"Världen dömer kyrkan obarmhärtigt"

Där det inte finns barmhärtighet, finns det inte någon rättvisa. Ofta lider Guds folk att de döms utan barmhärtighet. Påven Franciskus påminde i sin morgonpredikan i Sankta Martas kapell i Vatikanen, om hur dessa två går hand i hand, barmhärtighet och rättvisa, och att den ena kan inte vara utan den andra.  

I en kommentar till dagens läsningar och även med hänvisning till en annan evangelietext, talade påven Franciskus om tre kvinnor och tre domare: en oskyldig kvinna, Susanna, en syndig, äktenskapsbryterskan, och en fattig änka i behov: "Alla tre” - förklarade han – ”är enligt kyrkofäderna, allegoriska figurer av kyrkan: den heliga kyrkan, den syndiga kyrkan och kyrkan i behov.”

”De tre domarna är dåliga och korrupta”, konstaterade påven. ”De skriftlärda och fariséerna förde den syndiga kvinnan till Jesus – i deras hjärtan fanns korruption och hårdhet. De kände sig rättfärdiga eftersom de följde lagen bokstavligen. Lagen säger att man måste göra det här och det här:

"Men de var inte helgon, de var korrupta eftersom en sådan hårdhet bara föds ur ett dubbelliv, och de som fördömde dessa kvinnor, var samma män som sökte upp dem i smyg för att roa sig lite.”

Påven använde sig av Jesu ord för att beskriva dem – hycklare: ni lever dubbelliv. ”Om vi tänker på de som dömer kyrkan, alla de tre kvinnorna är ju allegoriska figurer på kyrkan, så finns det de som dömer med hårdhet, de lever ett dubbelliv.”

”Sedan har vi de två högsta domarna som driver utpressning på Susanna, så att hon ska ge upp, men hon står på sig: De var domare med dåliga vanor”, förklarade påven, ”i detta fall förknippade med lust. Det sägs att vad gäller lust är det en last som blir värre med åren, starkare och mer våldsam.”

”Slutligen domaren som förhörde den fattiga änkan. Denna domare fruktade inte Gud och brydde sig inte om någon, eller något, förutom sig själv. Det var en affärsman, som med sitt arbete som domaren gjorde affärer. Han var korrupt av pengar och prestige. Dessa domare” - noterade påven – ”affärsmannen, den lastfulla och de hårda, kände ingen av dem till ordet barmhärtighet”:

"Korruptionen ledde de långt ifrån barmhärtigheten, från att vara barmhärtiga. Men bibeln berättar att det är i barmhärtigheten som den rätta domen fälls. De tre kvinnorna - helgonet, syndaren och den behövande - lider av denna brist på barmhärtighet. Även idag, möter Guds folk dessa domare, och lider obarmhärtiga domar, både på det civila och de ecklesiastiska planet.”

”Där det inte finns barmhärtighet, där råder ingen rättvisa. När Guds folk frivilligt närmar sig för att be om förlåtelse, för att dömas, möter de ofta den här typen av domare.”

”Man möter de lastfulla som bara har förmågan at försöka utnyttja dem, och detta är en av de allvarligaste synderna. Man möter ”affärsmännen” som berövar själen på syre, och man möter "de hårda som bestraffar botgöraren för samma saker som de själva gömmer i sitt inre. Detta kallas brist på barmhärtighet”, sa påven och avslutade:

"Jag vill bara säga ett av de vackraste orden i evangeliet som berör mig mycket är: "ingen dömer dig? "-" Nej, ingen Herre '-' Inte heller jag dömer dig". Inte heller jag dömer dig – detta är ett av de vackraste orden, så fullt av barmhärtighet.”