2015-02-19 08:54:24

Fastans 40 kyrkor i Rom - en gammal tradition


(19.02.2015) Under fastan håller man i Rom liv i en tradition som har sina rötter i 300-talet. Varje dag under fastan har en station, en kyrka, som man kan vallfärda till och i vilken man kan delta i mässan. I den Eviga Staden är fasteresan även en geografisk vandring, och intresset att besöka stationskyrkorna ökar för var år som går. Traditionen hålls även vid liv tack vare att Roms seminarier har som fastebruk att seminaristerna varje morgon beger sig till dagens kyrka, för att delta i den heliga mässan. Men vad är den antika betydelsen av seden? Vad är en ’statio’?
En ’statio’ är först och främst en vaka, en förberedelse, förenad med en fasta. Den helige Ambrosius understryker hur ’statio’ är en militär term som får oss att tänka på väktaren som övervakar lägret. Detta beskriver fastans inställning, att vara alert, att vaka, gör bot, omvända sig, ge allmosor och fasta. Rent konkret tog ’statio’ form när de troende började samlas på martyrernas gravar – martyrerna samlade de troende i kyrkorna som var byggda på deras gravplatser och martyren representerade så konkret ’statio’ – trons väktare. Detta kan vi läsa om i Depositio Martyrum från 336, där även kollekten liksom processionen, som sedan blev en del av liturgin, beskrivs. Processionen leder påven varje år på askonsdagen från Sankt Anselmo till Sankta Sabinas kyrka på Aventinen, medan man sjunger helgonlitaniorna och ber om helgonens förbön. Liber Pontificalis uppmanar till att alltid inleda besöket i stationskyrkan med en procession.
Till en början leddes alltid liturgin i stationskyrkorna av en biskop – i Rom påven. Traditionen spred sig över hela Europa och till Nordafrika, men sekvensen stationer i de liturgiska böckerna var alltid kyrkorna i Rom, för att stärka gemenskapen med Rom och dess biskop, påven. Liber Pontificalis beskriver hur påven Hilarius organiserar stationerna, men den första omorganisation och riktiga etableringen av traditionen gör Gregorius den Store på 500-talet. Med honom blev kyrkorna 40, en för varje dag. Påven begav sig till en närliggande kyrka, tog emot kollekten, gick i procession till stationskyrkan, sjungandes helgonlitaniorna och väl framme höll han en vaka, som sedan ersattes av firandet av eukaristin.
Under historien har traditionen haft sina upp- och nedgångar. I samband med påvens exil i Avignon minskade denna liturgiska praxis anmärkningsvärt. Den helige Karl Borromeo och påven Pius V återupptog traditionen, men med Italiens enande blev det förbjudet att ha processioner på gatorna och då upphörde stationsliturgin återigen. Efter Lateranpakten på 1900-talet blomstrade den romerska stationsliturgin upp igen tack vare msgr. Respighi, som nylanserade seden. Sedan dess har påven deltagit vid den första stationen, i Sankta Sabina, på askonsdagen. Från Gregorius den Stores tid till idag har det skett vissa förändringar, några kyrkor har ändrats, ett par finns inte längre. Men ännu lever stationskyrkorna kvar som ett viktigt och konkret svar på enhet med biskopen, och det alltid närvarande behovet av andakt och vaka, att söka en djup inre omvändelse, att vakt över sin tro i gemenskap med de heliga, som gått före oss. Framförallt är det ett sätt för de troende att återupptäcka insikten om att tillhöra den främsta och enda gemenskapen med Kristus på altaret.
Stationskyrkorna i rom är följande:
Askonsdagen - Santa Sabina
Torsdagen efter askonsdagen – San Giorgio al Velabro
Fredag ​​efter askonsdagen - Santi Giovanni e Paolo al Celio
Lördag efter askonsdagen – Sant’Agostino (tidigare San Trifone)
Första söndagen i fastan - San Giovanni in Laterano
Måndagen i den första veckan i fastan - San Pietro in Vincoli
Tisdagen i den första veckan i fastan - Sant’Anastasia
Onsdag i den första veckan i fastan - Santa Maria Maggiore
Torsdag den första veckan i fastan - San Lorenzo in Panisperna
Fredag i den första veckan i fastan – Santi XII Apostoli
Lördag den första veckan i fastan - Peterskyrkan i Vatikanen
Andra söndagen i fastan - Santa Maria in Domnica
Måndagen den andra veckan i fastan - San Clemente
Tisdagen i andra veckan i fastan - Santa Balbina
Onsdagen i den andra veckan i fastan - Santa Cecilia
Torsdagen i andra veckan i fastan - Santa Maria in Trastevere
Fredag ​​den andra veckan i fastan - San Vitale
Lördagen den andra veckan i fastan – Santi Marcellino e Pietro
Tredje söndagen i fastan – San Lorenzo Fuori le Mura
Måndagen i den tredje veckan i fastan - San Marco
Tisdagen i den tredje veckan i fastan – Santa Pudenziana
Onsdagen i den tredje veckan i fastan - San Sisto
Torsdagen i den tredje veckan i fastan – Santi Cosma e Damiano
Fredagen i den tredje veckan i fastan - San Lorenzo in Lucina
Lördagen den tredje veckan i fastan - Santa Susanna
Fjärde söndagen i fastan – Santa Croce in Gerusalemme
Måndag den fjärde veckan i fastan – Santi Quattro Coronati
Tisdag den fjärde veckan i fastan - San Lorenzo in Damaso
Onsdag den fjärde veckan i fastan – San Paolo Fuori le Mura
Torsdag den fjärde veckan i fastan - Santi Silvestro e Martino ai Monti
Fredagen den fjärde veckan i fastan - Sant'Eusebio
Lördag den fjärde veckan i fastan – San Nicola in Carcere
Femte söndagen i fastan - Peterskyrkan i Vatikanen
Femte måndagen i fastan - San Crisogono
Femte tisdagen i fastan – Santa Maria in Via Lata (tidigare San Ciriaco)
Femte onsdagen i fastan - San Marcello
Femte torsdagen i fastan – Sant’Apollinare
Femte fredagen i fastan - ​​Sant'Eusebio
Femte lördagen i fastan - Santo Stefano
Palmsöndagen - San Giovanni in Laterano
Måndagen i Stilla Veckan – Santa Prassede
Tisdagen i Stilla Veckan - Santa Prisca
Onsdagen i Stilla veckan - Santa Maria Maggiore
Skärtorsdagen - San Giovanni in Laterano
Långfredag ​​– Santa Croce in Gerusalemme
Påskafton - San Giovanni in Laterano
Påskdagen - Santa Maria Maggiore








All the contents on this site are copyrighted ©.