(19.02.2015) Under fastan håller man i Rom liv i en tradition som har sina rötter
i 300-talet. Varje dag under fastan har en station, en kyrka, som man kan vallfärda
till och i vilken man kan delta i mässan. I den Eviga Staden är fasteresan även en
geografisk vandring, och intresset att besöka stationskyrkorna ökar för var år som
går. Traditionen hålls även vid liv tack vare att Roms seminarier har som fastebruk
att seminaristerna varje morgon beger sig till dagens kyrka, för att delta i den heliga
mässan. Men vad är den antika betydelsen av seden? Vad är en ’statio’? En ’statio’
är först och främst en vaka, en förberedelse, förenad med en fasta. Den helige Ambrosius
understryker hur ’statio’ är en militär term som får oss att tänka på väktaren som
övervakar lägret. Detta beskriver fastans inställning, att vara alert, att vaka, gör
bot, omvända sig, ge allmosor och fasta. Rent konkret tog ’statio’ form när de troende
började samlas på martyrernas gravar – martyrerna samlade de troende i kyrkorna som
var byggda på deras gravplatser och martyren representerade så konkret ’statio’ –
trons väktare. Detta kan vi läsa om i Depositio Martyrum från 336, där även kollekten
liksom processionen, som sedan blev en del av liturgin, beskrivs. Processionen leder
påven varje år på askonsdagen från Sankt Anselmo till Sankta Sabinas kyrka på Aventinen,
medan man sjunger helgonlitaniorna och ber om helgonens förbön. Liber Pontificalis
uppmanar till att alltid inleda besöket i stationskyrkan med en procession. Till
en början leddes alltid liturgin i stationskyrkorna av en biskop – i Rom påven. Traditionen
spred sig över hela Europa och till Nordafrika, men sekvensen stationer i de liturgiska
böckerna var alltid kyrkorna i Rom, för att stärka gemenskapen med Rom och dess biskop,
påven. Liber Pontificalis beskriver hur påven Hilarius organiserar stationerna, men
den första omorganisation och riktiga etableringen av traditionen gör Gregorius den
Store på 500-talet. Med honom blev kyrkorna 40, en för varje dag. Påven begav sig
till en närliggande kyrka, tog emot kollekten, gick i procession till stationskyrkan,
sjungandes helgonlitaniorna och väl framme höll han en vaka, som sedan ersattes av
firandet av eukaristin. Under historien har traditionen haft sina upp- och nedgångar.
I samband med påvens exil i Avignon minskade denna liturgiska praxis anmärkningsvärt.
Den helige Karl Borromeo och påven Pius V återupptog traditionen, men med Italiens
enande blev det förbjudet att ha processioner på gatorna och då upphörde stationsliturgin
återigen. Efter Lateranpakten på 1900-talet blomstrade den romerska stationsliturgin
upp igen tack vare msgr. Respighi, som nylanserade seden. Sedan dess har påven deltagit
vid den första stationen, i Sankta Sabina, på askonsdagen. Från Gregorius den Stores
tid till idag har det skett vissa förändringar, några kyrkor har ändrats, ett par
finns inte längre. Men ännu lever stationskyrkorna kvar som ett viktigt och konkret
svar på enhet med biskopen, och det alltid närvarande behovet av andakt och vaka,
att söka en djup inre omvändelse, att vakt över sin tro i gemenskap med de heliga,
som gått före oss. Framförallt är det ett sätt för de troende att återupptäcka insikten
om att tillhöra den främsta och enda gemenskapen med Kristus på altaret. Stationskyrkorna
i rom är följande: Askonsdagen - Santa Sabina Torsdagen efter askonsdagen –
San Giorgio al Velabro Fredag efter askonsdagen - Santi Giovanni e Paolo al
Celio Lördag efter askonsdagen – Sant’Agostino (tidigare San Trifone) Första
söndagen i fastan - San Giovanni in Laterano Måndagen i den första veckan i fastan
- San Pietro in Vincoli Tisdagen i den första veckan i fastan - Sant’Anastasia Onsdag
i den första veckan i fastan - Santa Maria Maggiore Torsdag den första veckan i
fastan - San Lorenzo in Panisperna Fredag i den första veckan i fastan – Santi
XII Apostoli Lördag den första veckan i fastan - Peterskyrkan i Vatikanen Andra
söndagen i fastan - Santa Maria in Domnica Måndagen den andra veckan i fastan -
San Clemente Tisdagen i andra veckan i fastan - Santa Balbina Onsdagen i den
andra veckan i fastan - Santa Cecilia Torsdagen i andra veckan i fastan - Santa
Maria in Trastevere Fredag den andra veckan i fastan - San Vitale Lördagen
den andra veckan i fastan – Santi Marcellino e Pietro Tredje söndagen i fastan
– San Lorenzo Fuori le Mura Måndagen i den tredje veckan i fastan - San Marco Tisdagen
i den tredje veckan i fastan – Santa Pudenziana Onsdagen i den tredje veckan i
fastan - San Sisto Torsdagen i den tredje veckan i fastan – Santi Cosma e Damiano Fredagen
i den tredje veckan i fastan - San Lorenzo in Lucina Lördagen den tredje veckan
i fastan - Santa Susanna Fjärde söndagen i fastan – Santa Croce in Gerusalemme
Måndag den fjärde veckan i fastan – Santi Quattro Coronati Tisdag den fjärde
veckan i fastan - San Lorenzo in Damaso Onsdag den fjärde veckan i fastan – San
Paolo Fuori le Mura Torsdag den fjärde veckan i fastan - Santi Silvestro e Martino
ai Monti Fredagen den fjärde veckan i fastan - Sant'Eusebio Lördag den fjärde
veckan i fastan – San Nicola in Carcere Femte söndagen i fastan - Peterskyrkan
i Vatikanen Femte måndagen i fastan - San Crisogono Femte tisdagen i fastan
– Santa Maria in Via Lata (tidigare San Ciriaco) Femte onsdagen i fastan - San
Marcello Femte torsdagen i fastan – Sant’Apollinare Femte fredagen i fastan
- Sant'Eusebio Femte lördagen i fastan - Santo Stefano Palmsöndagen - San
Giovanni in Laterano Måndagen i Stilla Veckan – Santa Prassede Tisdagen i Stilla
Veckan - Santa Prisca Onsdagen i Stilla veckan - Santa Maria Maggiore Skärtorsdagen
- San Giovanni in Laterano Långfredag – Santa Croce in Gerusalemme Påskafton
- San Giovanni in Laterano Påskdagen - Santa Maria Maggiore