2015-03-26 13:56:00

"Guds vilja är vår lycka" Påvens budskap till ungdomarna på Palmsöndagen


Påven Franciskus budskap till den 30:e Världsungdomsdagen, Palmsöndagen 2015 - ”Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud” (Matt 5: 8)

Kära unga vänner,

Vi fortsätter vår andliga pilgrimsfärd mot Krakow, där nästa internationella världsungdomsdag kommer att hållas i juli 2016. Som guide för vandringen har vi valt saligprisningarna. Förra året reflekterade vi över ”saliga är de fattiga i anden”, i en bredare kontext av Bergspredikan. Tillsammans upptäckte vi saligprisningarnas revolutionära innebörd och Jesu kraftfulla kallelse att modigt ta upp den spännande jakten på lycka. I år ska vi reflektera över den sjätte saligheten: "Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud" (Matt 5: 8).

1. Längtan efter lycka

Ordet "salig", eller "lycklig", förekommer nio gånger i denna Jesu första stora predikan (jfr Matt 5: 1-12). Det är som en refräng som påminner oss om Herrens uppmaning att gå framåt tillsammans med honom på en väg som trots alla dess många utmaningar, leder till sann lycka.

Kära unga vänner, detta sökande efter lycka har alla människor i alla tider och i alla åldrar gemensamt. Gud har i varje mänskligt hjärta placerat en okuvlig längtan efter lycka, efter fullkomlighet. Ni har väl märkt att era hjärtan är rastlösa, och alltid letar efter en skatt som kan tillfredsställa törsten efter det oändliga?

De första kapitlen i Första Moseboken visar oss den fantastiska "salighet" som vi är kallade till. Den består av en perfekt gemenskap med Gud, med andra, med naturen, och med oss ​​själva. Att närma sig Gud fritt, att se honom och att vara nära honom, var en del av hans plan för oss från början; hans gudomliga ljus var tänkt att lysa upp varje mänsklig relation med sanning och öppenhet. I den ursprungliga renheten, fanns det ingen anledning att sätta på masker, att hitta på knep eller försöka dölja oss för varandra. Allt var klart och rent.

När Adam och Eva gav efter för frestelsen och bröt denna relation byggd på förtroendefull gemenskap med Gud, kom synden in i människans historia (jfr Mos 3). Effekterna var genast uppenbara, i oss själva, i relationen med varandra och med naturen – och vilka dramatiska effekter! Vår ursprungliga renhet blev oren. Från och med då kunde vi inte längre vara nära Gud. Männen och kvinnorna började dölja sig själva, för att täcka sin nakenhet. Bristen på ljus från Herren, gjorde att de såg allt runt omkring sig på ett förvrängt, närsynt sätt. Den inre kompassen som hade väglett dem i deras strävan efter lycka hade förlorat sin referenspunkt, och attraktionerna i makt, rikedom, ägodelar, och önskan att njuta till varje pris, ledde dem till en avgrund av sorg och ångest.

I Psaltaren hör vi den innerliga vädjan som mänskligheten gör till Gud: "Vad kan ge oss lycka? Låt ljuset av ditt ansikte lysa över oss, Herre" (Ps 4: 7). I sin oändliga godhet, svarade Fadern på denna vädjan genom att sända sin Son. I Jesus, har Gud tagit ett mänskligt ansikte. Genom sin inkarnation, sitt liv, sin död och sin uppståndelse, befriar Jesus oss från synd och öppnar för nya och hittills oanade horisonter.

Kära unga män och kvinnor, i Kristus är all längtan efter godhet och lycka uppfylld. Endast han kan tillfredsställa din djupaste längtan, som så ofta skuggas av bedrägliga världsliga löften. Den helige Johannes Paulus II sa: "Han är skönheten som ni är så attraherad av; det är han som provocerar er törst efter fullkomlighet som inte kommer att tillåta att ni nöjer er med kompromisser; det är han som uppmanar er att kasta av det falska livets mask; det är han som i ert hjärta ser era ärligaste val, de val som andra försöker kväva. Det är Jesus som i er väcker önskan att göra något bra med ert liv "(jfr Tal under bönevakan i Tor Vergata, Rom, 19 augusti 2000).

