2015-03-23 14:49:00

Påven Franciskus två sista etapper i Neapel


Eftermiddagens två sista etapper i Neapel omfattade ett möte med stadens gudsvigda liv i katedralen och efter det med ungdomarna utomhus lägst stranden på Caracciolo.

Ett moment under mötet i katedralen blev snabbt världskänt, ett humoristiskt ögonblick, så typiskt för staden ifråga. I sitt inledningstal sa kardinal Sepe att han hade låtit klausurnunnorna i stadens 7 klausurkloster lämna klostret dagen i ära för att delta i katedralen. Passionistnunnorna tar då tillfället i akt och springa fram till en förvånad påve Franciskus, medan kardinalen försöker få dem att återvända till sina platser. ”Systrar, systrar, snälla”, vädjade kardinalen, men det var ingen som brydde sig om honom. ”Om det är så här bland klausurnunnorna , kan ni tänka er hur det är för övrig i stiftet”, sa den svettige kardinalen. ”De äter upp honom! Systrar!”

Men påven Franciskus var inte särskilt berörd, han lämnade sitt tal åt sidan och utgick från det en gammal nunna som just sprungit fram till honom hade sagt, när han talade till stiftets biskopar, präster och seminarister, om att följa Kristus.

 När han senare mötte närmare hundratusen unga som sista etapp på dagsbesöket, talade han till dem om vikten av familjen, och alla dess generationer. Han sa att en tillgivenhet familj är den bästa medicinen för äldre, medan ensamhet är deras värsta giftet.

Även här lyssnade påven på en serie frågor av olika slag, den första om hur man känner igen Gud i dagens värld. Påven sa:

"Vår Gud är en Gud av ord, gester och tystnad. Han är en Gud som känner oss bättre än vi känner oss själva, och som talar till våra hjärtan i tystnad. Men Gud kan inte tala till oss om vi inte är tysta, om vi inte tyst titta på krucifixet.”

”Gud har skapat oss för att vara lyckliga, men det betyder inte att allt i livet kommer att vara perfekt om vi tror på Honom.” Påven sade en av de frågorna till Gud gäller varför barn lider. Vi kan inte alltid förstå Guds tystnad, så "vi måste komma närmare Kristus på korset".

Den andra frågan, ställde en äldre kvinnor, angående de ensamma och övergivna äldre i dagens samhälle.

I sitt svar fördömde påven Franciskus en kultur som kasserar, inte bara de äldre utan även barn och foster, som om de vore värdelösa, medan man föredrar att ha en katt eller hund.

Han fördömde tydligt även ett samhälle som ser dödshjälp som en lösning i ålderdomen. Men inte bara den "tekniska dödshjälpen" som ges med en injektion, utan även om den "dolda dödshjälpen", när gamla människor nekas medicin, mat, och deras familjs tillgivenhet. Ensamhet, sa Franciskus, är det stora giftet för de gamla. Och han uppmanade alla att rannsaka sitt samvete.

 

Den tredje frågan berörde de ideologiska attackerna mot familjen. Påven Franciskus svarade att "familjen är i kris. Det är sant, men det är inte nytt. Han sa att äktenskap och familjeliv inte är som att lära sig ett språk – efter åtta lektioner kan du det flytande. Det tar tid, och du måste vara väl förberedd. Unga behöver förebilder hos gifta par som vägleder dem, och lär de hur man skall hantera och lösa problem tillsammans.

Påven tog avsked av folkmassan medan solen gick ner över Neapelbukten, och uppmanade till att unga och äldre måste förbli enade. Ungdomarna har styrkan. Den äldre har minnet och visdom.

"Idag är första dagen av våren. Be för ungdomarna. För deras framtid och för deras hopp".

 

 

 








All the contents on this site are copyrighted ©.