt oss alltid fråga oss: vad skall de berätta för Gud om oss, dessa barnens skyddsänglar?"








All the contents on this site are copyrighted ©.