Påven till fångar: Gud överger aldrig sina barn

Efter mässan med tiotusentals troende på Piazza del Plebiscito, reste påven Franciskus till Giuseppe Salvia fängelset i Poggioreale i Neapel. Påven välkomnades av interneringscentrets direktör, Antonio Fullone, och dess kaplan, Fader Franco Esposito.

I fängelset delade påven en lunch tillsammans med 120 fångar. Hans 12 bordsgäster inkluderade en man från Argentina och fängelsets övervakare, varav några fick möjligheten att ställa påven några frågor. Under lunchen uttryckte påven sin glädje över att kunna besöka dem och han talade länge med dem i en spontan och hjärtlig konversation.

I sina förberedda kommentarer som överlämnades till de närvarande, sa påven att han kom för att vittna om "Jesu kärlek" som kom till världen för att rädda alla.

"Ibland kan ni känna er besvikna, missmodiga, övergivna av alla, men Gud glömmer inte sina barn, han överger dem aldrig!" sa han. "Han är alltid vid vår sida, i synnerhet under prövningstider; Han är en Fader som är "rik på barmhärtighet", som alltid vänder sig mot oss med sin lugna och välvilliga blick, som alltid väntar på oss med öppna armar."

Påven fortsatte med att uppmuntra fångarna. Han sa att oavsett vilka misstag de har begått i livet, tröttnar Herren aldrig på att visa dem den väg som leder till honom och att "inte ens fängelsegaller” kan skilja dem från Guds kärlek. "Det enda som kan skilja oss från honom är vår synd, men om vi känner igen honom och bekänner med uppriktig ånger, blir den samma synden platsen där vi möter honom, eftersom han är barmhärtighet", sa han.

Han talade sedan om de många brev som han får från fångar runt om i världen, och påven beskrev hur han sympatiserade med dem och de ovärdiga förhållanden som många befinner sig i.

Men han hyllade också det arbete som utförs av styrelseledamöterna, kaplaner, lärare och pastorala arbetare som förblir vid deras sida. Han uppmanade också alla till att utveckla en positiv upplevelse av fängelselivet så att när de blir fria, kan fångarna bidra till både samhället och kyrkan.

Han avslutande sina anmärkningar med att uppmana fångarna att varje dag leva i Guds närvaro. "Även mitt i så många problem, även allvarliga sådana, låt oss inte förlora vårt hopp i Guds oändliga nåd och på hans försyn", sa han.