2. Saliga de renhjärtade ...

Låt oss nu försöka förstå mer fullständigt hur denna salighet kommer till stånd genom hjärtats renhet. Först av allt måste vi förstå den bibliska betydelsen av ordet hjärta. I den hebreiska tanken, är hjärtat centrum för känslorna, tankarna och människans intentioner. Eftersom Bibeln lär oss att Gud inte ser till det yttre, utan till hjärtat (jfr 1 Sam 16: 7), kan vi också säga att det är i hjärtat som vi ser Gud. Detta beror på att hjärtat är människans verkliga totalitet, som en enhet i kropp och själ, människans förmåga att älska och bli älskad.

När det gäller definitionen av ordet rent, är det dock det grekiska ordet som används av evangelisten Matteus: Katharos, vilket i princip innebär ren, klar, obefläckad. I evangeliet ser vi hur Jesus avvisar en viss uppfattning om en rituell renhet bunden till yttre seder, ett tillvägagångssätt som förbjöd all kontakt med saker och människor (inklusive spetälska och främlingar) som ansåg orena. Till fariséerna som liksom många judar vid den tiden, inte åt någonting utan att först ha utfört en rengörings rit och observerat traditionerna förknippade med rengöring, svarade Jesus kategoriskt: ”Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren…. Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse" (Mk 7:15, 21-22).

Vad består lyckan i ett rent hjärta av? I Jesu lista över det onda som gör oss orena, ser vi att det främst har att göra med våra relationer. Var och en av oss måste lära sig att urskilja vad som gör hans eller hennes hjärta "orent" för att forma ett rättfärdigt och förnuftigt samvete, så att man ”kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt" (Rom 12: 2). Vi måste visa en hälsosam oro för skapelsen, för ren luft, rent vatten och ren mat; men hur mycket mer behöver vi inte beskydda renheten i det som är mest värdefullt av allt: vårt hjärta och våra relationer. Denna "mänskliga ekologi" kommer att hjälpa oss att andas den rena luft som kommer ur skönhet, ur sann kärlek, och ur helighet.

Jag har frågat er tidigare: "Vilken är er skatt? I vad finner ert hjärta sin vila?" (Jfr Intervju med ungdomar från Belgien, den 31 mars 2014). Våra hjärtan kan fästa sig vid sanna eller falskt skatter, de kan finna äkta vila eller så kan de helt enkelt slumra, lata sig och vara slöa. Det största goda i livet är vår relation med Gud. Är ni övertygade om detta? Inser ni hur mycket ni är värda i Guds ögon? Vet ni att ni är älskade och välkomnade av honom villkorslöst, så som ni är? När vi förlorar vår insikt om detta, blir vi människor till obegripliga gåtor, för det är insikten om att vi är villkorslöst älskade av Gud som ger mening åt våra liv. Kommer ni ihåg konversationen Jesus hade med den rike unge mannen (jfr Mk 10: 17-22)? Evangelisten Markus konstaterar att Herren såg på honom och älskade honom (v. 21), och uppmanade honom att följa honom och på så sätt hitta de sanna rikedomarna. Jag hoppas, kära unga vänner, att Kristi kärleksfulla blick kommer att följa er alla under hela livet.

Ungdomen är en tid i livet då längtan efter en kärlek som är äkta, vacker och expansiv börjar frodas i era hjärtan. Denna förmåga att älska och bli älskad är så kraftfull! Låt inte denna dyrbara skatt förnedras, förstöras eller fördärvas. Det händer när vi börjar använda våra medmänniskor för egna själviska ändamål, även som föremål för njutning. Hjärtat bryts ner och sorg följer dessa negativa erfarenheter. Jag uppmanar er: Var inte rädda för sann kärlek, den kärlek som Jesus lär oss och som den helige Paulus beskriver som "tålmodig och god". Paulus säger: "Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den."(1 Kor 13: 4-8).

