Ordet till kardinalerna - man talar kuria under konsistoriet

(13.02.2015) I konsistoriets inledningstal på torsdagen uppmanade påven Franciskus till ’synodalitet’ och till ’kollegialitet’. ”Under konsistoriets första dag då ett flertal kardinaler talade var det några som belyste ett terminologiskt problem som berör dessa ord, med olika ecklesiastisk innebörd”. Det sa pater Lombardi i pressmötet som anordnats för journalisterna, då konsistorit nått halvvägs. 165 kardinaler deltog, men fler väntas komma. Dock har ett 20-tal informerat att de har svårt att resa till Rom pga sjukdom, ålder eller den långväga resan, och kommer därför inte att delta vid konsistoriet.

Pater Lombardi sa att hade märkt att kardinalerna ansåg att det är lämpligare att tala om kollegialitet, snarare än om synodalitet, när det gäller den romerska kurians reform. Utan att gå in specifikt på vilken kardinal som hade fördjupat sig i vilket ämne, gav han en bild i stora drag på vad man hade talat om den första dagen. Efter att ha lyssnat till kardinal Maradiagas rapport om C9-rådets syn på reformen, och på Msgr. Semeraros riktlinjer för reformen, i vilka han presenterade förslagen på nya kongregationer, den med fokus på lekmän, familj och liv, liksom den på rättvisa fred och kärlek. Detta skulle innebära att flera av de befintliga råden och kongregationerna inkorporeras i två organ, och i och med det faller eventuellt möjligheten med en ’moderator curiae’ bort som skulle ha en liknande roll den statsekretariatet att organiser kurian.

Han talade om principerna att förenkla och rationalisera kurian, och öka samarbetet avdelningarna emellan. Han talade även om det omfattande utarbetande av Pastor Bonus, en komplicerad process som omfattar teologi och juridik, då kurian inte bara har en konstitution utan även faller under den universella kyrkans kanoniska lag. Pater Lombardi sa att vi därför inte kan vänta oss att se detta dokument färdigt inom snar framtid, men att det inte hindrar att man redan nu kan identifiera några av reformprocessens specifika resultat.

Några kardinaler belyste i sina framföranden att det inte bara handlar om att omorganisera och slå ihop avdelningar, utan att det även handlar om förmågan och viljan att samarbeta, vilket även oberoende av omorganisation är komplicerat inom större strukturer. Man belyste även att påven inte bara har kurian som hjälp i utförandet av sitt ämbete, utan även kardinalskollegiet och biskopssynoden. Det gäller att förstå och förhålla sig till sambandet mellan dessa olika organismer, och verkligheter som samarbetar med påven i styrandet kyrkan.

Andra inlägg tog upp statssekretariatets roll, och dess funktion att samordna kurian. Man talade även om behovet av de anställdas löpande fortbildning och om deras kompetens och andlighet. Någon föreslog en viss rörlighet eller rotation av personalen för att förhindra att man faller in i en avslagen rutin, medan andra belyste behovet av lång erfarenhet för att kunna utveckla färdigheter att utföra specifika uppgifter.

I Msgr Semeraros riktlinjer för kurian kan man notera tendensen att återvända till Pius XII:s dagar, då sekreterare i kurian var prelater utan biskosvigning, både för att undvika frestelsen av karriärism, och för att göra omflyttningar lättare. Det var Johannes XIII som var generös i att biskosviga kurians sekreterare. Även påven Franciskus ha infört biskopsämbeten under sitt pontifikat. Både sekreteraren för biskopssynoden, och Vatikanstatens generalsekreterare är nu biskopsämbeten. Generalsekreteraren har nu även en pastoral roll liknande en komminister, ansvarig över de anställdas själavård, en uppgift som dock främst faller under Peterskyrkans ärkepräst, som även är påvens generalvikarie i Vatikanen.

Kardinal Ravasi lade fram ett förslag på ett mer bredare kulturråd under vilket som skulle omfatta även utbildning och andra organismer som de påvliga akademierna, Vatikanmuseet, observatoriet Specola, Vatikanbiblioteket liksom Arkivet. Vatikanmuseet och observatoriet styrs för närvarande inte av den romerska kurian utan av Vatikanens regering ’governatorato’.

Slutligen Vatikanens finanser. Det återstår att se om all förvaltning av Vatikanens ekonomi kommer att falla under de två nyfödda organen, Ekonomirådet och Ekonomisekretariatet, eller om förvaltningen helt eller delvis förblir den historiska där Statssekretariatet, Propaganda Fide, Kongregationen för de Orientaliska Kyrkorna, Troskongregationen, APSA och Governatorato alla hade sin egna förvaltning. Påvens eventuella erkännande av de nya stadgarna för Ekonomisekretariatet kommer att ge oss svaret.