Folkmordet i Armenien var det första under 1900-talet

"Bara Gud kan fylla det tomrum som det onda gör i våra hjärtan och i vår historia", det sa påven Franciskus på den Gudomliga Barmhärtighetens söndag, när han på morgonen firade en mässa i Peterskyrkan, under vilken han proklamerade den helige Gregorius Narek, armenisk munk, teolog och poet på 900-talet till kyrkolärare. Eukaristin koncelebrerades med den armenisk katolska patriarken Nerses Bedros XIX, och även de ortodoxa armeniska patriarkerna Karekin II och Aram I närvarade, liksom Armeniens president Serz Azati Sargsyan. Påven Franciskus firade mässan till minne av den fruktansvärda massakern på det armeniska folket, som anses som "det första folkmordet under det tjugonde århundradet".

"Att minnas vad som hände är nödvändigt, inte bara för det armeniska folket och för den universella kyrkan, utan för hela den mänskliga familjen, eftersom denna tragedi varnar oss för dessa fasor, som sårar Gud och människans värdighet", sa påven till armenierna som hade kommit till Rom från hela världen, ”hundra år efter massakern som var ett sant martyrium”.

”Tyvärr hör vi även idag våra bröders och systrars övergivna och hjälplösa rop på hjälp, då de mördas på grund av sin tro på Kristus eller på grund av etnicitet – de halshuggs, korsfästs, bränns levande eller tvingas att överge sina hem och fly.”

Vi lever i "en tid av krig", sa påven Franciskus, i sin hälsning till deltagarna före mässan, "ett upphackat tredje världskrig” - som han har kallat konflikterna i världen tidigare – ”vi bevittnar dagligen avskyvärda brott, blodiga massakrer och förstörelsens galenskap. Än idag upplever vi ett folkmord orsakat av allmänhetens kollektiva likgiltighet, medskyldiga i en tystnad likt Kains som utbrister: "Jag bryr mig inte. Skall jag ta hand om min bror?”

Påven Franciskus nämnde sedan andra stora ouppmärksammade tragedier, under det senaste århundradet, efter det "som allmänt benämns som 1900-talets första folkmord som drabbade det armeniska folket - den första kristna nationen - tillsammans med syriska katoliker och ortodoxa, assyrier, kaldéer och greker. Man ”avrättade biskopar, präster, ordensfolk, kvinnor, män, barn och även äldre och sjuka försvarslösa." Vidare den utrotning som nazismen och stalinismen begick; och på senare tid massutrotningen som ägde rum i Kambodja, Rwanda, Burundi och Bosnien.”

"Ändå verkar det som om mänskligheten inte kan sluta utgjuta oskyldigt blod."

 "Den fredliga entusiasmen i slutet av det andra världskriget håller på att försvinna och upplösas. Det verkar som om den mänskliga familjen vägrar att lära av sina misstag. Därför finns det de som även idag försöker att utrota människor, med de medskyldigas tystnad som förblir åskådare. Vi har ännu inte lärt oss att krig är vansinne, en värdelös slakt."

Påven underströk behovet av att minnas det armeniska folkets martyrskap: ”Att minnas är nödvändigt och faktiskt en plikt, för om det inte finns något minne innebär det att såret fortfarande blöder.Att dölja eller förneka det onda är som att lämna ett sår blödandes utan medicinering. Övertygade om att det onda aldrig kommer från Gud och rotade i tron bekänner vi att grymhet aldrig kan räknas till Guds verk, eller någonsin motiveras i hans heliga namn."

Påven Franciskus sa att den helige Gregorius av Narek, den mest älskade och mest lästa bland de armeniska helgonen, idag kyrkolärare, "känner mer än någon annan sitt folks känslighet, och ger röst åt det rop som blir till bön, av en svag och syndig mänsklighet, förtryckt av ångest och hjälplöshet, men upplyst av styrkan i Guds kärlek som kan omvandla allt."

Påven Franciskus avslutade med en uppmaning till Världssamfundet och till världens statsmän att ”med styrka och ansvar motsätta sig konflikter som urartar i omotiverat våld, och att inte ge efter för tvetydighet och kompromisser"

I hoppet om en förnyad försoningsprocess mellan det armeniska och det turkiska folket bad påven även om fred i Nagorno-Karabach, ”där blodets ekumenik kan stärka vänskapsbanden som redan förenar den katolska kyrkan och den ortodoxa armeniska apostoliska kyrkan”.