Samtidigt som jag uppmuntrar er att återupptäcka det vackra i människans kallelse att älska, uppmanar jag er också till att göra uppror mot den utbredda tendensen att reducera kärlek till något banalt, till enbart en sexuell aspekt, vilket berövar den dess väsentliga egenskaper: skönhet, gemenskap, trohet och ansvar. Kära unga vänner, "i en relativistisk och flyktig kultur, där man understryker vikten av att" njuta i stunden”; och där man säger att det inte är värt att ta ett livslångt åtagande, fatta ett definitivt beslut, "för alltid", eftersom vi inte vet vad morgondagen för med sig, ber jag er, att vara revolutionära, jag ber er att gå mot strömmen. Ja, jag ber er att göra uppror mot denna kultur som ser allt som tillfällig och som i slutändan tror ni är oförmögna att ta ansvar, oförmögna sann kärlek. Jag har förtroende för er och jag ber för er. Ha modet att "gå mot strömmen". Ha dessutom modet att vara lyckliga" (Möte med volontärer under den 28:e Världsungdomsdagen, den28 juli 2013).

Ni ungdomar är modiga äventyrare! Om ni upptäcker rikedomen i kyrkans lära om kärlek, kommer ni att upptäcka att kristendomen inte består av en serie förbud som kväver vår längtan efter lycka, utan snarare ett projekt för livet som kan fängsla våra hjärtan.

3. ... de skall se Gud

I varje människas hjärta, ljuder ständigt Herrens inbjudan: "Sök mitt ansikte!" (Ps 27: 8). Samtidigt måste vi alltid inse att vi är fattiga syndare. Till exempel läser vi i Psaltaren: "Vem får gå upp till Herrens berg? Vem får gå in i hans tempel? Den som har skuldlösa händer och rent hjärta" (Ps 24: 3-4). Men vi får aldrig vara rädda eller bli avskräckta: hela Bibeln och i våra personliga historier ser vi att det alltid är Gud som tar det första steget. Han renar oss så att vi kan komma in i hans närvaro.

När profeten Jesaja hörde Herrens uppmaning att tala i hans namn, var han livrädd och sa: " Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar" (Jes 6: 5). Och ändå renade Herren honom, och skicka honom en ängel som rörde vid hans läppar och sa: "Din skuld blir borttagen och din synd förlåten" (v. 7). I Nya Testamentet, på stranden till sjön Genesaret, när Jesus kallade sina första lärjungar och gjorde den mirakulösa fångsten av fiskar, föll Simon Petrus inför hans fötter och utropade: " Lämna mig, Herre, jag är en syndare.”(Luk 5: 8). Jesus svarar omedelbart: " Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor" (v. 10). Och när en av Jesu lärjungar frågade honom: " Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” Svarade Jesus: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. (Joh 14: 8-9).

Herrens gör inbjudan att möta honom till var och en av er, oavsett plats eller den situation som ni befinner er i. Det räcker att längta efter "ett förnyat personligt möte med Jesus Kristus, eller åtminstone att vara öppen att låta honom möta dig; Jag ber er alla att göra detta möjligt varje dag " (jfr Evangelii Gaudium, 3). Vi är alla syndare, som behöver renas av Herren. Men det räcker med att ta ett litet steg mot Jesus, för att inse att han alltid väntar på oss med öppna armar, i synnerhet i försoningens sakrament, som är en privilegierad möjlighet att möta den gudomliga barmhärtigheten som renar oss och förnyar våra hjärtan.

Kära ungdomar, Herren vill möta oss, för att låta oss ”se” honom. "Och hur då?", kanske ni frågar mig. Den heliga Teresa av Avila, som föddes i Spanien för femhundra år sedan, sa som liten flicka till sina föräldrar, "Jag vill se Gud". Hon upptäckte sen att bönen var en väg som ledde till "en intim vänskap med den Ende som får oss att känna oss älskade" (Självbiografi, 8,5). Så min fråga till er är: "Ber ni?” Vet ni att ni kan tala med Jesus, med Fadern, med den helige Anden, som om ni talar med en vän? Och inte bara med vilken vän som helst, men med den bästa och mest betrodda av era vänner! Ni kommer att upptäcka vad en av hans församlingspräster berättade, Johannes av Ars: "När jag ber inför tabernaklet, ”ser jag på honom, och han ser på mig '"(Katolska Kyrkans Katekes, 2715).

