Familjen – 2. Modern

(07.01.2015) Idag fortsätter vi katekeserna om familjen med en reflexion om kyrkan som moder. Kyrkan är en moder, vår heliga moder kyrkan.

Under julen pekar liturgin på jungfru Maria, Guds moder. Årets första dag är Guds moders högtid. Den följs av Trettondagen, med minnet av de vise männens besök. Evangelisten Matteus skriver: ” De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom” (Matt 2:11). Det är modern, som efter att ha fött Sonen, visar upp honom för världen. Hon ger oss Jesus, hon visar oss Jesus, hon låter oss se Jesus.

Dessa katekeser handlar om familjen, och i familjen finns modern. Varje människa har sin moder att tacka för livet, och också för mycket i sitt följande liv, i sin mänskliga och andliga fostran. Modern hyllas symboliskt, många dikter säger poetiska ting om modern, men i vardagen lyssanr man föga til modern, och uppmärksammas föga trots sin centrala roll i samhället. Ofta utnyttjar man tvärtom mödrarnas beredskap att uppoffra sig för sina barn för att ”spara” på sociala utgifter.

Det händer också i den kristna gemenskapen att modern inte får den uppmärksamhet hon förtjänar. Ändå står Jesu moder mitt i kyrkans liv. Kanske borde man lyssna mer till mödrarna, som är beredda att göra stora uppoffringar för sina barn och ofta också för andras. Man borde ha mer förståelse för deras dagliga kamp för att vara effektiva i arbetet och uppmärksamma och kärleksfulla i failjen. Man borde förstå bättre vad de strävar efter för att uttrycka de bästa och mest autentiska frukterna för deras frigörelse. En moder har alltid problem, hon arbetar alltid. Jag minns att hemma var vi fem barn, och medan ett barn ställde till med det ena, ställde ett annat barn till med något annat, och vår stackars mamma fick springa från den ena till den andra, men hon var lycklig. Hon gav oss mycket.

Mödrarna är det bästa motgiftet mot den utbredda egoistiska individualismen. ”Individ” betyder ”något som inte kan delas”. Men mödrar ”delar på sig”, att börja med när de tar emot ett barn för att ge det till världen och låta det växa. Det är, mödrarna, som hatar kriget mest av allt, för det dödar deras barn. Ofta har jag tänkt på de mammor som har fått ett brev som sade: “”Er son har fallit för att försvara fosterlandet...” Stackars kvinnor! Hur mycket får inte en moder lida! Det är de som vittnar om livets skönhet. Ärkebiskop Oscar Arnulfo Romero brukade säga att mammorna lever i ett “moderligt martyrium”. I sin predikan för begravningen av en präst som mördats av dödsskvadronerna, sade han, med ord från Andra Vatikankonciliet: ”Vi måste alla vara redo att dö för vår tro, även om Herren inte ger oss denna ära... Att ge sitt liv betyder inte bara att dödas. Att ge sitt liv, att ha martyriets anda, är att ge i plikten, i tystnaden, i bönen, att hederligt göra sin plikt, i vardagslivets tystnad, att ge sitt liv litet i taget. Ja, så som en moder ger sitt liv, som utan fruktan, i det moderliga martyriets enkelhet, undfår ett barn i sitt moderssköte, föder det, ammar det, låter det växa och tar hand om det med kärlek. Det är att ge sitt liv. Det är ett martyrium.” Ja, att vara moder är inte bara att föda ett barn, det är också ett livsval. Vad väljer en moder, vad är det för liv en moder välner? Det är att ge sitt liv. Detta är något stort och vackert.

Ett samhälle utan mödrar vore ett omänskligt samhälle, för mödrarna vittnar alltid, också i sina sämsta stunder, om ömhet, hängivenhet och moralisk styrka. Mödrarna förmedlar också den djupaste meningen i det religiösa livet. I de första böner och fromma gester som ett barn lär sig, ryms trons värde i ett människoliv. Det är ett budskap som troende mödrar förmår förmedla utan långa förklaringar. De kommer senare, men trons frö finns i dessa första, dyrbara stunder. Utan mödrar skulle det inte bara saknas nya troende, utan tron skulle förlora en stor del av sin enkla och djupa värme. Och kyrkan är moder, med allt detta, den är vår moder! Vi är inte föräldralösa, vi har en moder! Jungfru Maria, moder kyrkan, är vår mamma. Vi är inte föräldralösa, vi är kyrkans barn, vi är jungfru Marias barn, och vi är våra mödrars barn.

Kära mammor, tack, tack för allt ni är i familjen och för det ni ger till kyrkan och världen. Tack också du älskade kyrkan, tack för att du är moder. Tack också du, jungfru Maria, Guds moder, för att du låter oss se Jesus. Och tack, alla mammor som är här.