"I korsets timme lär vi känna Jesus"

”Vi vill se Jesus” (Joh 12:21) De grekiska judarnas önskan i dagens evangelium stod i centrum för påven Franciskus reflektion på Petersplatsen under Angelus på söndagen, när han talade till en stor skara troende på Fastans Femte Söndag. 

 

”När Jesus kom till den Heliga Staden för sista gången väntade många människor på honom; de små, enkla som välkomnade profeten från Nazareth varmt; översteprästerna och folkets ledare, som vill döda honom och som ansåg honom vara farlig; men även de som de här ”grekerna” som var nyfikna, eftersom Jesus hade väckt uppståndelse, inte minst genom att återge Lasarus livet. "Vi vill se Jesus": dessa ord, liksom många andra i evangelierna, avslöjar en önskan som sträcker sig genom tiderna och kulturerna, en önskan i många människors hjärtan. Hos de som har hört talas om Kristus, men ännu inte har träffat honom - "Jag vill se Jesus".

 

”Jesu svar är profetiskt och avslöjar hans identitet, han visar på sättet att verkligen lära känna honom: ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas" (Joh 12,23). Det är korsets timme! Tiden har kommit för Satans nederlag, och Guds barmhärtiga kärleks slutliga triumf. Kristus förklarar att han kommer att bli "upphöjd från jorden", ett uttryck med en dubbel betydelse (V. 32): "upphöjd eftersom korsfäst, och upphöjd av Fadern i uppståndelsen, för att dra alla människor till sig och förena människorna med Gud och med varandra. Korsets timme är historiens mörkaste timmen, men den är även en källa till frälsning för alla som tror på Honom” sa påven Franciskus.

 

Påskprofetian fortsätter och ”Jesus använder sig av en enkel men stark bild - vetekornet som faller till jorden och dör för att ge rik skörd (jfr v. 24). I detta finner vi en annan aspekt av Kristi kors: det bär frukt. Kristi kors är livgivande. Jesu död är i själva verket en outtömlig källa till nytt liv, för i sig bär det Guds kärleks livgivande kraft. Med denna kärlek till Dopet, kan de kristna bli "vetekorn" och bära mycket frukt, om de liksom Jesus, "mister livet" av kärlek till Gud och till sin nästa (jfr v. 25).”

 

Påven sa att: ”alla de som "vill se Jesus" idag, alla de som söker Guds ansikte; alla som fick trosundervisning som små och som sedan inte har fördjupat den, och kanske förlorat tron; alla de många som ännu inte har mött Jesus personligen ...; till alla dessa människor kan vi erbjuda tre saker: Evangeliet, Korset och vårt vittnesbörd om vår fattigt, men uppriktiga tro.”

 

I Evangeliet kan vi möta Jesus, lyssna på honom och lära känna honom. I korset ser vi Jesu gåva, han ger sitt liv för oss. Slutligen vår tro, som visar sig i enkla gester av broderlig kärlek. Men framförallt genom koherrens i livet mellan vad vi säger och vad vi lever, så att vår tro överensstämmer med vårt liv, våra ord med våra handlingar. Evangelium, krucifix och vittnesbörd. Må vår Moder Maria, hjälp oss att bära dessa tre, och att följa Jesus på vägen till korset och uppståndelsen.”

 

Efter Angelus hälsade påven till Neapels befolkning och tackade dem för mottagandet dagen innan. Sen påminde han om att det var Världsvattendagen på söndagen, som sponsras av FN: ”Vatten är den viktigaste faktor för livet, och vår framtid beror på vår förmåga att skydda det och dela det. Jag uppmuntrar därför världssamfundet att se till att vattnet på planeten är förvaltat väl, och att ingen diskrimineras i användningen av denna rätt, eftersom det tillhör det främsta gemensamma bästa.” Påven avslutade med den Helige Franciskus av Assisis ord om vattnet i hans lovsång till skapelsen: "Prisad vara Herren, genom syster vatten, som är mycket viktigt och ödmjukt, dyrbart och kyskt" (Solsången).