Ännu en gång uppmanar jag er att även möta Herren genom att ofta läsa Bibeln.

Om ni inte redan har som vana att göra det, så börja med evangelierna. Läs en rad eller två varje dag. Låt Guds Ord tala till ert hjärta och upplysa er väg (jfr Ps 119: 105). Ni kommer att upptäcka att Gud kan bli "sedd" i era bröders och systrars ansikten, särskilt de som är mest bortglömda: de fattiga, de hungriga, de som törstar, främlingarna, de sjuka, de fängslade (jfr Matt 25: 31-46). Har ni någonsin haft denna erfarenhet? Kära ungdomar, för att förstå himmelsrikets logik, måste vi inse att vi är fattiga med de fattiga. Ett rent hjärta är nödvändigtvis ett avskalat hjärta, ett hjärta som vet hur man böjer sig ner och delar med sig av sitt liv med de mest behövande.

Att möta Gud i bön, eller i läsningen av Bibeln och i det medbroderliga livet kommer att hjälpa er att bättre lära känna Herren och er själva. Liksom lärjungarna på väg till Emmaus (jfr Luk 24: 13-35), kommer Herrens röst få era hjärtan att brinna inom er. Han kommer att öppna era ögon för att ni ska erkänna hans närvaro och för att ni ska kunna upptäcka den kärleksfulla plan han har för ert liv.

En del av er känner, eller kommer snart att känna, Herrens kallelse till det gifta livet, för att bilda en familj. Många människor idag tror att det är en "föråldrad" kallelse, men det är inte sant! Det är därför som kyrkan under en period har varit engagerad i att reflektera över familjens kallelse och uppdrag i kyrkan och i den samtida världen. Jag ber er också att överväga om ni är kallade till det gudsvigda livet eller till prästerskapet. Det är så vackert att se unga människor som omfamnar kallelsen att helt viga sitt liv till att tjäna Kristus och hans kyrka! Utmana er själva med ett rent hjärta, och var inte rädda för vad Gud begär av er! Från ert "ja" till Herrens kallelse, kommer ni att vara nya frön av hopp i kyrkan och i samhället. Glöm aldrig: Guds vilja är vår lycka!

4. På väg till Krakow

"Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud" (Matt 5: 8). Kära unga män och kvinnor, som ni ser, talar denna salighet direkt till era liv och den är en garanti för er lycka. Så ännu en gång uppmanar jag er: Ha modet att vara lyckliga!

Årets Världsungdomsdag är den sista förberedelseetappen inför den stora sammankomsten av unga människor från hela världen i Krakow 2016. Trettio år har gått sedan den helige Johannes Paulus II instiftade Världsungdomsdagarna i kyrkan. Denna pilgrimsfärd av ungdomar från varje kontinent under ledning av Petri efterföljare har verkligen varit en försynens och ett profetiskt initiativ. Låt oss tillsammans tacka Herren för de dyrbara frukterna som dessa Världsungdomsdagar har lett till i många ungdomars liv, i alla delar av världen! Så många fantastiska upptäckter som har gjorts, särskilt upptäckten att Kristus är Vägen, Sanningen och Livet! Så många människor har insett att kyrkan är en stor och välkomnande familj! Så många omvändelser, så många kallelser som dessa sammankomster har producerat! Må den helige påven, som är världsungdomsdagarnas beskyddare, medla under vår pilgrimsfärd mot hans älskade Krakow. Och må Jungfru Marias moderliga blick, full av nåd, skönhet, och renhet, följa oss i varje steg på vägen.

Vatikanen, den 31 januari 2015

Sankt Johannes Bosco’s dag








All the contents on this site are copyrighted ©.