Påven uppmuntrar Greklands biskopar i kristider

(05.02.2015) Inför den "utdragna ekonomiska och finansiella krisen", som har drabbat Grekland särskilt hårt, bör landets präster inte tröttna på att uppmuntra alla att ha hopp inför framtiden, i motsats till en "så kallad kultur av pessimism". Det sa påven Franciskus till grekiska biskopar som är på deras Ad limina besök i Rom.

I sitt tal till biskoparna i Vatikanen, erinrade påven om "solidaritetens anda” som varje kristen är kallad att ge konkret vittnesbörd om i det dagliga livet. Han uppmanade dem att upprätthålla "konstruktiva relationer" med grekiska myndigheter och samhällsmedlemmar i syfte att främja en framtid fylld av solidaritet, dialog och samverkan ”även med andra europeiska länder."

Påven uppmanade biskoparna att stärka sina broderliga relationer, inte bara bland sina präster, men i gemenskap med Petri efterträdare och det globala biskopskollegiet. Sådan gemenskap är desto mer pressande i Grekland, sa påven, som "mer än någonsin" behöver politisk och kulturell dialog för att skydda och främja det gemensamma bästa.

Detta förstärkta broderskap innebär att förstärka "de kulturella traditionerna och de kristna rötterna av det hellenska samhället," sa påven, samtidigt som den är "öppen för kulturella och andliga värden" hos landets migranter. Han bjöd Greklands kristna samfund att välkomna invandrare oavsett deras ras, språk, tro eller rättslig status, i en mötets kultur som "verkligen kan bidra till att omvandla samhället."

Påven uppmuntrade dem att förnya den evangeliska glöden i sina kommuniteter, i synnerhet bland ungdomar, och att fortsätta den ekumeniska dialogen med den ortodoxa kyrkan för att uppnå en fredlig och fruktbar framtid för hela landet.

Trots de "många svårigheterna" som deras kommuniteter står inför idag, uppmuntrade påven biskoparna att främja kallelser, ledsaga religiösa ordnar och att stärka den roll som lekmännen har i den lokala kyrkan. Familjens försvagning på grund av sekulariseringen, avslutade påven, kräver kyrkans uthållighet i äktenskapsutbildning och katekesundervisning – samtidigt som de äldre kan erbjuda samhället ett oumbärligt bidrag.